24 hour life as it should be?

080221

11.30 - Väcks av Wang som prompt vill luncha, trots sömninga protester från undertecknad. Ger till slut upp, och vandrar in på Carlssons där en ovanligt tråkig tomatssoppa serveras. Gårdagens spelningar på Wermlands och VG diskuteras, samt helgens bravader. Jag hade nämligen ett av de roligare jobben på länge, medans John fick trubbel i Carlshamn (vilket han förhoppningsvis förärar med ett separat inlägg).

14.15 - Kollar igenom lite listor, drar hem lite nya låtar som låter lika kasst som allt annat just nu och suckar högljutt. Börjar bli nervös inför spelningen på EEE-pytten.

16.30 - Åker iväg till AF-borgen för att "soundchecka" (dvs. stoppa i en skiva i cdspelaren och se om det kommer något ljud) och möts av det där kaoset som alla som varit delaktiga i en fest i Stora salen känner igen. Basic Element som är kvällens huvudnummer testar också ljudet - i 125 db. Ljudkillarna verkar dock ha full koll på läget, så jag sticker iväg och handlar lite käk.

20.30 - Grytan blir helt ok, men stenbiten blir väl sådär i bästa fall. Diskuterar musiken ikväll, och John uppmanar mig att till att köra på med göttig musik. Tanken är att jag bara ska lira house, men jag vet ju hur det brukar bli, med hej och hå. John lyckas dock uppmuntra mig. Kommer sedan överens om att köra cd-bingo på Downtown första timmen. Man väljer helt enkelt ut en cd på random ur caset, och så måste man spela en låt från den. Varannan mix.

22.15 - Glider in på ÖG där det är rätt svalt med folk änså länge, och sätter igång cd-bingon. Mina första mixar blir väl ganska svajiga, nu har det trots allt gått ett tag sen man spelade med cd, och det märks. John stundtals briljerar, och sätter ribban högt med ett frekvent användade av reverseknappen. Sen börjar det spåra lite, med the Hives och 4 strings innan det börjar dyka upp lite folk, och vi börjar köra på riktigt. Klockan tickar dock på, så jag tackar för mig, och går bort mot AF.
23.45 - Möts av ett umpa-umpaljud, och stolligheter från scen. Dr Bombay "underhåller" på scen, till gästernas, eh, förtjusning. Sen dröjer en timmes tråkig väntan medan sexet sliter för att röja undan alla borden.

080222

01.00 - Sätter igång första låten som blir RIO med just RIO. Funkar hur bra som helst, Fedde le Floyd, Rise up, Guilty, My cool och Tocas Mas que nada hinner avverkas innan sagda Basic Element äntrar scenen. Sedan följer 45 minuter 140bpms-nostalgi, 3 gånger spontan(?)-Wonderwall, och gäster på scenen.

01.50 - Väntar på ett outtro som aldrig kommer, utan får springa in från backstage för att sätta på första låten efter uppträdandet, och hinner tänka i 1 sek innan VNDLSMremixen av Umbrella sätts på till ett sjukt jubel. Victory! Det är bara ett problem, eller vad man nu ska kalla det. Folk har inte gått av scenen. Så medans jag kör på med i princip alla househits jag har, studsar folk runt, trillar av, och porrar sig på scen.

02.15 - Så vems är entouraget är Johns rättmätiga första ord när han dyker upp efter sin spelning. Det börjar verkligen spåra, och jag är rädd för att någon ska trilla rakt in över spelarna. Till slut börjar folk dra där ifrån, alla utom en person. Norskan. Vi lämnar det där för tillfället.

02.25 - Big room är ett begrepp på en stil av house som bl.a Axwell och Roger Sanchez brukar syssla med. Stora Salen är ett stort rum, you do the math. Nu börjar vi bli riktigt varma i kläderna, och John trummar loss med den ena cdspelaren tills fingrarna börjar blåsa. Vi ökar tempot, och beger oss raskt mot högre bpm, och avslutar med What a feeling. Sedan Michaeltrummor och Roxette. Le grand finale - Super Mario Bros från 1985

03.25 - After Work på Statoil. Väljer mellan rostbiff och kyckling. Diskuterar om Amy kommer att balla ur helt när hon når 20, raka av sig håret likt Brittan, och snorta friskt som sin namne från Storbritannien. Sedan avhandlas Strages eminenta Youtube-lista, i synnerlighet det här inlägget, Petters roliga blogg, och Jocke Hillsons oerhört dråpliga knarkbust på Spy Bar.

04.00 - Tankar hem kvällens Vad blir det för mat, häller upp en Frangelico och käkar lite glass. Dåsar till när Per lagar schnitzel iklädd lederhosen, och kastar in handduken vid halv 5 snåret.

14.10 - Vaknar ett efter lätt bizarra drömmar, och bestämmer mig för att skriva ett sjukt långt blogginlägg.

/Robban

Årslistan 2007 nermixad

Ja precis som titeln antyder, så ska detta inlägget inte handla om så mycket annat än att för de som vill, orkar och är nyfikna, så gjorde jag i går ett hopklipp på låtarna i min lista. Utan inbördes ordning, och med en hel del artistiska friheter. Samt lite Braveheart. Och Martin L King. Vilket alla mixar egentligen bör innehålla. Nog om det:

Ladda ner Listan 1 här.

Ladda ner Listan 2 här.

/Robban

Finally, for those of you who just gotta have housemusic?

Jag har varit sjuk. Sjukare än någon annan någonsin varit sjuk. Därför har jag inte kunnat slutföra min top-25lista i tid.

Ok, nu överdrev jag faktiskt effekterna av min förkylning något, men sanningen ligger ändå därinne, om än väldigt långt in. Istället kan vi väl glädja oss åt att det är lördag, och att morgondagen teoretiskt kan erbjuda obegränsat med sömn, om man nu är en sådan person som värdesätter det. Samt de fem bästa låtarna 2007.

5. Dj Medhi - Signatune (Spiller remix)

Det var ju egentligen Thomas Bangalter som gjorde låten enorm med sin edit, men Spiller tar och skruvar upp det ett snäpp värre med en remix som tar effekten beat repeat till himmelriket. Jag älskar den här låten, mer behöver nog inte sägas. Dessutom finns det en läskigt ful film på mig när jag diggar loss till denna i ett litet hotellrum i Aten, men jag hittar faktiskt inte den. Synd, för det är en skrattfest utan dess like. Aja, nästa gång. Tills dess får ni hålla tillgodo med orginalvideon som bjuder på fransk kontemporär förortsångest av högsta rang.


4. Ercola feat. Annie - Follow me (Lifelike remix)

Jag tycker som följande - en elektronisk låt ska börja som den slutar. Alltså ska intro och outro vara likadant, och gud förbjude att en elektronisk låt skulle fada ut. Att Follow me fadar ut finns det kanske inte en förklaring till. Hur avslutar man något som inte borde avslutas? 2007 var verkligen Lifelikes år, där han fortsätter från makalösa Discopolis till fantastiska Follow me.



3. Far too loud - Play it loud

"This is your soundsystem speaking. We are now in total control."

Ja, jisses vad Far too loud hade kontroll över mitt system där någon gång i somras/höst. Egentligen är jag alltför oskolad inom musiken för att förklara storheten exakt, men jag hopppas att dAlhberg ger den en mer teoretisk hyllning på sin lista, om den nu dyker upp där. Det händer så otroligt mycket, och varje gång man lyssnar på den upptäcker man en ny liten sak. Det är en låt som kräver en hel av sin lyssnare, och den i särklass fetaste elektrolåten under 2007, punkt.

2. Ferry Corsten – Junk (Flashover remix)

Jaaa, vad roligt att en hederlig semitrancedänga kom på plats nummer två! Ungefär så glad blir jag varje gång jag hör låten Junk. Den tilltalar verkligen det mest primala hos mig, med sin enkla hook "Dooo dooo duuu dooo, dooo duuu duuu duuuu"


1. Bloc Party - I still remember

2007 års bästa låt, alla kategorier. Ja, det är ingen "danslåt", ja, det är ingen floorfiller, ja, den är ändå så ***** bra. Jag rankar den nog nästan lika högt som Kents 400 slag. Vissa av låtarna på listan passar inte att lyssna på vid alla tillfällen, andra funkar inte tillsammans med den ack så viktiga repeatknappen. Vissa låtar är för snabba, vissa för långsamma, vissa är banala och vissa är för pretto. I still remember är inte allt det där. Det är en varm hyllning till den kärleken som gick förlorad, som kunde blivit så bra. Musikens Vanilla Sky om ni så vill, där ett what if-scenario ligger som grund till allt det vackra.


Sådärja, äntligen i mål, om än efter vissa villovägar. Som sagt så tycker jag att 2007 var ganska skralt musikmässigt, även om 2006 inte heller nådde upp till det fantastiska 2005. Därmed lämnar jag varmt över till mina kumpaner, och deras listor.

/Robban

Dagens rätt (fel?)

- Kan du inte spela Adam Tensta med My Cool?
- Jag körde den för en kvart sen tyvärr.
- Har du något med Mötley Crüe da?

(För övrigt en jäkligt kul kväll på VGs)

Cheers!
/John

The second homecoming

Dags för upploppet nu, och dags att välkomna de 10 låtar som verkligen gjorde ett tungt intryck i mitt musikminne när jag på ålderns höst blickar tillbaka mot 2007.

10. Simian Mobile Disco – I believe

"It´s the same old song that I always sing each year..."

Videon till I believe fångar en känslan av ett ekorrhjul. Att vara fast på ett ställe där tiden bara försvinner iväg. Tidlös är ett dock ett uttryck som jag använder mig av allt för ofta, men ska det någon gång användas så är det för att beskriva I believe. För 2007 kunde lika gärna skrivits som 1987 som 1979 eller 1993. Varje gång jag spelat upp den för någon som inte hört den tidigare, gungar de igenkännande med, som om de hört den tidigare, vilket är en egenskap som få låtar besitter.

9. Justin Timberlake - Lovestoned/I think she knows

OMG he is sooooooooooo HOTTTTT!!!!!!!!!

Innan ni börjar skratta alltför mycket vill jag bara påminna er om Mysto Pizzi-remixen och Justice-remixen. Tack. För där Mysto Pizzi drar igång en Benny Benassihyllning av exN-syncaren, gör Justice en bastard mellan den bästa franska kontemporära elektron, Jacksons Thriller och Timbalands klassiska "Aaah". Sista minuten av Justiceremixen är så jäkla svängig! Men nu är inte pga av de två remixerna av Lovestoned som Justin platsar på plats 9 över årets bästa låtar, utan det är istället tvillingen I think she knows som tar hem priset. Briljant smörpop som går sprikrakt in i hjärtat på mig, och gör mig knäsvag. Att inte släppa I think she knows som separat singel kan ha varit årets största miss/smartaste drag. Njut från 3.28 och framåt.

8. Razorlight - Can´t stop (Tong & Spoon Pure Pacha mix)

2007 var bra för Tong & Spoon, som hann med att remixa både Englandsettan Robyn och 1973 med Blunt. En piss i Nilen jämfört med remixen av Razorlight. Efter ett par minuters tristess blommar den upp, och ger oss tålmodiga vår belöning. En dyster stämma tar vid, och man förflyttas till en mörkare plats. Men sen, ljus. Beats. Glädje. Nu ska naturligtvis inte Tong & Spoon creddas sönder för att de lagt beats på Razorlights suveräna original. Men man har plockat russinen ur kakan, och skapat en sån där dyster elektronisk historia som jag fullkomligen älskar. Har ni tålamod och orkar vänta finns låten i sin helhet här, dock utan spolfunktion.

7. Pryda - Ironman

Somliga skulle kalla den irriterande. En viss liknelse med ett djur som suger blod om nätterna sommartid skulle kunna noteras. Tråkig och upprepande skulle dess kritiker kunna säga. Min nära och kära var måttligt road en söndag som denna i somras när Ironman rullade igång för 23:e gången i mediaspelaren. "Stäng av den ****** låten!

Fine.

Faktum är att jag faktiskt blir glad av att folk inte gillar Ironman. Då blir den ännu mer min allra egen, något att plocka fram och gosa med när man är ensam. Så strunta i att lyssna på den episka uppbyggnaden som sedan exploderar i en kavalkad av eufori, för du kommer ändå bara att bli besviken. Faktum är att Ironman ändå kommer vara den bästa låten du hatar.


6. Snow Patrol - Open your eyes (Tocadisco remix)

Tocadisco hade den goda smaken att frångå sina tidigare kännetecken från bl.a. Mas que nada och Ultimate funk, och istället behålla så mycket som möjligt från Snow Patrols epos Open your eyes. Den gode tysken la istället till en diskret basgång, tillräcklig för att skapa kaos på dansgolven. Open your eyes är kanske ett av de bästa exemplen på när gränsen mellan indie och mainstream suddas ut, när en bra låt helt enkelt får lov att vara en bra låt utan en massa tjafs. Har du läst så här långt hoppas jag att du tar dig tid och ork att kolla igenom deras storslagna video, det är sex välinvesterade minuter, det kan jag lova.


/Robban

Third base

Dags att styra listan vidare, här kommer platserna 15-11 på listan över årets bästa låtar.

15. Carl Kennedy ft Roachford & M.Y.N.C Project - Ride the Storm

En av årets stora låtar från Ibiza för mig, tillsammans med Samim och I found you i alla dess former. Cheesy låttexter i all dess ära, men jag fastnade faktiskt för frasen "tomorrow doesn´t have to be another yesterday..." Klassisk, melodiös raktuppochner-ingakonstigheter vokal house som stod ut bland årets stendöda urtråkiga elektromöss.

14. Rex the Dog – Circulate

Rex the Dog storhet fanns i mitt tycke mest hos den där urballa remixen av The Sounds Tony the Beat (som kommer ifrån den helt ok plattan Dying to say this to you, med detta så brutalt snygga skivomslag)
Men tillbaka till Rex the Dog. Circulate låter som musiken från 80-talet borde låtit i en optimal Robbanvärld. Lite drygt 20 år från nu kommer det kanske att komma låtar som låter som 2007 borde ha låtit. My Cool 2027. Det enda som hindrar Circulate från en top 5 placering är saknaden av en stämma. Intrumentalt räcker bara halvvägs ibland.

13. Chris Lake ft. Emma Hewitt - Carry me away

En tidig favorit, som satte sig direkt i bakhuvudet. Chris Lake skämdes inte för sig, utan snodde helt sonika Iios klassiker Rapture och gjorde den till sin egen. Men med Emma Hewitts röst blev den ändå något som kan stå på egna ben, utan att betraktas som en simpel stöld. Trance, javisst. Men ändå house ända ut i fingerspetsarna, vilket stödjer teorin att den bästa melodiösa trancen som faktiskt kan tas på allvar, görs i tempot 123-130 bpm, långt ifrån tidigare syndares 140bpm-hets.

12. Calvin Harris – The girls

Calvin satte verkligen sin prägel på pop/elektro-scenen med sin Acceptable in the 80s, men det var med The girls som han verkligen fick mig att höja på ögonbrynet. En av de få låtar som med allra största sannolikhet inte skulle kunna göras bättre, oavsett vem som remixar. Annars är jag av den fasta åsikten att de alla remixer är av godo, om inte annat för att de medför ytterligare ett perspektiv på originalet, och i bästa fall en uppgradering. Det är extremt konstigt att The girls inte fick mer uppmärksamhet, för den är i mitt tycke en av de gladaste och svängigaste låtarna anno 2007.

11. De Souza ft. Sheena – Guilty (Eddie Thoneick remix)

Aah, vilka härliga minnen. En galopp, ett folkhav, två kreatörer, en Guilty. Mer behöver väl inte sägas, Guilty är redan en odödlig klassiker i stil med Stupidísco, vilket inte är fy skam. Låtens storhet diskuterades i ett tidigt skede i SAABen på väg upp till Växjö, där John och jag kom fram till att ja, Guilty var nog en rätt bra låt. Kan koskälla bli fel? Eddie Thoneick befann sig med Guilty på toppen av sin storhetstid, för att på senare dagar bara trött upprepa sig själv, det sorgliga mantra som förföljer många onehit-wonders inom housemusiken.


/Robban