Inte ens nära

Vad är bättre än att komma hem lite sådär småmysigt glad efter att en spelning verkligen gått skitbra? Att komma hem lite sådär småmysigt glad efter att en spelning verkligen gått skitbra, och läsa DaHlbergs plats 20 - 16. Mumma.

Kvällens spelning på Downtown var nog en av de roligaste nationsspelningarna på ett bra tag. Det kändes verkligen sådär i början, med Blue Ice (?) och Kålles som största konkurrenten om massorna. Men det tog sig.

Sista "riktiga" (dvs. de jag tänkt att folk skulle dansa till) fem låtarna var:

Tomas Andersson - Washing up
Fragma - Tocas Miracle 08 (Inpregnero bla bla...)
The Killers - Mr Brightside (JLC)
Snow Patrol - Open your eyes (Tocadisco)
Pryda - Ironman / Martin Luther - I have a dream
Nu pratar vi inte heller om sådär glest med folk som det ibland kan bli sista 20 min, utan kanondrag. Lägg till Linus och Boogans rökpruttande, en fotograf i högform, WonderMichael (som tyvärr blivit för poppis, även om jag inte kan sluta spela den) Ass n Titties Clamour, Switch a bit patchy (Prydz remix) och en hel massa andra roliga grejer som jag spontant glömt bort, så kanske känslan som jag har just nu börjar infinnna sig.

Just det.

Roligast var nog killen som önskade Rihannas Umbrella, och sedan, något med The Police. I just den ordningen...

VNDLSM köttade loss som vanligt, och Black spot on the sun funkade skitbra direkt efter.

Eller stollen som tände en cigg på dansgolvet, och lyckades frambringa den mest vidriga lukten efter äggprutt man kan känna som dj, nämligen bränt hår.

Nu blir det VBDFM, och sedan sängen.

Adios

/Robban