They call you miss, I call you hoe

Yo!

Helgen försvann som en vind, men tårar rann inte från min kind, utan istället ska man kämpa för att vända tillbaka dygnet på rätt sida normal tid. Det går sådär i nuläget. Vi har varit dåliga på att berätta om den senaste tidens eminenta spelningar, men jag försöker komma ikapp lite här. Fredagen spelade som sagt både jag och John på Krischans, Sydskånskas, Hallands, Västgötas och Helsingkronas storslagna Novischfest i AF-borgen. Det hade alla ingredienser för att bli en lyckad kväll, och jag tror att alla inblandade parter var mycket nöjda, inklusive oss själva. Jag ska inte avslöja alltför mycket om Johns inblandning i det hela, men som han satte ribban. Själv nöjde jag mig med att ge alla rock & pop-fanatics en riktigt orkan av riff, falsettsång, solon och elgitarrer. Det är ju två ytterst vanskliga genrer att blanda, då den gillandet av den ena genren inte alltid innefattar omtyckandet av den andra. Men såvitt jag såg, så hade folket som var där och röjde förbaskat kul. Roligaste låten att spela var nog Backyard Babies Say when,även om det värmde hjärtat att spela Morning Glory och Some girls are bigger than others. Bästa låten på hela kvällen var nog ändå TTA First class riot, som drog ner mängder av jubel båda gångerna jag spelade den. Beröm är alltid otroligt roligt att få, och det snålades inte med den varan denna kvällen. När man dessutom blir erbjuden att spela hos en av Lunds rockklubbar, kan det liksom inte bli bättre. Inte illa pinkat för en som har rötterna i eurodisco, och fuskar med att mixa house på fritiden.

Steve Jones. Längt upp på stora scenen stod han och levererade, och folket bara skrek efter mer. Vi har skickat iväg våra klipp till Bogdans Cút ´n Paste nere i Sarajevo, och tillbaka fick vi denna filmen och en faktura på Buttman Greatest Hits DVDn.


2 B continued...

Robban