How can one embryo produce two fucking losers?

Det började sådär. Minst sagt. Redan i bilen på väg mot Helsingborg fann jag mig själv tuggandes på naglarna, en ovana som min mor vande mig av med med hjälp av fingervantar, och som jag väldigt sällan utövar. Under hela semestern* var mina naglar fläckfria, om än långa, nu var de ojämna, kantiga och fula. Jag var således nervös, av oklar anledning. Väl på plats på Hamnkrogen käkar jag god mat som vanligt, och laddar in första låten, Tenderoni med Chromeo, tätt följt av Pop the Glock med Uffie, som åtföljs av Situation med Yazoo. 3 låtar, 2 mixar, 2 katastrofer. Ljudet av två olika basar som inte möts, utan istället växeldrar, låter tripp-trapp-trull, och för en stund undrar jag om jag helt tappat det, om jag ens hade det från första början. Gästerna tittar lite snällt på mig, och ser ut att undra; "Men snälla nån, är det inte meningen att han ska mixa bättre än mixskivorna som fanns där innan?" Skulle jag sprungit 110 m häck skulle jag fortsatt springa trots tjuvstart, ändå trilla vid första hindret, lyckas tappa byxorna i fallet, och skrapa upp halva pungen inför tv-kamerorna. Jag repar nytt mod, skärper till mig, och levererar. Då kommer Anja, trotjänaren, som varit sinnesbilden av snäll och vettig, och säger lite lugnt:

"Du Robban, det är lite äldre folk och så här ikväll, kan du köra lite mer blandat?"

Ridå. Anja eller någon annan i personalen har inte sagt något om mitt musikval under två års tid, och mina öron svider. För en stund vacklar jag, och tvivlar. Sen kommer jag på bättre tankar, och matar in Alavis remix på Teen Spirit. Då jävlar.
Resten av kvällen var riktigt bra, riktigt länge sen jag hade så roligt på HK, även om det inte var värsta trycket, som det kan vara ibland. Favoriten blev Samim * 2 med Heater, en så läskigt fet låt just nu.

Ciao

Robban

*)Ja, det kommer bli lite Ibiza uncovered i kommande poster, hang in there.