What? Did you say over?

När jag parkerat bilen fick jag en kort flashback från våren 2003. Jag och John läste statistik 1-20, och eftersom första halvan av kursen var löjligt lätt, var vi ute och festade mer eller mindre jämnt. Mest av allt var vi på Wermlands, även om vi stod i den timmeslånga Kålleskön och huttrade mer än ett par gånger också. Det hela var en vandrande two-man-show av fylla, musik och damer, ungefär så Lund ska upplevas när man är 21 och 22. Kvällarna brukade starta på Vildanden där John lärde mig en hel del om indiepop, och jag lärde honom väsentligt mycket mindre om elektronisk musik. 5 Lucky star på det, och man var i synnerligen fin form. Den sista ölen sparades åt kön, för onsdagarna var sinnesjukt knökade på W. Kom man kl. 22 var det nästan alltid för sent. Vi kom i 9/10 ändå alltid in, via list, tur och mygel. Väl inne konsumerades väl ett par öl till, så att notan för hela kvällen slutade på en jämn och fin tvåhundring. Hey Ya hade ännu inte slagit, utan istället spelades indiepop, ösig rock och enstaka hiphoplåtar. Vi dansade och hånglade som om det inte fanns någon morgondag.Hinner få upp en strimma hopp, men den falnar snabbt när jag kommer in och ser att det är tomt i lokalen. Knäpper på datorn och spela lite TTA mest för att hedra minnet åt det som var. Under hela kvällen dansar ca. 25 olika personer, trots Hives, Aretha, Kylie, Blur, Prodigy och Depeche. Av ca 30 000 studenter borde väl 700, dv.s tillräckligt att fylla de båda onsdagsklubbarna, gå ut? Usch och blä, det är synd och skam på en klubb som vågar köra ett annorlunda race än musikens mittfåra.

/Robban