House on dancefloor, indie on toilet

Hallå ja.

Nyss hemkommen från uppsatsskrivande och en fin liten sak ligger innanför dörren och väntar. Mitt i det digitala tidevarvet då man läser morgontidningen på nätet och äter frukost framför datorn har jag behållt en av de gamla klassiska papperstidningarna. Även om innehållet inte är särskilt jobbrelaterat prenumererar jag fortfarande på tidningen Sonic. För det mesta mycket välskrivna artiklar, och ett otroligt brett recensionsutbud.

Denna tidning har en förmåga att hamna på toaletten. Perfekt läsning. En recension vid kortare bestyr. Djuplodande artiklar vid längre. Sittandes på den mest fridfulla plats kan man drömma sig tillbaka till tiden på Oslagbar, och då menar jag inte bratklubben i Lund, utan indiediton i grottan på Upplandsgatan. Det var tider det, wtc-jackor all over. Öl i plastglas. Nåväl...

Dagens nummer av Sonic pryds av Fagerstasönerna som de flesta tycker något om. Jag hör inte till de största fansen, men att de nått framgång kan man ju inte förneka. På den nya skivan samarbetar de med flertalet namnkunniga producenter, bl a Pharrell. Jag tillåter mig att citera direkt ur Sonic, angående Pharrells rockkunskaper:

En rolig grej med Pharrell var också att han just upptäckt rock, säger Nicholaus. Han har liksom aldrig hört rock förut. Vi höll på med nån låt och lyssnade på beats och så kanske Pelle säger "det där låter som Burning Down The House". Och Pharrell blir helt till sig: "That's a great title for this song!" Han visste inte att det fanns en låt som hette så. Och lite senare: "Ja, det där låter som Smoke On The Water". "That's also a good title for a song!". Vi var ju tvungna att fråga, hade han alltså inte ens hört Smoke On The Water? "Jo, vänta nu tror jag att jag vet, det är den där daa-daa-dadada..." Och så är det riffet till Iron Man.



För er Lundaläsare, glöm nu inte comebacken av Kålles imorgon i Gasquesalen. It will be wicked!

/John