BE FRESH. WEAR SMALL PIGS IN NEON COLOURS ON YOUR T-SHIRT

Jaha, var va vi... Med risk för att beröra nåt som ni i storstäderna tycker e helt passé så måste jag bara säga att det är tufft med t-shirtar med stora jävla text-tryck. Ja, jag bor i Växjö. Vi fick såna t-shirtar typ igår, så för mig är detta nytt! Så skratta ni i era heta boot-cut-jeans som modellerna har på catwalken. Låt mig njuta av att utan skam få skrika i versaler till världen: SE MIG! Men vänta nu... Va fan har detta med musik att göra? Jo, ehm, "paste efterkonstruktion here"

Som ni förstår så för detta mig osökt till den avverkade helgen. Var ska jag börja? Svårt att finna orden. Till att börja med; ett STORT tack till alla nära och kära vänner som kom dit! Vad hade vi gjort utan er? Ätit upp snittarna själva? nää. Så tack och tack. Hoppas ni hade lika roligt som vi. För roligt, det hade vi...

Jag kanske helt enkelt måste beskriva kvällen lite sådär kronologiskt. Som ni kanske vet så har DJs inga skruppler. Vi gör allt för money and glory. Torsdagen på ÖGs började därmed med att 4 DJs intog köket och gjorde snittar. Det gick sådär. Sen lite mingel medan vår vän Mitch värmde upp anläggningen genom att spela låtar som förtjänar mer. Strax före elva sa Mitch adjö och gick till sitt riktiga gigg den kvällen, på AF-borgen. Vi tog över spakarna och körde lite snygg och svår house tills det var så mycket folk i lokalen att vi kunde sätta fart på ett dansgolv. Trots frånvaro av RnB förutom uppitchade housevarianter a la ella ella så var det faktiskt bra drag. Kändes lite tveksamt att kanske inte ge dansgolvet precis det de var vana vid, men sen fanns det vissa som verkade uppskatta det desto mer. I vilket fall körde vi alla tre fram tills sådär kvart över ett då robban kopplade upp gianluca och gick över till abletons fantastiska värld. Mitt klimax blev när Rob som utlovat drog på bästa låten just nu, Play it loud, tillsammans med stirra ner-acapellan för att folk skulle stå ut. This is your soundsystem speaking! Efter det kunde jag inte hålla mig och invaderade DJ-båset för att försöka tillföra något. Jag cueade upp acapellan till Sean Kingston - Beautiful Girls och väntade på ett bra tillfälle att slänga in den. Då drar robban på... Sean Kingston - Beatiful Girls... Ok, vad säger allt förnuft? Jo, erkänn nederlaget och låt bli. låt bli. inte roligt. men nänänä, jag körde. Identisk acapella i off-sync med den riktiga. Resultatet blev, ehm, tveksamt. En sorts delay-effekt till att börja med. Vid andra versen tröttnade jag på det och körde den från början med refräng. Vad blev det? Jo, mina damer och herrar, låt oss kalla det för vad kör-människor benämner som en kanon. Jävligt fult. Helt idiotiskt. Men sjukt kul. Förlåt.

Sen gick vi till Mitch på JF-festen och lät en gold strike ta oss ikapp övriga festprissar. I like.

/Hannes

Delete - Memory

Han grät förtvivlat redan när jag kom innanför dörren. Jag hade haft det på känn redan när jag åkte iväg med ärendet, och tydligen hade han fått reda på det trots allt hemlighetsmakeri. Jag hängde av mig jackan i hallen, plockade upp honom i famnen, och försökte trösta honom. Mellan allt hulkande pressade han fram ett sorgset "men varför?". Jag insåg att det bästa nog var att säga sanningen.

-För att de får det bättre med någon annan. Du vet om hur vi haft det hemma sista tiden.

DJM 400 tittade upp på mig med rödgråtna ögon, och jag förstod att han inte förstod. Jag hade ju helt enkelt inte använt dem på så himla länge, och de stod ju faktiskt och samlade damm. Det var ett tag sedan den där lyriska kvällen för ungefär ett år sedan.

-Jag är säker på att deras nya kommer att ta minst lika bra hand om dem, försökte jag.
-Men jag saknar dem!
-Det gör jag också, det gör jag också, ljög jag.

CDJ 800MK2. Ni var mina allra käraste ögonstenar. Men tider och saker och ting förändras, och man saknar aldrig någonting förrän det är borta. Allra mest de saker vi är vana att ta för givet. Men det finns en ny kärlek i mitt liv. Gianluca. Han ger mig glädje och ömhet på ett sätt ni aldrig gjorde. Det var inte ert fel, det var mitt. Men nu står vi här på var sitt håll, och det är för saker och tings bästa. Så vi kan väl försöka vara vänner, inte minst för den lilles skull. Farväl.

Nobody likes the records that I play pt. 2

En discjockey på en nattklubb i Linköping åtalades på måndagen för misshandel. Enligt åklagaren slog mannen till en gäst i huvudet. Gästen hade förgäves önskat en favoritlåt.

Det var den 16 april förra året som en 29-årig man besökte den aktuella nattklubben i centrala Linköping. Han gick fram till discjockeyn och önskade en favoritlåt. När discjockeyn förklarade att han inte spelade rocklåtar utan endast r&b och hiphop blev gästen irriterad. 29-åringen har i förhör berättat att han utbrast: "Vilken jävla dålig discjockey du är".

Vad som sedan hände råder det delade meningar om. 29-åringen och två vittnen uppger i förhör att discjockeyn slog till 29-åringen i bakhuvudet. Enligt ett av vittnena utdelades slaget med knuten näve. 29-åringen ryggade tillbaka, men kunde hålla sig på fötter. Bägge vittnena är kamrater till 29-åringen.

Den åtalade discjockeyn har lämnat en helt annan version som går ut på att 29-åringen lutade sig in över mixerbordet. För att skydda sin utrustning knuffade discjockeyn reflexmässigt undan 29-åringen. En annan anställd på nattklubben har intygat att discjockeyns version stämmer. En ordningsvakt som stod alldeles i närheten av dj-båset säger sig dock inte ha sett några slag eller knuffar överhuvud taget.

Efter händelsen blev 29-åringen utkastad från nattklubben – något som han upplevde som "mycket kränkande".

Kammaråklagare Olof Danielsson tror uppenbarligen mer på 29-åringen och de två vittnena.

Artikeln kan läsas i sin helhet här.

"Nobody likes the records that I play"

Är det inte ballt att (DJ) Tocadisco gjorde en låt 2004 med samma namn som rubriken? Det är väl ingen överdrift att påstå att han sen dess minsann lärt sig av sina misstag... Men hur var det nu, "the records that I play"? Inte för att jag har den minsta koll på hur hans set brukar va, men jag hörde en låt av honom som gav mig lite ågren. Hans remix av Booka Shade - Body Language är absolut helt ok. För att va techno. Men varför i hela världen ska han göra en sån remix? Säg inte att Tocadisco också innerst inne gillar Techno mest (och spelar det på sina set om han kan ta ut svängarna). För jag är bara så jävla trött på allt snack om Techno. Tyvärr, det får inte mina ben att röra på sig. Inte ens huvet att gunga lite. Måste Techno kombineras med knark eller vad är hemligheten?

Så vad är det som är så jobbigt? Låt dem gilla det liksom... Bara så ni vet så drar jag fortfarande på The real group hemma ett par gånger i månaden... Nej, det vidriga e att jag drar en parallell till electron. Jag dissade den hårt till ungefär 1 år sen då jag plötsligt började älska den (inte all, men den bästa). Typ 2 år efter alla andra!Så jag lovar, om 3 år när alla andra har börjat lyssna på hardstyle så kommer hannes plötsligt upptäcka technon. Det finns dock en fördel med att ligga lite efter. Då e man på samma nivå som vanligt folk. eller? nja, närmare iaf ;)

Tillbaka till rubriken. Hade det inte varit så jävla nice om den låten också va sjukt bra, men vääldigt svår och okommersiell och ändå bra drag? Oj, va jag skulle gillat att spela den. Va ett tag sen jag fick en kick av att spela Rock DJ liksom...

Vad mer? Lite nyfunna favoriter:
* Bodyrox - What planet you on (Air Bureau Remix)
Jävligt bra driv i trummorna! Ingen ersättare till Yeah Yeah men nice ändå. Känns lite originell vilket är ovanligt för tillfället.
* Nowak - Stand up.
Kolla in (the guitarness radio edit) som e funkig o svart. Har ni tur så får ni kanske höra Nowaknes mer svulliga remix på ÖGs på torsdag ;)
* Craig David - Hot stuff.
Både (chase and status mix) och (touche mix) svänger fint trots att det är RnB som glidit i en electro-house-tvångströja.
* Keyshia Cole ft T.I, Missy Eliott & Young Dro - Let it go
Sån där rysligt smooth rnb som passar perfekt i rätt bar.

Nej, nu får det vara nog... hörs snart igen

/Hannes

Don´t we all make choices?

Brother and sister
Together we'll make it through
Some day a spirit will lift you and take you there
I know you've been hurting but I've been waiting to be there for you
And I'll be there just helping you out
Whenever I can

Ooh ooh

*Everybodys free to feel good
Everybody's free to feel good

*(följande sjungs högt med vacker stämma, utan någon som helst Borat-imitation.)

Originalet i form av Rozallas epos Everybodys free är precis som så mycket annan felkategoriserad eurodisco så tokamerikanskt det kan bli, men det kan ju i och för sig kvitta idag. Kollar man lite snabbt bland kommentarerna på Youtube, är de flesta i stil med denna; "I was like 3 or 4 when this was released and my mom listened to it a lot. to this day its one of my fave 80's pop hits." eller berättelser om hur fina minnen de har till låten i samband med knark i Orlando och Miami ´92. Jag var 10 bast då, så mina minnen är inte fullt så knarkiga, men jag skulle tippa på att det är mitt tidiga nittiotals absolut bästa danslåt, i hård konkurrens med Snaps Rhytm is a dancer. Signaturen med det smakfulla namnet Robertissimo skriver följande klipska kommentar:

for all the imbeciles that know nothing about music go get educated, Rozalla's everybody's free is simply LEGENDARY

a groundbreaking track and a major milestone in the history of dance music, bringing the style and sounds of an underground dance scene to a mainstream audience whilst still adhering to its roots.

15 år på nacken, ändå uttjatad tack vare klåparen Sinclars trötta afrohets. Är det tacken?

Oj vilket dåligt rim. Det var inte meningen. Nu har turen kommit till Global Deejays att ta sig an låten, och de har med sig ett högst svajigt CV i bagaget. Kan gå hur som helst. Men ta mig fan, i form av Klaas remix är det nog bland det mest göttiga jag hört i år. Precis samma känsla i kroppen som av jag fick av Popper och I love you en gång i tiden. Perfekt längd. Tyngsta basen. Breakarnas break * 2. Rockriff. ÖG fick ta del av min passion tidigare ikväll. Synd att ni inte var där då. Loveimplosione de musique fenomenale. Imorgon hatar jag Rozalla. Det svänger snabbt.

/Robban

Tillbaka till ruta ett

Godkväll.

Nu är min uppsats inlämnad, vilket innebär lite mer fokus på musik ett tag. Oerhört skönt, då senaste tre veckorna varit en riktig pina. En orgie i tretimmarsnätter.

Det har varit mycket hej och håspelningar på sistone. Några kvällar skiljer sig dock från mängden. Sensation White-tributen blev mycket lyckad. Mycket folk och bra pimpning av ljusriggen på Gasque. Tack teknologkåren!

I torsdags var det Kålles igen. Återigen Gasque. En lokal som om den legat i city, och inte haft en så stark förknippning med LTH, vore världsklass. Så fantastiskt roligt att folket ändå tar sig dig. Jag har ingen siffra på hur många som var där, ni får gissa själva på bilderna.


Den musiken jag tycker om älskade publiken. Man kan inte begära mycket mer.

Well, tillbaka till ruta ett heter detta inlägg, vad menas med detta?

Min allra första spelning gjorde jag på en ekonomnollning i januari 2004. Skickligheten var obefintlig, och semimixar var vanliga (två eller flera låtar färdigmixade i dator, ja det kallas fusk). En av dessa semis bestod av tre låtar. En låt jag inte minns, sedan Oceanlab - Sky falls down och slutligen 5ive - Keep on moving. Genrehopp deluxe, men då var bpm det enda som fanns i skallen. Jag har inga minnen av vilken respons dessa låtar fick av publiken, förutom att en dyngrak kille såg helt salig ut. Tre och ett halvt år har gått, jag är nu vän med killen ifråga. När jag nu såg honom på Kålles i torsdags, klockan var kvart i två och det var proppat, fick jag en flashback. Denna gången inmixad i Gigi. Oceanlab på Kålles, det trodde jag fan aldrig...


Obs, bilden är tagen i torsdags, men hade sannolikt sett ungefär likadan ut i januari 2004.

Nu ska jag iväg till Harrys i Helsingborg och spela. Magnus Carlsson står på scenen. Ett utmärkt tillfälle att lära glambögarna älska electro.

/John

Triumvirat

Kära John och DalHberg

Jag är så våldsamt trött just nu. Trist start, men så ligger det till. Tänkte först äta en skål flingor och blogga en kortis om kvällens spelning på Hallands, men fastnade framför någon blogg, och därefter lyssnade jag igenom mitt set, och däremellan lyssnade jag in när Steve Angello gjorde ett riktigt trainwreck på förra årets Sensation. Den riktiga alltså. Så nu är filen lagom sur, och ögonen hänger ikapp mer än måttligt. Men jag var tvungen pränta ned mina idéer för torsdagens baluns, nämligen vår Increasefest. Tanken är ju att vi (undertecknad, John och DalHberg) ska spela house. Den tekniska termen är big room electrohouse, och ju fläskigare desto bättre. Men ska sanningen fram är vi ju sisådär förberedda. Jag har ingen aning om jag ska spela först eller sist, eller mitt i. Framförallt inte vilka låtar jag ska spela. Jag saknar knappast låtar, det ska gudarna veta, jag har snarare ett otroligt jobb framför mig att sålla bort bra låtar. Eller sålla och sålla. Jag skulle snarare säga paxa. För det är så vårt låtplanerande kommer gå till, inte helt olikt NHL-draften. Vi väljer vars en låt i taget, där speciell hänsyn får tas till följande faktorer:

*Hur mycket nämnda person förknippas med låten ifråga. (tex: John - Tom Novy)
*Hur mycket låten kommer att passa in i övriga setet.
*Hur bra låten ifråga är.

Givetvis kan man "taktika", dvs medvetet välja en liten sämre låt för att öka chanserna att få någon topplåt. Det finns ett antal låtar som jag misstänker att vi alla tre skulle vilja spela. En annan enormt viktig aspekt i mina ögon är hur mycket man vill spela en låt, kontra att dansa till den. Jag har ju aldrig fått ynnesten att dansa till Prydz remix av A bit patchy, och skulle således hellre vilja att någon av er lirade den.
Ujuj, så många låtar, så lite tid. Vågar man inte ta med Ax och Ingrossos Together? Eller Hajis Do you want it right now? R.I.O? Razorlight? Ska man istället lira nyare favoriten Fascination, eller Gat Decor i Dave Spoon remixen? Blir det någon uttjatad Tocadiscoremix, eller hans nya softa stil med Open your eyes? Alla andra då? Martin Solveig, Alter Ego, Mark Knight, Pryda, Tiga, Dubfire och Daft Punk. Vem fan lirar Guilty?

Jag vet mina ess iaf, säg till när ni är redo för draften!

/Robban

Det doftar inte så mycket om kall mat

Galet trött nu. En Dr Oetker i magen, och Per Morberg på näthinnan gör en gott. Såväl då, eftersom den uteblivna lunchen imorgon irriterar och sista timman på spelningen ikväll gick åt skogen. Eller tja, allting är ju relativt. Men det är alltid tråkigt när sista delen av kvällen går sådär, för det är ju den man minns bäst. Nu var i och för sig inte starten av kvällen någon hejdundrande succé heller, och kvällens facit kan bero på en könsfördelning på 80/20 i samband med en tentaperiod. Men ändå, spontant känns det som att man borde kunna trolla fram lite bra stämning bara sådär. Vilket jag verkligen inte kunde ikväll. För hur mycket man än tror att det är djn, och djns egen förtjänst när det är fullt ös, så är det en växelverkan. Precis som så mycket annat i samtiden är det en kollektiv insats, där folket bestämt sig för att ha kul, och ser djn som sin guide mot roligheten. Ikväll var det idel bistra miner, och killarna hade ett enda kollektivt ansiktsuttryck.

Var fan är brudarna?

Ok, Seven nation army på repeat då eller? Sen var jag slarvig också, för mycket småmissar för att vara helt nöjd, och en stor miss som jag inte alls är nöjd med. Ljuspunkterna var Saint Etienne och R.I.O, sen var det mest skåpmat. Spelningarna på VG brukar vara sjukt bra, så jag hoppas inte att det är något trendbrott. Jag vill känna mig som Ace, som jag gjorde efter förra spelningen där.

Om två veckor blir det rendevouz, då jävlar.

/Robban

Fondle

Ibland längtar man tillbaka. Kanske mest när det kryper ner mot 5 grader och vinden biter sig fast i ansiktet. Att vakna varje morgon av att skivaffären nere vid hörnet på gatan spelar Carl Kennedys epos Ride the Storm tätt följt av en tight mix in till Freemasons Rain down love. Vart man är gick var det house, må så vara minimal som funkig, men alltid upplyftande. Att Sverige inte förrän på senare år nåtts av övriga Europas housefeber kan ha något att göra med vädret. 30 grader och solbränna rimmar helt klart bättre med fläskiga beats än rimfrost och slask. Fast Ibiza var ändå mer än sorglösa beats, trots att det är svårt att sätta ord på en gemensam känsla. För det är precis vad det handlade om, att man visste att alla var där för samma anledning, kärleken till musiken. Sen må det i vissas fall varit förtäckt av en annan kärlek till droger, sprit och sex, men det är en annan femma. Minnen skapas av kärlek. Vakna till Ride the storm, sen frukost, stranden med Ironman i lurarna, traska 500 m hem, färska grönsaker, sallad på balkongen med en flaska rosé, chill nere vid Café Mambo med rosé, och spontanutgång med Englands finest till tonerna av Mickey Slim till tidiga morgonen. Eller det legendariska förkröket i den tomma hotellbaren strax innan We Love Space, för att sedan höra David Guetta få återupprättelse för den kvällen han schabblade bort på Pascha. Seamus Hajis lätt bizarra loopteknik. Steve och Seb uppe på taket på Mambo med Pete. Man kan åka iväg ifrån Ibiza, men Ibiza åker aldrig iväg från dig. Tur att det bara är 9 mån kvar tills nästa tripp. Hänger du med?

/Robban

100% VaginaBoob Free

Vill förtydliga att vi inte har nåt som helst med sånt att göra.

Va får man om man kombinerar Bee Gees med Teddybears 2007? Jo, en jävligt märklig låt. Teddybears har nämligen fått den stora äran (? - jo) att ha med en remix av stayin alive med på cdn The Bee Gees - Greatest (Special Edition). In med en fet electro-virvel, ett upphottat riff med lite obligatoriskt chopchop samt en tung syntlead som sveper upp oktaver nästan lika snyggt som gamla Will Smith - Summertime och ni förstår att vi har en låt som ni lär få höra förr eller senare. Med på skivan finns även en remix för alla er som inte tar några risker. Med The Bee Gees - How deep is your love (supreme beings of leisure remix) i stereon så kan ni förföra vem som helst...

/Hannes

Extraordinari

Jag är lite grumpy. Bra nyheter blandas med tråkigare, som i sin tur mildras av lättja. Loggar in på vår counter, där man se vilka som varit inne på vår blogg, och hur många ni har varit. Den senaste månaden har ni varit fler än tidigare, vilket förstås glädjer oss väldigt mycket. Att det är många som läser våra ord ger en ofantlig känsla av fullbordande, inte olikt känslan av att ha miljoner vänner på Facebook. Naturligtvis värderar vi alla läsare lika mycket, men vi gläds mest åt vårt femtontal trognaste läsare, som dagligen kikar in. Ni vet vilka ni är.

Sen har vi ytterligare 40 pers som droppar in, vissa som bara vill kolla in oss, och andra som är på jakt efter annat. En av de roligaste funktionerna med countern är att man kan se vilka som hittat oss via olika sökmotorer, och framförallt vad de sökt på när de snubblat in hos oss. Här är de senaste dagarnas skörd:

"ladda ner årets bästa remixer"
Ok. En aningens för odefinierad frågeställning kan tyckas vid närmaste anblick. Lycka till med sökandet.

"hur mixar man acapella?"
Jadu. Två stycken acapellor med varandra? Blir svårt utan bas. Vi vet iaf inte.

"masturbation"
Bara för att vår web log oroväckande nog kommer upp som nummer sex på en sökning, betyder det inte att vi ägnar den här bloggen åt det. Håll dina håriga händer ifrån oss.

"en lista på Avril Lavignes låtar"
Hennes officiella hemsida är nog ett säkert kort. Annars kan kanske discogs vara till hjälp.

"Kåta tjejer i Hässleholm"
Prova att gå ut lite oftare, jag är rätt säker på att de finns därute, precis överallt. Utom här.
"ladda ner ajkon zshare"
De där "äjkon" verkar vara populära. Inte här.

Vi ska inte ens börja diskutera vad hon/hon som sökte efter titten fich var ute efter...

/Robban

What? Did you say over?

När jag parkerat bilen fick jag en kort flashback från våren 2003. Jag och John läste statistik 1-20, och eftersom första halvan av kursen var löjligt lätt, var vi ute och festade mer eller mindre jämnt. Mest av allt var vi på Wermlands, även om vi stod i den timmeslånga Kålleskön och huttrade mer än ett par gånger också. Det hela var en vandrande two-man-show av fylla, musik och damer, ungefär så Lund ska upplevas när man är 21 och 22. Kvällarna brukade starta på Vildanden där John lärde mig en hel del om indiepop, och jag lärde honom väsentligt mycket mindre om elektronisk musik. 5 Lucky star på det, och man var i synnerligen fin form. Den sista ölen sparades åt kön, för onsdagarna var sinnesjukt knökade på W. Kom man kl. 22 var det nästan alltid för sent. Vi kom i 9/10 ändå alltid in, via list, tur och mygel. Väl inne konsumerades väl ett par öl till, så att notan för hela kvällen slutade på en jämn och fin tvåhundring. Hey Ya hade ännu inte slagit, utan istället spelades indiepop, ösig rock och enstaka hiphoplåtar. Vi dansade och hånglade som om det inte fanns någon morgondag.Hinner få upp en strimma hopp, men den falnar snabbt när jag kommer in och ser att det är tomt i lokalen. Knäpper på datorn och spela lite TTA mest för att hedra minnet åt det som var. Under hela kvällen dansar ca. 25 olika personer, trots Hives, Aretha, Kylie, Blur, Prodigy och Depeche. Av ca 30 000 studenter borde väl 700, dv.s tillräckligt att fylla de båda onsdagsklubbarna, gå ut? Usch och blä, det är synd och skam på en klubb som vågar köra ett annorlunda race än musikens mittfåra.

/Robban

Boys just wanna have fun

Sådärja, facebook-event. Woawoawiiwaa! Måste bara förtydliga en sak för alla fantastiska bloggläsare i skåne-trakten: Recordspin är ingen klubb för inbördes beundran. Snarare ser jag ner på de andra 2 stollarna som tog in mig, det bevisar liksom denna blogg’s bisarrt dåliga smak. Den 25te oktober handlar däremot faktiskt lite grand om att klappa varann i ryggen. OM MAN ÄR VÄRD DET. Vi kommer nämligen göra vårt yttersta för att bjuda dansgolvet på en upplevelse utöver det vanliga. Lyckas någon med en mix där låtarna så att säga ”idkar älskog” kan det nog bli en klapp. Vid galopp-mix kommer vi istället att ha en el-pistol som är kopplad till en ”galopp-mätare” – ju mer off-sync, desto högre ström. Genom detta har vi liksom en win-win-situation. Om det inte kommer njutbart ur högtalarna så kan man iaf få sig ett gapskratt åt det visuella spektaklet i DJ-båset. Alltid nåt ;)

Måste berätta om en märklig grej som hände häromdan. Jag hade precis satt igång första låten vid 9-tiden och såg fram emot en timmes skoj-mixande med mina favoritlåtar innan de första gästerna trillade in. Kl 21.05 kommer det in 4 glada pojkar som är på g så det stänker om det. De börjar dansa och kör rätt rejält till låtar som, ehh, är svåra att dansa till. Jag bara väntar på första önskningen och mycket riktigt, efter ett par minuter kommer en av dem fram och säger nåt i stil med ”Nu kör vi!!! Har du Cindy Lauper – Girls just wanna have fun? Kom igen, du har den!” Jag blir lite smått chockad över denna ungdomliga glädje som får 4 killar att vilja ”köra på” till historiens största tjej-låt. UTAN TJEJER i lokalen. I vanliga fall skulle jag försökt förhala det lite grand, men insåg att jag bara inte kunde ta ner deras topphumör…

Detta är kanske inte tillräckligt signifikant för att dra några slutsatser av, men jag har lite andra iakttagelser som är det. Om man ska vara riktigt generaliserande så kan man dela upp dansmusik efter kön. Vi har RnB – för tejer, och house – för killar. Så har det iaf varit under min korta DJ-karriär. Jag befarade nästan att det hade att göra med nåt genetiskt, vilket förstås är tabu att säga. Det finns inga skillnader mellan män och kvinnor. Nåväl, häromkvällen på ÖGs så var det nåt som inte stämde. Tjej efter tjej som kom fram till båset önskade house! Antingen bara allmän genre-önskning (fastän jag nån gång redan spelade nämnda genre) eller specifika house-låtar. Vad är detta? New world order 2.0?

/Hannes

Smärre fördröjning

AAAAAArrrrgh, jag blir så trött! Här hade jag skrivit klart ett inlägg, men på två snabba musklick försvinner texten med alla fina länkar...

Håhåjaja...

Här är kontentan.

*Copyfokkings remix på Kents Ingenting är sjukt bra electrohouse.
*Plattan Certified Air Raid Material av EdIT är sjukt ball.
*Låten Ce Yeu av Yelle är fantastiskt catchy.
*Will.I.Am samplar friskt från dansmusiken. Ibland kul som med Body Language, och ibland...tja... .
*Re-offensive och Ludomatic med Claes Rosén är suveräna när vintern börjar smyga sig närmre. Fantastiska låtar.
*Zentrix som gör bitpop får mig på ett härligt humör. Låtarna heter livet som riddare, den förtrollade staden och tjänster till höger och vänster. Mycket bra.
*Bodyrox nya singel What planet your on är rätt skön.
*Jag ska inte fylleblogga mer på ett tag.
*Den 25:e oktober smäller det. Be there.

Sådärja, det var alles. Er tur nu lads.

Ps. Först nu inser jag det ironiska i situationen med inlägget. Jag citerar J. Walter Weatherman "And that's why you always leave a note."

/Robban

Att blogga

Vilket laddat ord, inte sant? Att i okt 2007 börja dela med sig av sina tankar mm på webben känns ungefär lika fräscht som att dra på sig en ärmlös t-shirt a la -98. Otvättad. Nu är det tyvärr så att jag gör just det ibland, och då kanske ni förstår varför jag inte har mer vett än att acceptera Rob o Johns inbjudan till denna eminenta B-logg (words stavningsförslag). Det kanske har att göra med att det var just dessa 2 gossar som lurade in mig i DJ-träsket, vem vet…

I vilket fall vill jag börja med att uppmärksamma ett nytt fenomen. Fenomenet remix. Eller rättare sagt, svenskars missuppfattning av ordet remix. Ikväll spelade jag som näst sista låt på Sivans, låten Billy Paul - Your Song. Efter att musiken har tystnat så kommer det fram en trevlig kille o frågar ”vilken mix är detta?”. Som ni förstår är det en adekvat fråga många gånger, men jag är ganska säker på att det han menade var vilken LÅT är detta? Eller möjligen vilken artist kanske. Nu är det ju inte hela världen direkt, men det känns som att detta ganska bra illustrerar hur förvirrade dagens vanliga musikkonsumenter är. För typ 7 år sen var detta med remixar något som bara DJs och freaks höll reda på. Och det hette ofta kort och gott remix. Ibland gjordes 2 st. En vanlig (original mix) och en dub-mix. Den ”dubbiga” var mer monoton. Jag gillade aldrig dub-versioner…. Sen kom radio-edit, extended version och acapella. Inge problem so far. Fortfarande ganska logiskt. MEN, idag finns det typ lika många namn på mixar som det finns låtar. Vi har clubmix, tvmix, beatapella, pianopella, DJ-tool, white label mix mm. Och framförallt är det nu mer regel än undantag att någon annan än ursprungsproducenten har gjort remixen. När singlar nuförtiden släpps med säg 10 olika mixar, av säg 5 olika producenter, så förstår man att folket blir lite förvirrade… Eller vänta nu, jag kanske faktiskt körde en ”extended mix” på your song? Trots allt över 6 minuter…

Nu ska jag fundera vidare över vilken man som Robban inte verkar tycka så mkt om. Jag säger bara en sak. Tuppjuck.

/Hannes

När man säger så

'Wallmans' är ett skämt. Ett transigt löjligt skämt, vars enda behållning finns hos en en publik född på tusentalet. Jag har ett hopp/löfte till Robban år 2027. Snälla, fortsätt lyssna på bra musik...

New world order

Jag sitter på en personalfest i Helsingborg på' Wallmans' och förundras över vilken total katastof den här showen är. Jag längtar tills det här tragiska fenomenet dör ut. Ja, jag är packad, jag stavar som en humanist. Tur att jag har en grym bordsdam, som inte alls ställer sig upp och sjunger när speakern börjar sjunga tiotusen röda rosor...

Extrapolering

Här finns de resterande 453 bilderna

Like a glove?

On Thu, October 4, 2007 5:52 pm, Qurator Östgöta Nation wrote:
> Hej!
>
>Ja, snittar går bra, våra jobbare kan hjälpa till, och ja, Mitch Buchanon får
>spela...
>
> Lydia undrar vad Lydiahouse är. Och självklart delar vi på kostnaden om
> ni får hit en zebra. Dock kommer det att begränsa antalet besökare pga
> pälsallergi.
>
> Vi ska också göra reklam för er genom att sätta upp tillägg på våra
> planscher för DT och då skriva något i stil med "increaseparty med
> recordspin" och era tre namn utan inbördes ordning.
>
> Vi ser framemot att samarbeta med er denna kväll.
>
> Med vänlig hälsning
> Östgöta Nation
>
> Alexandra D Stark
> Qurator Östgöta Nation
> Adelgatan 4 . 223 50 Lund
> 046-12 03 20 www.ostgota.nu
>
> *FOLKE KOMMER - KOMMER DU?*
> 13 oktober på AF
>
> robert.olofsson@recordspin.se skrev:
>> ---------------------------- Original Message
>> ----------------------------
>> Subject: 25
>> From: robert.olofsson@recordspin.se
>> Date: Thu, October 4, 2007 5:09 pm
>> To: q@ostgota.nu
>> ------------------------------------------------------------------------
>> --
>>
>> Hej!
>>
>> Tänkte "stolpa" upp kvällen som vi hade tänkt oss.
>>
>> 21.00-22.00 Snittar. Som jag förstått det står vi för kostnaden för
>> snittarna, och era jobbare lagar dem? Det vore trevligt att kunna
>> servera en lättare "fördrink" eller något i den stilen. Vi har vänner som är
>> svampar, hur påverkar detta?
>>
>> 22.00-02.00 Ett "vanligt" DT, men med skillnaden att jag, Hannes, och
>> John skiftas om att spela. Vi kommer att spela snällhouse, brutalhouse och
>> Lydiahouse. Kan Magic Mitch få spela första halvtimmen mellan 22.00-22.30. Det vore även kul med lite extra utpyntning, som t.ex. ballonger, visselpipor och gogodansare. Kanske en levande zebra. Jonglörer. Är detta en kostnad som vi ska stå för, eller kan vi dela kostnaden?
>>
>> Vänligen,
>>
>>Robert Olofsson
>>

Please increase me!

Torsdagen den 25:e oktober smäller det! För att fira att två har blivit tre, smäller Recordspin till med en hejdundrande increasefest på Östgöta Nation. Kl. 21.00 serveras snittar och mousserande, och kl. 22.00 drar vi igång kalabaliken. Linan ser preliminärt ut som följer:

Magic Mitch (från Display records)
John "Steve Jones" Wang
Hannes "8 beats a week" Dalhberg
Robert "Rung/Djoonas" Olofsson

Vi utlovar alla trötta klubbklyschor, men mer! Den basigaste basen, vokalaste vokalen och framför allt, ingen jävla minimal, utan MAXIMAL house! Inträdet kostar 50 riksdaler, och studentleg krävs. Festen pågår till klockan 02.00, sedan föreslår vi att ni, likt oss styr kosan mot AFborgens stora sal, där vi ansluter till juristernas festande. Vi erbjuder en natt fylld av överraskningar, manlig kärlek, mat, musik och passion, så kom och ta för er!

/Recordspin Crew

150 - This is not Sparta

Pressmeddelande

TORSDAG 4 OKTOBER

Recordspin AB och recordspin.se utökar verksamheten med Hannes Dalhberg - men lovar fortsatt hög kvalité

VD John Wang: Vi ser en fortsatt hög tillväxt på hemmamarknaden, och satsar där offensivt med att expandera verksamheten med 50%.

Robert Olofsson, grundare Recordspin: Vi ser en stor potential hos Dalhberg, vars talang ligger i linje med vårt varumärke.

Hannes Dalhberg kommer närmast från en frilanstjänst, och kommer att börja sin tjänst hos Recordspin med omedelbar verkan. Han är lyrisk när vi når honom för en telefonintervju på sträckan mellan Växjö och Lund.
-Stort grattis! Det här kunde du inte ana?
-Eh, vad menar du?
-Ja, att vi ska börja arbeta tillsammans.
-Ja, jätteroligt. Du, jag har dålig lina, vi hörs.
-Ja, det gö..

Mer info inom kort.

I am not a fridge

Ibland bara händer det. En synnerligen trött reklamslogan som sällan kan appliceras på riktiga livet, där en i mitt tycker mer passande titel vore "Oftast händer det inte". Men vem är jag att vara negerande och motsträvig. I fredags spelade Axwell på Slagthuset i Malmö, och jag var aningens bitter för att min spelning skulle sluta 03, och således omintetgöra en snabbis in till Malmö för att hinna se favoriten i egen person. Särskilt eftersom "alla" andra skulle vara där. Förutom John då. Så jag lunkar istället iväg mot spelningen, väntar på att sittningen ska ta slut, river av ett par skrålhits, och önskar att spelningen bara kunde sluta om så lite tidigare. Vips så har klockan blivit 01, och jag ser att allt fler festdeltagare droppar av pga. ragg/fylla. Milt upphetsad börjar jag känna att det kan finnas hopp, och mycket riktigt, 01.30 stänger vi, och 02.00 kör jag och Dalhberg mot Malmö.
OBS. Notera den synnerligen extravaganta djstilen Axel har.

Överlag en sjukt grym spelning, bra publik, och bra ljus. Enda downern på hela kvällen var att jag blev av med min mössa, och att Ax spelade Waiting for. Den jävla skitlåten.

/Robban

Kort paus i arbetet

Jag och min kära vän Jessica skriver oförtrutet vidare på vår uppsats. En liten kort paus tar jag nu över en espresso och en *****boll. Tänkte tipsa om två bra nya låtar:

Tom Novy - My House



Frank Ti-Aya - Unity



Längre än så här blir tyvärr inte pausen. Sorry för de sketna länkarna, men sitter ju med bärbar i skolan, så jag kan tyvärr inte zshara låtarna nu. So what do you think about them?

/John