En kväll på den vita ön

När en av decenniets bästa låtar sattes på, Angello/Ingrossoremixen på Röyksopps 49% kunde jag inte längre hålla mig. Den senaste halvtimmen hade varit så jävla bra, och att spela ett två år gammalt kanske lite udda epos, inför ett sanslöst fullsmockat Pascha var djärvt, minst sagt. Men vilket snilledrag det blev, då alla tjugohundra plus i publiken bara skrek efter mer. Så jag knökte mig framåt, med endorfinerna rusandes inom mig. Så stod jag där, precis bredvid båset, där den vanliga pöbeln stod med sina mobiler i högsta hugg och blixtrade på för fullt. Men Steve kollade aldrig dit, all fokus var dansgolvet. Efter en stunds tvekan, stod jag längt fram, och ställde mig på tå för att synas lite tydligare från det gigantiska båset. I sin periferi skymtade han väl något som fladdrade, så han sneglade dit, och när han såg min utsträckta hand så sträckte han sig efter den, sådär instinktivt som man gör. Samtidigt som jag greppade hans hand, ville jag förklara hur grymma hans produktioner är, hur bra dj jag tycker han är, samt tacka för för den fantastiska 49%. Det sa jag inte. Istället blev det skånskt

"KÖÖÖÖÖÖR! Kom igen, köööööör!"

Man skulle kunna säga att han såg rätt paff ut. Jag var rätt nöjd där, och lommade således bort.

We love Space

Café Mambo

Recovery

Spontankväll

Robban