Lays down a monster

Klubben Gränd stod på schemat igår. På bra humör sen den kanonroliga spelningen på ÖG kvällen innan, och med goda förhoppningar om en grym kväll styrde jag kosan mot Hallands. Hälsar till vakterna i entrén, knöker mig igenom hallen mellan ett folkhav av pirater, och in till båset där jag börjar rigga upp grejerna. Hinner knappt sätta på Gianluca innan det stormar in fyra unga damer som strålar av självsäkerhet, sprit och Sex & the City. De är välklädda, charmiga och om man kisar lite med ögonen rätt snygga. Jag, som i sedvanlig ordning börjar kvällen extremt lugnt i 95 bpm, blir snabbt påhoppad och befalld att spela Linda Bengtzing. Eller techno. Vilket som. Nästa tjej ber mig ignorera kompisen, för hon vill bara lyssna på Carola. Att säga att tjejerna är festsugna vore en underdrift.

Och nu till den svåra frågan. Vad fan spelar man? Jag vet ju att en liten klick av suveränt festfolk kan lyfta en hel kväll, men å andra sidan blir det otroligt svårt att "komma ur" en situation där man bara spelar snabba ösiga låtar, helt enkelt för att att någon gång måste man gå ner i tempo, och då får man jätteproblem. Tre alternativ uppenbarade sig.

Linje 1 är det säkra kortet. Att på ett smidigt sätt förklara för tjejerna att klubben precis öppnat, och att man helt enkelt inte kan vrålstarta kvällen med töntlåtar i 140 bpm. Det är bättre att successivt bygga upp en bra stämning, för att slippa måla sig i ett hörn. Strategi -> Fortsätta spela softa låtar, tills det kommer mer folk och sedan brassa på med det tunga artelleriet. Integritet -> Hög

Linje 2 är lite mer edgy. Man kan dra på någon slags snällhouse så att tjejerna känner lite vibbar från Troppan, och hoppas att de kommande besökarna är med på noterna. Strategi -> Snabb beatmix upp till Prydz eller Benassi. Integritet -> Helt ok.

Linje 3 är ridå ner. Att helt ge efter och inse att det inte finns någon stolthet på nationsspelningar, och helt enkelt ge tjejerna precis det de vill höra. Strategi -> Mixa in Bengtzing i Timbos Scream, för att sedan vrida på en ratt och komma upp i 140 bpm. Integritet -> Vad är det?

Till dilemmat bör även följande citat beaktas:

"Sättet vi festar och dansar på, gör alla andra i lokalen mer festsugna!"

Mixen till Bengtzing blir inte alls så dålig som jag först trodde, och sedan betar vi av diverse hej och hå-låtar i 140 bpm av bara farten (Carola undantaget, även ryggradslösa har en smärtgräns...). Vilt påhejad av tjejerna som var för sig uppmuntrar, charmar och nyps. Mer och mer folk börjar komma in på dansgolvet, och tjejernas energi verkar smitta av sig till dem. Succé! Så kommer orden som en dolk i ryggen:

Tack för jätterolig musik, nu drar vi vidare!

Töserna trippar raskt ur lokalen, och kvar blir jag, med ett dansgolv som nu stannat av helt, och Gigi på högsta volym. Alla försök att behålla stämningen misslyckas, och när jag till slut måste gå ner i bpm dör golvet av helt.

1.42 in i klippet hittar ni pudelns kärna. Jag och Teddy KGB var känslomässiga tvillingar resten av kvällen på Hallands, där jag inte kunde tvinga bort could of- would of- & should of-tankarna.

/Robban