Det doftar inte så mycket om kall mat

Galet trött nu. En Dr Oetker i magen, och Per Morberg på näthinnan gör en gott. Såväl då, eftersom den uteblivna lunchen imorgon irriterar och sista timman på spelningen ikväll gick åt skogen. Eller tja, allting är ju relativt. Men det är alltid tråkigt när sista delen av kvällen går sådär, för det är ju den man minns bäst. Nu var i och för sig inte starten av kvällen någon hejdundrande succé heller, och kvällens facit kan bero på en könsfördelning på 80/20 i samband med en tentaperiod. Men ändå, spontant känns det som att man borde kunna trolla fram lite bra stämning bara sådär. Vilket jag verkligen inte kunde ikväll. För hur mycket man än tror att det är djn, och djns egen förtjänst när det är fullt ös, så är det en växelverkan. Precis som så mycket annat i samtiden är det en kollektiv insats, där folket bestämt sig för att ha kul, och ser djn som sin guide mot roligheten. Ikväll var det idel bistra miner, och killarna hade ett enda kollektivt ansiktsuttryck.

Var fan är brudarna?

Ok, Seven nation army på repeat då eller? Sen var jag slarvig också, för mycket småmissar för att vara helt nöjd, och en stor miss som jag inte alls är nöjd med. Ljuspunkterna var Saint Etienne och R.I.O, sen var det mest skåpmat. Spelningarna på VG brukar vara sjukt bra, så jag hoppas inte att det är något trendbrott. Jag vill känna mig som Ace, som jag gjorde efter förra spelningen där.

Om två veckor blir det rendevouz, då jävlar.

/Robban