Da Countdown 5

Yejj, nu har jag samlat tillräckligt mycket mod för att återvända, en dryg månads bloggfrånvaro väcker sannerligen skrivlustan till liv. Tänkte börja med att gå rakt på sak med det i särklass viktigaste, nämligen top 25-listan. För er nytillkomna läsare (om vi ens har några, det är väl bara gamla berguvar som häckar här!) så kan jag berätta att vi brukar lista våra personliga favoriter bland förra årets bästa låtar. Ifjol chockade vi genom att lyfta fram funkyhousen som det bästa från 2006, då i form av Locktowns Alive, och Moto Blancos remix på Be without you. Nu har vi dessutom Hannes ypperliga åsikter kring 2007 års musikutbud att ta del av, så räkna med sammanlagt 75 grymma låtar som står er till buds efter listornas komplettering.

Jag kan ju börja med att säga att det varit sinnessjukt svårt att välja ut mina 25 låtar. Förra året var det också svårt, men av diametralt olika skäl. 2007 års utbud var nämligen skralt, tunnt och tråkigt. Lik förbannat är detta 25 sjukt grymma låtar, som snurrat ett hundratal gånger i winampen, i bilen, på dansgolven, och på repeat one i mp3n. Without further ado....

25. Mark Knight & Dirty South vs The Police - Black spot on the sun
Inga som helst konstigheter, 2 killar med en bra idé till en bootleg, en sampling från the Polices klassiker King of pain, ett fläskigt electrobeat som våren 2007 fortfarande inte hade missbrukats, ett grymt break, och plats 25 på listan.


24. Miguel Migs – So far (Erics old school revival dub)

När Rasmus Faber har ett finger med i spelet blir det bra. Oftast iaf, hans egen Demanda kändes inte på långa vägar lika nydanande som Get over here, men nu är det ju So far vi pratar om. En av årets somrigaste låtar, med den ack så viktiga koskällan som signum. Låten levererades med ett antal remixer, men Erics old school låter i mitt tycke bäst, ja faktiskt helt underbart.

23. The Ark – Prayer for the weekend (Pftw)

Låten från Arkarnas senaste platta med samma namn är kanske sönderspelad och tacky, och framför allt så in i bängen lik Trolls gamla dänga Jimmie Dean. Men det spelar inte så värst stor roll just nu, för just där och då, april 2007 i Lund, kändes det som om Pftw var en värdig uppföljare till Clamour for Glamour, den i särklass mest betydelsefulla låten på mina dansgolv sedan Hey ya. Nu blev så inte fallet, men bara att få den känslan av en låt gör den till en klassiker.

22. Tonite Only - Where The Partys At

Ett riktigt fynd ute på den tuffa electromarknaden. Ett opolerad juvel, som man nästan kunde ha helt för sig själv. Oslagbar tillsammans med en viss "Gucci gucci"-acapella, och dessutom en av få låtar som är sjukt ösig trots att den känns långsam.


21. The Mole - Conscience down by the tracks near the 80

Under låten med det minst sagt mystiska namnet döljer sig en av de varmaste ljudbilder jag hört på länge. Vi brukar ofta prata om varmt kontra kallt ljud, och dess betydelse för låtar. I detta fallet är det en i grund och botten tokminimalistisk låt, som byggs upp via små nyansförändringar hos samplingarna. Vi får hela tiden höra mer och mer, och rent komposistionsmässigt är låten väldigt spännande, uppbyggd helt utan de klassiska riktlinjerna för elektronisk musik. Hur bra som helst, hur som helst.

Imorgon kommer plats 20-16.

Robban