Friday, August 31

Puta madre

John blev så jävla lack på mitt förra inlägg, så jag kör mitt nästa direkt, bara för att tysta hetären. Härmed presenterar jsg Recordspins top 5 djs som är most likely to cause a tremble with the girls. De flesta djs såsom undertecknad orsakar bara möjligtvis en lätt tingle hos damerna, men nedan rankade presterar desto bättre. Observera att ingen extern rangordning förekommit.

* Fedde le Grand. Motivering. Med ett ansikte som världens mest sugne oskuld kniper Fedde en plats på listan.
*Steve Angello
. Tja. Det går inte att komma ifrån att en hel del kvinnor tycker den här mannen ser läskigt bra ut, Tja...It´s a womans world.... *Axwell. Allas vår egen Axel, med ett yttre som smälter de mest härdade hjärtan. Så länge han inte öppnar munnen och berättar om trista beats på skånska så finns det inga naturliga hinder. *Hannes Dalhberg. En man av onaturlig skönhet, vars vackra drag endast emotsägs av hans fäbless för sköna vocals och oregelbunda beats. ´*
*John Wang. Med en beslutsamhet som får de mest tveksamma damer att önska indie, och två mörka ögon som inte mindre än befaller, tvekar de taliga sällan.
Vi som inte ens var nära.
Joachim Garraud. Rultig är ordet ni söker efter. Dock har han snäll blick och skönt hår. Men dock blir han tyvärr inte vackrare av det.
*Pete Tong. Mannen som bringat glimrande house till de mest adekvata i Sverige sedan ett par årtionden tillbaka lär inte vinna några skönhetsmedaljer. Men kompetent är han.
*Martin Solveig. Till skillnad mot sina närmaste kollegor Bob Sinclar och David Guetta är han inte bara mindre känd för den stora massan, han ser dessutom ut som en fransk Mr Bean. Sorgligt nog på mannen som gjorde 2000-talets bästa afro-house.
*Paul Oakenfold. En levande botoxreklam. Lägg desstom till att hans senaste ok låt var Southern sun, så förstår ni att han är ett stort grafiskt skämt.
*J.U.S.T.I.C.E Jo, visst, måhända är de 2007 års mest överskattade grupp, men det hjälper inte det faktum att de ser ut som en seriemördare och hans hjälplösa offer. Svart behöver inte betyda tråkigt, och framförallt inte psykopat.

/Robban

John tycker det är trams

<<<<<<<<<<<

Var på ÖGs ikväll och lyssnade på Dj Johaan som i somras spelat på Pepes, Strand osv. i Båstad. Helt enkelt en bra lirare, som uppenbarligen har bra koll på vad som funkar och inte. Jag kan dock inte bli mer än en smula förvånad över en viss konsistens hos låtvalet. Fedde le grand, Zookey osv. Till hans försvar kan nämnas Tocas remix på Ultimate funk, samt Ida le Corrs Let me think about it, som funkade grymt bra, + alla Jackson 5 och typ 300 pers+ i lokalen. Men ändå. Kan inte låta bli att känna att det är något som saknas. Det där stora extra finns inte. Visst, jag är sjukt miljöskadad och förväntar mig under varje kväll, men ändå. Johaan kör också på data, dock Serato, ska bli jäkligt kul att höra om det blir ngn skillnad.

Sleep tight

/Robban

Thursday, August 30

Dra på trissor

Ibland är glädje ett så ofullständigt begrepp. Inte ens eufori passar. Oh baby Nirvana is a place on earth, som Belinda Cobain skulle sjungit.

"Jag har alltid brunnit för att arbeta med människor. Jag har alltid brunnit för fotboll. Som fotbollstränare har jag förmånen att få kombinera dessa två intressen! Jag har inte tagit detta jobb för att bli älskad utan för att jag älskar detta jobb!"

Kvällens låt blir Hard to stop med Alex Romano och Olov Basoski. Nu, spionage på Johaan.

/Robban

Wednesday, August 29

Why don´t you dance to my beat?

Yo!

Igår var jag och John på djmöte. Tillsammans med våra kollegor smidde vi planer inför hösten och vintern, diskuterade igenom sommaren samt åt mat. Men det viktigaste av allt, liksom vid alla tidigare möten, var de nya namnen i den svarta pärmen. Det jag nu ska avslöja, har hitintills varit okänt för alla utom de innersta kretsarna av djs. Det är nämligen i den vi noterar alla olustigheter och irritationer, som till slut leder till svartlistning. Önskar du Basshunter fortfarande? Notering. Släpper du dig bredvid dj-båset? Notering. Säger du "Där står du i ditt jävla bögbås" till djn? Notering. Spiller du drink på plattorna? Notering. Ett antal noteringar leder till svartlistning, ungefär som ett gula kort leder till ett rött i europeisk fotboll. Ibland blir det svartlistning direkt, personen som kläckte ur sig "Du är både ful och spelar dåliga låtar" lär inte direkt få höra sina favoritlåtar spelade de närmsta åren vill jag lova. En svartlistning i pärmen får konsekvenser från Ystad i norr, till Haparanda i söder, på tvärtomspråket. Samma sekund som en person blir svartlistad, sätts en spanare iväg för att fota personen, samt alla i dennes sällskap.Så att nästa gång personen närmar sig djbåset, kan djn snabbt kika efter mugshots i sin fickpärm, och vidta lämliga åtgärder. Visst, det kan tyckas hårt, men vi är inte semi-sadister, man kan faktiskt göra bot. Smicker är en välbeprövad klassiker, dricks inte så subtilt, men mycket uppskattat, och det kanske enklaste av allt är trevligt leende.Lyckligtvis känner vi bara en person som är noterad, så förhoppningsvis är resten av bloggens läsare säkra. Än så länge.

/Robban

Sunday, August 26

5 saker som gjorde denna kvällen minnesvärd

*Stampdans. Vilken normalt funtad människa gör den här dansen? Den där som får personen som dansar att se ut som den inget hellre vill än att stampa i sönder mullvadshögar. Allt fokus på benen, rakt mot marken, gärna med armarna hängandes lealöst bredvid. Såg två stycken oberoende av varandra gå loss på parketten. Strange.

*Önskningar. Ett av mina mer mediokra ragg sen stenåldern tillbaka dyker upp och önskar schlager. Hon känner inte igen mig, vilket givetvis är skönt. Jag drar loss ett par schlager, men hon är snabbt tillbaka. Och tillbaka. jag slutar räkna efter 8 gånger på två timmar. Hon stod för sammanlagt 87% av kvällens önskningar. Idiot.
*Kommunikation. Ett antal av denna kalibern ikväll.

Semipackad tjej: Kan du spela något danskt?
Jag: Danskt?
Semipackad tjej: Ja, danskt.
Jag: Nej. Det finns ju inget, och även om det fanns det så....tja...
Semipackad tjej: JO! Depeche och AC/DC och sånt.
Förvirrad jag: Ok...

Stängning, musiken har varit tyst i ca 3 min, jag håller på att packa ihop mina saker.
-Stänger ni nu?

Tjej: Är du singel?
Jag: Eh..Nej.
Tjej. Ah.
Paus....
Tjej. Nej, det var min kompis som tyckte du var het.

*Timing. 6-timmarsspelning sätter sina spår sisådär vid en halv 4, och jag måste springa till pojkarnas. Sätter på en färdigmix med 5-6 låtar, så jag har god tid på mig. Lagom tillbaka hör jag låten som spelade INNAN jag satte på färdigmixen, och hinner tänka "hmm, så ska det inte vara" innan jag ser Micke i baren och en gäst stå och fibbla vid cdn. Givetvis hade det blivit tyst under tiden jag varit borta av någon okänd anledning. På 6 timmar spelar jag ungefär 180 låtar (320 min/ 2min/låt). Givetvis prickar jag in just den som fuckar upp. Skön 0.33-outare. Jag blir plötsligt så glad för att jag snart aldrig mer ska stoppa in en satans cdskiva i en satans jävla cdspelare mer.

*Tröst. Sista kvarten kommer det det fram en tjej som berättar att hon hade haft ett par tjejkompisar nere från Sthlm för en månad sen, då jag spelade. Jag hade spelat alla deras önskningar, och efteråt hade de bara pratat om hur bra djn var. Jag rodnar lite lätt, och håller med henne tyst för mig själv.

/Robban

Saturday, August 25

Gigi

God morgon.

Ganska nyss hemkommen från Harrys i Malmö. Ni som bor här nere i vår södra landsände känner nog till att det har varit malmöfestival. Ikväll spelade Melody Club och Arken på stora scenen. De senare missade jag, eftersom jag börjat spela då, men såg ett par låtar med MC. Lika miserabelt som senast jag hörde dem. (Popaganda 2000 kanske??) Synd. Tur att man kan göra bra studioplattor utan att kunna spela instrument. Jag utgår att Arken var lika vassa som vanligt.

Anyhow, festival betyder lite märkliga människor. Men de var många i alla fall! Över 600 pers och ett duktigt all time high för Harrys avseende fredagar. Riktigt kul!

Kvällens kommentar:

Tjej: Varför spelade du inte sista versen på Gigi D'Agostino?
Jag: Jag spelade ju två och en halv minut, tyckte det räckte.
Tjejen: Det var väldigt dumt, han har så sexig röst.

Ja vad ska man svara på det??

Sleep tight!
/John

Thursday, August 23

Vi går hand i hand, nere på....

Godkväll!

Efter diverse påtryckningar från Småländska skogar tänkte jag nu ta vid där den första delen av min summer recap slutade. So here we go!

13/7 & 14/7 - Hotell Tylösand

Så var det äntligen dags. Många kollegor hade pratat om vilket grymt ställe Leffes på Hotell Tylösand är under semesterveckorna. Förväntningarna var således höga. Jag hade aldrig varit på Tylösand innan, men slogs direkt när jag kom dig på fredagkvällen vilket stort komplex det är. Hotellet ligger över ett stort område med olika byggnader sammankopplade via inglasade gångar. 1300 personer är den imponerande maxgränsen för antal gäster på nattklubben. Det speciella är att det bara är ett dansgolv, så man har onekligen ett visst ansvar.

Vädret var, som vanligt den här sketna sommaren anno 2007, rätt mediokert. 17 grader och rätt blåsigt. Kändes inte särskilt lovande för kvällen. Jag fick dessutom veta att det inte brukade vara på långa vägar lika mycket folk på fredagar som lördagar. Tillsammans med ett mediokert coverband var jag kvällens underhållning. Det blev inte knökat, men kändes ändå som en bra kväll. Några telefonnummer på lappar och bra låtar senare kröp jag ned i min säng, som var vansinnigt mycket större än nödvändigt. Svit med två tv-apparater, håhåjaja.

Efter en utomordentligt trevlig golfrunda med "Baba Roeuf" var det så dags för lördagsjobbet. Samma (på lördagen om möjligt ännu tröttare) cover band "värmde upp" innan mig. Det kändes direkt att det var otroligt mycket mer folk, men framförallt att folket var mer laddat. Nästan lite elektrisk stämning i luften. Lapp på luckan, uppbyggd scen att spela på, bra ljus, snygga människor. Allt var upplagt för en grym kväll. Och grym var precis vad den blev.

Det har aldrig varit så kul att spela skivor som den här kvällen. Händerna i luften var omöjliga att räkna, ju bättre och hårdare låtar, desto bättre respons. Gåshud! Tänkte återge några roliga ögonblick från kvällen:

Full kille på ca 25 år: Asså, är det inte Peter Siepen som spelar?
Jag: Nej, han spelade här i torsdags.
FK: Men var är han idag då?
Jag: Jadu, jag vet inte riktigt, men jag skulle gissa på Stockholm, eftersom jag tror han bor där.
----
Lång tystnad...
----
FK: Men var var du i torsdags då?
Jag: Då var jag hemma i Lund.
----
Tystnad igen...
----
FK: Jag tycker du är väldigt bra i alla fall. Bättre än Peter Siepen.

Kille med tveksamt sittande kläder, när jag spelar Mange Schmidt ft. Petter - Giftig: Ehh, uhhh, du måste spela mer Halmstad, inte så mycket Stockholm.
Jag: Okej, men det görs ju inte så mycket bra musik i Halmstad.
Killen: Gyllene Tider.
Jag: Mja, det är ju inte riktigt den typen av musik jag spelar ikväll.
Killen: Basshunter. [Bhäääshönther]
Jag: Ja, han är ju härifrån. (varpå jag mixar in Fatman Scoop)

Ja vad säger man.... LOL

/John

Tuesday, August 14

En kväll på den vita ön

När en av decenniets bästa låtar sattes på, Angello/Ingrossoremixen på Röyksopps 49% kunde jag inte längre hålla mig. Den senaste halvtimmen hade varit så jävla bra, och att spela ett två år gammalt kanske lite udda epos, inför ett sanslöst fullsmockat Pascha var djärvt, minst sagt. Men vilket snilledrag det blev, då alla tjugohundra plus i publiken bara skrek efter mer. Så jag knökte mig framåt, med endorfinerna rusandes inom mig. Så stod jag där, precis bredvid båset, där den vanliga pöbeln stod med sina mobiler i högsta hugg och blixtrade på för fullt. Men Steve kollade aldrig dit, all fokus var dansgolvet. Efter en stunds tvekan, stod jag längt fram, och ställde mig på tå för att synas lite tydligare från det gigantiska båset. I sin periferi skymtade han väl något som fladdrade, så han sneglade dit, och när han såg min utsträckta hand så sträckte han sig efter den, sådär instinktivt som man gör. Samtidigt som jag greppade hans hand, ville jag förklara hur grymma hans produktioner är, hur bra dj jag tycker han är, samt tacka för för den fantastiska 49%. Det sa jag inte. Istället blev det skånskt

"KÖÖÖÖÖÖR! Kom igen, köööööör!"

Man skulle kunna säga att han såg rätt paff ut. Jag var rätt nöjd där, och lommade således bort.

We love Space

Café Mambo

Recovery


Spontankväll

Robban

Saturday, August 11

Wisdomsord av Wangen

Angående våra kära blå.

John: Berättade jag förresten om polisen på ********?
Robban: Nope
John: När jag hade varit på mitt rum medans bandet spelade så skulle jag in igen, via vipingången. Snubben framför visade polisleg och sa att han var i tjänst.
Robban: eh ok
John: Problemet var att han var DYNG. lol
John: Vakten frågade två ggr "är du säker på att du är i tjänst?". Han svarade ja.
John: Vakten vägrade släppa in honom. Till slut lommade han iväg.¨

Angående en av sommarens mest hypade låtar, Samim - Heater.

John: Asså, hade jag gjort den här låten hade ALLA bara garvat.
Robban: Gjort?
John: Om jag hade producerat den.
Robban: tror alla garvar nu iaf, den är ju kul
John: Seriöst, detta är det sämsta skit jag hört i år.
John: Men annorlunda, helt klart. :)
John: Bara ruggigt dåligt.
Robban: Du vänjer dig
John: Aldrig
John: Finns tre saker jag verkligen hatar. R.E.M, Lasse Berghagen och dragspel.
Robban: Hahaha
Robban: Dragspelet är ju bara med som ploj
John: Grundtrummorna är det dock lite gung i. Potentialen fanns.
John: Det är ju helt klart gjort som ett skämt.
John: Det tråkiga är verkligen att detta är det yttersta exemplet på att melodins tid är förbi. Tondöva kan nuförtiden göra hits. Vad hände med alla bra LÅTAR?
John: Fan, ingen som skrivit en vass låt sen champagne supernova 1996.
John: I juridisk mening går det inte att upphovsrättsskydda detta. Det uppnår inte så kallad verkshöjd.

How can one embryo produce two fucking losers?

Det började sådär. Minst sagt. Redan i bilen på väg mot Helsingborg fann jag mig själv tuggandes på naglarna, en ovana som min mor vande mig av med med hjälp av fingervantar, och som jag väldigt sällan utövar. Under hela semestern* var mina naglar fläckfria, om än långa, nu var de ojämna, kantiga och fula. Jag var således nervös, av oklar anledning. Väl på plats på Hamnkrogen käkar jag god mat som vanligt, och laddar in första låten, Tenderoni med Chromeo, tätt följt av Pop the Glock med Uffie, som åtföljs av Situation med Yazoo. 3 låtar, 2 mixar, 2 katastrofer. Ljudet av två olika basar som inte möts, utan istället växeldrar, låter tripp-trapp-trull, och för en stund undrar jag om jag helt tappat det, om jag ens hade det från första början. Gästerna tittar lite snällt på mig, och ser ut att undra; "Men snälla nån, är det inte meningen att han ska mixa bättre än mixskivorna som fanns där innan?" Skulle jag sprungit 110 m häck skulle jag fortsatt springa trots tjuvstart, ändå trilla vid första hindret, lyckas tappa byxorna i fallet, och skrapa upp halva pungen inför tv-kamerorna. Jag repar nytt mod, skärper till mig, och levererar. Då kommer Anja, trotjänaren, som varit sinnesbilden av snäll och vettig, och säger lite lugnt:

"Du Robban, det är lite äldre folk och så här ikväll, kan du köra lite mer blandat?"

Ridå. Anja eller någon annan i personalen har inte sagt något om mitt musikval under två års tid, och mina öron svider. För en stund vacklar jag, och tvivlar. Sen kommer jag på bättre tankar, och matar in Alavis remix på Teen Spirit. Då jävlar.
Resten av kvällen var riktigt bra, riktigt länge sen jag hade så roligt på HK, även om det inte var värsta trycket, som det kan vara ibland. Favoriten blev Samim * 2 med Heater, en så läskigt fet låt just nu.

Ciao

Robban

*)Ja, det kommer bli lite Ibiza uncovered i kommande poster, hang in there.

Wednesday, August 8

I inkorgen...

Detta sms droppade in 05:05 i morse från Robban:

"Skakade nyss hand och tackade för en tung jävla kväll med Seamus Haji. We liked. Alot. :-) Puss."

Ja vad ska man säga. Det är bara att börja räkna kronor och dagar tills nästa sommar...

Kram på er alla därute!

/John "I want it right now" Wang
Bloggtoppen.se