Jag var och handlade på ICA Mobilia i Lund idag. De har en riktigt smaskig köttdisk där. Jag beställer min källarrökta skinka, rostbiff och tryffelsalami och hälsar och småpratar med de som expedierar. Idag kom en äldre man efter mig och följande meningar utbyttes:
- Det gamla vanliga. - Tre hekto gorgonzola och fyra hekto pata negro? - Det kan du lita på. (skratt)
Jag fylldes av en enorm avundsjuka. Jag vill också kunna säga "det gamla vanliga" när jag beställer...
Verkar som att Robban har lagt ribban ett snäpp högre i år med både youtube-klipp och djuplodande analyser... Helt rätt! Med risk för att bekräfta alla misstankar om att jag bara är en härmapa, så tycker jag vi låter Rob slutföra sin lista innan jag och John sätter igång. Blir så splittrat annars...
2 frågor till läsarna sålänge:
Nån som vågar tippa på vilken artist / producent som får högst total-poäng?
Är detta nån sorts dansgolvens motsvarighet till melodifestivalen?
Då fortsätter vi nedräkningen, här följer plats 20-16.
20. Adam Tensta - They wanna know
Nu är det My Cool som är mest i ropet, den mest önskade låten just nu tillsammans med den där våldtäktslåten. Konstigt nog verkar alla glömt att They wanna know både har ett tyngre beat, och bättre flow i rappen. Adam levererade sommarens mest oförtjänt bortglömda låt, och Youtubekommentaren "Alla kan slå igenom me en sånnahär beats" är kanske inte så hemskt långt bort från sanningen som man kan tro vid en första anblick.
19. Eric Prydz – Rene
Väldigt oklart om det är Pryda eller Prydz bakom, och fullständigt irrelevant. Discogs vägrar dessutom att lista låten, så tills vidare får vi anta att det är en whitelabel, eller en osläppt låt. Nu är Rene en hur bra låt som helst iaf, och att döpa en låt efter Aqua-sångaren gör den inte sämre. Klippet nedan gör tyvärr inte låten rättvisa, men det är bättre än inget. En Hamnkrogenklassiker i somras, och med valfri Lady Sovereign-acapella funkar den som dansgolvstartare. Instant classic.
Andre Tennenberger är väl kanske mest känd för sina låtar 9 pm och Don´t stop, och i somliga kretsar inte alls känd. Kanske lika bra så. Men tysk chill out (inte vinet, musikstilen) har en förmåga att direkt dömas bort, likt en blind skidskytt. Men ge dem tid, så kan de överraska. One small step är en grymt fin bit, och funkar kanske allra bäst i bilen en mörk regnig morgon kring femsnåret. (OBS - Jag tar gravt avstånd från personen som valt ut bilderna till låten)
Jag har redan hyllat låten i ett tidigare inlägg, så det känns lite overkill att höja den till skyarna ytterligare en gång. Det vi kan konstatera med facit i hand, var att Everybody´s free INTE var den göttigaste låten förra året, (16 andra göttigare, även om den kändes göttigast just då...) samt att det blev en viss inflation i fenomenet Klaas, electrohousens teliaaktie.
Ett av de ganska typiska bloggfynden från 2007 som vände upp och ner på ens stereo i lite drygt två veckors tid. Bigger than big gick nonstop på repeat. Lifelike var i mångt och mycket den som stod för det mest intressanta och nyskapande (?) hos den elektroniska musiken 2007. Tillsammans med resten av den mjuka franska housemaffian skapade Lifelike ett sound som är svårt att inte ta till sig. Ett bevis på detta var Super Mals väldigt tråkiga och typiska dancelåt, som i Lifelikes tappning förvandlades till råsvängig 80-talsdisco. Det är större än stort.
Yejj, nu har jag samlat tillräckligt mycket mod för att återvända, en dryg månads bloggfrånvaro väcker sannerligen skrivlustan till liv. Tänkte börja med att gå rakt på sak med det i särklass viktigaste, nämligen top 25-listan. För er nytillkomna läsare (om vi ens har några, det är väl bara gamla berguvar som häckar här!) så kan jag berätta att vi brukar lista våra personliga favoriter bland förra årets bästa låtar. Ifjol chockade vi genom att lyfta fram funkyhousen som det bästa från 2006, då i form av Locktowns Alive, och Moto Blancos remix på Be without you. Nu har vi dessutom Hannes ypperliga åsikter kring 2007 års musikutbud att ta del av, så räkna med sammanlagt 75 grymma låtar som står er till buds efter listornas komplettering.
Jag kan ju börja med att säga att det varit sinnessjukt svårt att välja ut mina 25 låtar. Förra året var det också svårt, men av diametralt olika skäl. 2007 års utbud var nämligen skralt, tunnt och tråkigt. Lik förbannat är detta 25 sjukt grymma låtar, som snurrat ett hundratal gånger i winampen, i bilen, på dansgolven, och på repeat one i mp3n. Without further ado....
25. Mark Knight & Dirty South vs The Police - Black spot on the sun Inga som helst konstigheter, 2 killar med en bra idé till en bootleg, en sampling från the Polices klassiker King of pain, ett fläskigt electrobeat som våren 2007 fortfarande inte hade missbrukats, ett grymt break, och plats 25 på listan.
När Rasmus Faber har ett finger med i spelet blir det bra. Oftast iaf, hans egen Demanda kändes inte på långa vägar lika nydanande som Get over here, men nu är det ju So far vi pratar om. En av årets somrigaste låtar, med den ack så viktiga koskällan som signum. Låten levererades med ett antal remixer, men Erics old school låter i mitt tycke bäst, ja faktiskt helt underbart.
Låten från Arkarnas senaste platta med samma namn är kanske sönderspelad och tacky, och framför allt så in i bängen lik Trolls gamla dänga Jimmie Dean. Men det spelar inte så värst stor roll just nu, för just där och då, april 2007 i Lund, kändes det som om Pftw var en värdig uppföljare till Clamour for Glamour, den i särklass mest betydelsefulla låten på mina dansgolv sedan Hey ya. Nu blev så inte fallet, men bara att få den känslan av en låt gör den till en klassiker.
22. Tonite Only - Where The Partys At
Ett riktigt fynd ute på den tuffa electromarknaden. Ett opolerad juvel, som man nästan kunde ha helt för sig själv. Oslagbar tillsammans med en viss "Gucci gucci"-acapella, och dessutom en av få låtar som är sjukt ösig trots att den känns långsam.
Under låten med det minst sagt mystiska namnet döljer sig en av de varmaste ljudbilder jag hört på länge. Vi brukar ofta prata om varmt kontra kallt ljud, och dess betydelse för låtar. I detta fallet är det en i grund och botten tokminimalistisk låt, som byggs upp via små nyansförändringar hos samplingarna. Vi får hela tiden höra mer och mer, och rent komposistionsmässigt är låten väldigt spännande, uppbyggd helt utan de klassiska riktlinjerna för elektronisk musik. Hur bra som helst, hur som helst.
Vi vet att radioskuggan nu varit lång. Det finns flera orsaker till detta. Robban är i Sälen och spelar hela veckan. Jag håller på med min top 25-lista över 2007 års bästa låtar. Så snart kommer mer inlägg här. Tills vidare vill jag bjuda på det oerhört humoristiska tillropet jag möttes av när sista låten var spelad på ÖGs igår:
"Alla som inte spelar är våldtäktsmän"
Humor! Tack som fan förresten till er som körde järnet till både Creeps - Freaks (Thomas Gold) och Tocadisco på Junkie XL:s More. Det är såna tillfällen som gör att jag får en tro på framtiden.
