I am not a fridge

Ibland bara händer det. En synnerligen trött reklamslogan som sällan kan appliceras på riktiga livet, där en i mitt tycker mer passande titel vore "Oftast händer det inte". Men vem är jag att vara negerande och motsträvig. I fredags spelade Axwell på Slagthuset i Malmö, och jag var aningens bitter för att min spelning skulle sluta 03, och således omintetgöra en snabbis in till Malmö för att hinna se favoriten i egen person. Särskilt eftersom "alla" andra skulle vara där. Förutom John då. Så jag lunkar istället iväg mot spelningen, väntar på att sittningen ska ta slut, river av ett par skrålhits, och önskar att spelningen bara kunde sluta om så lite tidigare. Vips så har klockan blivit 01, och jag ser att allt fler festdeltagare droppar av pga. ragg/fylla. Milt upphetsad börjar jag känna att det kan finnas hopp, och mycket riktigt, 01.30 stänger vi, och 02.00 kör jag och Dalhberg mot Malmö.
OBS. Notera den synnerligen extravaganta djstilen Axel har.

Överlag en sjukt grym spelning, bra publik, och bra ljus. Enda downern på hela kvällen var att jag blev av med min mössa, och att Ax spelade Waiting for. Den jävla skitlåten.

/Robban