1 for all

Nej nu jävlar ska det droppas fina låtar. Jag förstår att väntan varit olidlig ;)

Vi har betat av allt från smörig RnB till hårdaste electron. Såklart en del cheesy house, men även schlager-bidrag. Vad har dessa låtar gemensamt? Skulle nog vilja säga; inte så mycket mer än att jag gillar dem. Neugh bullshit. here we go:

5. Far too loud – Play It Loud (original mix)

This is the shit. Är det nån mer än jag som tror att skaparen ville att låten skulle spelas högt? För att verkligen va tydlig har han använt ordet loud både i artist-namnet och låt-titeln. Men jag är beredd att hålla med. Den här låten är värd att spelas högt! Det har i recordspin blivit lite av en måttstock på hur bra kväll man har. Har man golvets fulla respekt, alternativt lagom mkt hybris, så slänger man på den här låten en kvart innan stängning. För den är verkligen extra allt. Syntar till höger och vänster, skrämmande vocoder-röster och oregelbundna fills så att inte ens DJs kan hålla reda på perioderna. Och bäst av allt är förstås den klockrena strofen som nämnts tidigare på den här bloggen: "This is your soundsystem speaking. I am now in control. You can not resist my command. Over your mind, your body and your soul". O just, det, glömde jag säga vilken genre vi snackar? Breaks förstås! (robban, vi får tar en diskusion om det senare...)



4. Justin Timberlake – Lovestoned (Justice remix)

Detta är en remix som heter duga. Jag älskar när en remix behåller all substans från originalet men ändå gör ett så starkt avtryck att det inte råder nån tvekan om vem som gjort den. Första gången jag hörde den här var faktiskt på ett dansgolv. Och jag blev såld. Jag har ju tjatat lite om hur monotona de flesta electro-låtar trots allt är. Här låter justice det mesta vara som det ska, medan de fettar upp det med typisk justice-style. Märkligt nog tycker jag inte att den har funkat särskilt bra på golven. Borde ju annars på papperet vara en monsterhit.



3. Krafty Kuts – Beer Chucker

Vad är sväng? Ja, tyvärr finns inget enkelt svar. Men va jag har märkt om min egen smak är att jag gillar offbeat. Det mest fundamentala i house är ju faktiskt inte baskaggen eller virveln. Nej, det är hihaten (eller motsvarande) som ligger i offbeat på de mellanliggande åttondelarna. Sen utvecklas ju musiken hela tiden, och till slut blir örat så van vid ett visst element i musiken att man kan skippa det helt men höra det inom sig på nåt sätt. Kanske verkar helt kocko, men jag tror det iaf. Därför så släpps mkt house idag som inte har den nämnda hihaten, iaf inte på samma sätt.

Här kan jag också passa på att förklara varför ”house-folket” ofta gillar disco och funk. I alla dessa stilar finns samma off-beat och skapar sväng. Discon är faktiskt i princip house, men med dåtidens köttigaste baskaggar, vilket var just äkta baskaggar till skillnad från idag. Därför låter de också ganska mjukt. Sen har vi funken som har mer betoning på de raka 4de-delarna men i gengäld lägger svänget i form av synkoper på alla instrument. Jaja, förlåt för utsvävningen. Beer Chucker är en enda stor synkop-kavalkad. Lyssna på leaden som ligger helt offbeat i sextondelar med så där precis lagom mkt swing att det är halvvägs mellan det helt raka och jazzens triol-indelning. Det här är nog den låt som mest övertygat drar upp mig från stolen o får mina ben att börja flänga okontrollet. Det här är sväng.



2. The Shapeshifters – Pusher (Lifelike remix)

Ja, jag har faktiskt svårt att finna orden om denna. Lifelike har ett så underbart sound. Känns som att de har lyckats plocka det bästa från den analoga världen i form av rör-distar, kompressorer och riktiga mixerbord. Sen är det verkligen inte säkert. De kan lika gärna ha använt pluggar som låter varmt. Men en sak är säker, de gör det så jävla bra att man börjar gråta. Men man får ju inte glömma de som gjort originalet. Shapeshifters slog ju stort med Lola’s theme ungefär samtidigt som jag precis upptäckt housen, Robban fortfarande stod i vardagsrummet och mixade Eurodisco på vanliga cdspelare (utan tempo) och John skrev 4-stämmiga körverk. Men sen dess har det varit ganska tyst. Sjukt ball att de fortfarande har ”det” och vi får hålla tummarna för att alla inblandade lyckas spotta ur sig flera creddiga hitar. Mer gåshud åt nördfolket!



1. Faithless – Music Matters (Axwell remix)

För er som inte har hört den, scrolla ner och lyssna direkt. NU.

Såja, nu har vi samma referensram. Det här är Magi. Gåshud. Tårar. Extas. Nirvana. När den här låten går på glömmer jag allt ont. Inget stör mig. Jag älskar alla. Jag ser klart och förstår varför jag mot sunt förnuft hoppade av en ekonomutbildning med säker framtid och valde musikens spår där alldeles för många är kallade, men väldigt få utvalda. Faktiskt så hörde jag nog inte texten förrän 3dje lyssningen. Det blev ju inte sämre när texten handlar om just det jag känner. I skolan fick vi lära oss ett begrepp: Prosodi. Det betyder hur väl text och musik går ihop och levererar samma budskap. Music Matters i Axwells regi ÄR Prosodi.

Jag citerar Maxi Jazz om ni missade nåt:

Under the sheets with my radio
Turn down lowSo nobody know
It's the late night show
Hopin' to hear Hey Joe
Jimmy was my hero
Head blown by Todd R, a wizard, a true star
From Bam a Lama to Tam Le Mo (?)
Curtis Mayfield
Say Kurtis Blow
Singing into my pillow
And praying I don't doze
Untill my 9 volt battery goes..

Och sen Cass fox med sin ljuva stämma:

You told me to look much further
You told me to walk much more
You told me that music matters
And to chase the dogs back from my door
I won't stop here
I won't be still untill the sun sets
On us all

You told me to look much further
You told me to walk much more
You told me that music matters
And to chase the dogs back from my door
I won't stop here
I won't be still untill the sun sets
On us all

You told me that music matters
You told me that music matters
You told me that music matters
You told me that music matters



Där har ni den. 2007 års bästa låt. Visserligen en remix på en gammal låt, men det spelar ingen roll. Känslorna avgör för det mesta, och det gjorde de här me.

Vi hörs / Hannes