New music world order

Yoyo!

Vet ni vad? Idag hittade jag en flyer på ett café. Men det var inte riktigt en flyer. Det var ett pappers-cd-case. Tomt. Familjen - Hög luft, stod det. Jag kollade på baksidan o funderade en sekund på att fråga barristan (lol) om man kunde få cdn också. Men sen såg jag hur de hänvisade till internet och gratisnedladdningar av hela singeln! Stort va?

Det är väl så det är nuförtiden. Det lönar sig mer att försöka få sin musik att bli spelad och SEN eventuellt få tillbaka lite i form av gigs eller royaltys från compilations mm. Tyvärr va låten inget för mig, åtminstone inte de 2 mixarna som jag lyckades hitta. Tydligen ska alla mixar finnas där, hojta till om ni hittar dem!

Annars måste jag tipsa om en len låt för alla er som dyrkar Rasmus Faber, Markus Enochson och Alf Tumble. Nämligen Anto Vitale - theorem del faya. Ruskigt fin latinlounge som smeker själen.

För er som inte känner till Markus Enochson så gör han jazz-influerad lounge om jag får kategorisera. När jag hörde honom spela på SMC förrförra vintern så var det däremot deep house för hela slanten. Men han producerar även glad-house. Kolla in klassikern Emma Nilsdotter - Från mig till dig som t o m fick va med på Dimitri from Paris' After the playboy mansion-cd trots att den är på svenska! Han har föresten producerat hela Emmas skiva med samma namn och det är tragiskt att den inte har sålt mer, I love it. Cheesy som fan, texten e ibland störande dålig, men musiken e underbar. Dansband, latin, disco, lounge och jazz i en salig blandning.

En låt som går varm hemma är Markus Enochson - For you to see. En annan låt som är ungefär lika suverän är Jill Scott - Golden (Markus Enochson remix). Ni som A-B-lyssnar märker nog varför. Han har återanvänt samma produktion. Grym ackordvepa. Jag klagar inte, never change a winning concept ;)

Nu ska jag ner på PM mat & dryck och spela lite len musik. Imorn spelar jag schlager på ett bröllop. Så kan det gå :)

/Hannes

You can´t call yourself a chef if you serve that shit

Ömsom vin, ömsom vatten som en del skulle säga. Överlag var dock kvällen jäkligt bra, jag spelade rätt många outsiders som jag inte kört på länge. Men gårdagen på Västgöta Nations Metro var kanske ändå lite bitterljuv. Till den bittra delen hör:

-Asså, kan di ikke spille noe annat en rimixer?
-Vad sa du?
-Kan di slutte spile remixer?
-*thinking - is she for real?*

-Kan du spela låtar man känner igen?
-Kan du spela mer reggaeton?
-Det här är så jävla dåligt, byt!

Till den ljuva delen hörde:

-Spela mer franskt!
-Spela Bullet med Infinite Mass
-I love this song!
-Var spelar du imorgon?

VG är verkligen en smältdegel av alla möjliga slags människor, på både gott och ont. Där finns en klick indies som verkligen har blykoll på pop och namedroppar till höger och vänster. Sen finns där även mainstreamrnb-tjejligan, som mest vill höra låtar de kan dansa "sexigt" till. En avgrundsdjup klyfta mellan de två grupperna således.Däremellan finns brats, bytisar, byfånar och bimbos. Samt en hel del klubbkids, alla mer eller mindre packed. Jo, jag vet om att de flesta nattklubbar uppvisar samma heterogena yttre, men igår var det ändå extremt. Synd bara att inte de med fina musiköron inte kan ta med sig lite mer kompisar. VG har nämligen i mitt tycke potential att göra något mer än bara en mainstreamklubb. En månadsklubb á Disco Destruction eller Discobedience kanske?

/Robban

Hello Muppets!

Så det var alltså jag, John och Sebastian Ingrosso som skulle spela på ÖG. Ingrosso började lira, och jag minns att jag var så sjukt laddad inför spelningen, och att verkligen få visa upp vad jag kunde. Av mitt set minns jag inte så mycket mer än att herr Ingrosso var totalt ointresserad. Efter spelningen skulle vi gå till hans trailer för att snacka lite. Döm om min förvåning när han istället för att snacka feta houselåtar börjar hala fram ett par ryggbiffar. Lite prinskorvar. Riktigt fläskiga revbensspjäll som marinerats med konjak och äpplen. Helt plötsligt är vi uppe i någon udda slags version av License to Grill, där Ingrosso tagit över den jobbige programledarens roll, och istället vevar upp köttbit efter köttbit på grillen. Det var inte direkt såhär jag trodde att mitt första möte med stjärndjn skulle sluta. Mina nattliga desillusioner kan bero på att jag lyssnat på Buy Now med Body Crash lite för många gånger på en och samma dag. Ska nog även sluta kolla på Per precis innan läggdags, och framförallt sluta tro på envisa rykten som säger att Ingrosso är bättre på att äta och dricka än att spela skivor. Dröm eller inte. Body Crash är stört bra.

/Robban

Quadruplets med smak av våldtäktsmän

Höjden av narcissism är att direkt efter avslutat gig hooka up laptopen och lyssna igenom sitt set. Men det är precis det jag gör nu, samtidigt som jag skriver dessa rader. En del mixar låter faktiskt oförskämt bra, och en del låter som de katastrofer de är.

Men vi tar det från början.

Veckans fyrtal i nationsspelningar startade på Västgötas klubb Metro. En rätt trögstartad kväll, men runt tolv fylldes golvet på rätt bra. Höjdpunkten var nog mitt lilla B-morerace, och killen som direkt efter kom fram och mobilade upp texten "Mer B-more!". Outsiders var Outhere Borthers Boom boom boom, (som funkade sådär, är det bara jag som tycker den är sjukt kul?) lite gammal Missy Elliot, samt The Strokes. Runt klockan ett fick jag dock ryck och spelade Beautiful Girls följt av...Apologize. Visserligen i en remix, men ändå. Länge sen jag gjorde en sådan läskig nybörjarmiss, att spela två ultraslöa låtar efter varandra. Jaja, Think räddade upp det rätt bra, och slutet av kvällen blev riktigt bra.

Torsdagen på ÖG var väl inte så värst märkvärdigt. En sån där mellankväll, typiskt för dagen innan löning. Körde ett klart rockigare race än jag brukar göra, men jag kände inte att jag hade folket med mig för att spela svår house. Kvällens höjdpunkt var tjejen som önskade Darudes Sandstorm eller Alice Deejay. När jag förklarade att jag inte kunde spela någon av dem, (vi är ju inte på Balders...), så önskade hon istället - Spice Girls Wannabe. Ridå.

Gränd på Hallands igår, där det var DM i utklädnad. Fullknökat med folk, Maskinen på högvarv och grym stämning! Blev en del klassiker med bl.a. Supermode, The Prodigy och Green day. Jag vet inte varför, men just Hallands fredagar känns så jäkla mycket som en riktigt bra collegeklubb. Enda stället i Lund där man kan spela Patrick Alavi-remixer och Aha med Take on me samma kväll utan att skämmas.

Kvällens spelning på ÖG var dock om möjligt ännu bättre. Stört mycket folk som verkligen körde järnet. Enda downern var att Boogan var tvungen att slipa upp ett lås för att få ordning på ljudet. Sparks flying everywhere! Kvällen började med blogghouse och snabb rap, och slutade med snabbhouse och långsam rap. Däremellan spelade jag en ruskigt rolig Cashbootleg, popvevan, (som börjar bli måttligt sönderspelad nu, men den funkar ju så ruskigt bra - Aretha, The Supremes, Lost Patrol), originalOutfield med Body Language, Chris Lakes Finally changes och The Cat Empire.

Now sleep

/Robban

Va tycker vi om dumsnålhet?

Illa!

E just nu lite förbannad. Kom precis hem ifrån Sivans, där jag genomlidit ännu en kväll med bisarrt dåligt ljud. Varför, varför, varför kan inte student-ställena på campus investera i en hyffsad ljudanläggning? Visst, de har inte mkt pengar att röra sig med, men att inte prioritera ljudet är som att skippa hjulen på en bil. Dumsnålt.

På stallarna, det andra studentstället i Växjö, så har vi i typ ett halvår spelat med sprängda högtalare. Det låter verkligen katastrof. Det har snackats om att nytt ljud va prio ett. Så nu i veckan har de investerat... i 1 ny diskanthögtalare. Inte 4 (vilket stället har). 1. Kom igen! En nattklubb som tar 500 pers och har fullt varje fredag. Sprängt ljud. Alldeles alldeles för lågt. De har en limiter som är felinställd och stryper ljudet långt innan ens laglig nivå på vad det nu e typ 88 dB. Majoriteten av Sveriges nattklubbar spelar klart högre än lagligt. På stureplan kommer de nog upp i jet-plan nivåer. Visst jag förespråkar en nivå där man inte skadar hörseln, men att få ca 5-10 klagomål varje kväll i stil med "höj musiken för fan!" är inte kul.

Tillbaka till Sivans. De har nog ok ljud. Men hur man lyckas ställa in det perfekt fattar jag inte. I vilket fall slog det mig ikväll att ett av slutstegen står farligt för att man kan råka komma åt on-off-knappen med foten väldigt lätt. Så jag undvek det. Sen nån gång typ i mitten på kvällen så börjar det låta riktigt pissigt. Typ jävligt spetsigt.. Jag börjar kompensera med EQn och prövar rattarna på delningsfilter o slutsteg. inget bättre. Lyckas alltså aldrig få ljudet bra igen och tja, låt mig säga att jag är nöjd att jag hade bra dansgolv ändå, för ljudet va inte direkt lent.

Kl 02.01 stänger jag av musiken och sen slutstegen. Men jag slapp stänga av slutsteget till basarna för det hade jag visst gjort med foten 2 timmar tidigare. D'oh! Fan bättre med dumsnål än kort o gott DUM. Därför jag e förbannad. på mig själv.

Roligt va att få Adam tensta - my cool önskad 2 ggr. den e på gång! Michael Mind växer också. Börjar få riktigt bra respons på den nu i växjö. Nu sängen.

Kram på er / Hannes

Om Hannes inte hade kommit i målbrottet

Hej alla kära!

Nog för att en dunkade baskagge känns förbannat viktig på ett dansgolv... Och hemma. Men det finns annan musik som har lika passionerade lyssnare men på ett mer ehm, högtravande sätt ;) Mina damer o herrar, jag ger er: Min syster! Jag vet, tokskryt hur man än ser det. Men måste passa på... Detta är första gången nåt med henne finns på youtube, och det försvinner säkert inom kort då upphovsmännen knackar på dörren. Så passa på...

http://www.youtube.com/watch?v=DjKZUA8txm0

Ta ta
/Hannes

Vi går mot noll...

Godkväll.

Termometern är min stora ovän så här års. Allt under 15 är inte mänskligt. Aten gav oss 23 sista dagen, Kph mötte oss och hälsade oss hjärtligt välkomna hem med 3. Fy fan alltså. Hur ska man då uthärda vintern? Musik såklart, musik!


Jag ger er här en förhoppningsvis värmande mix, inspelad igår på Wermlands nation i Lund. Filnamnet är som ni ser årstidsinspirerat:

The Freezing Point Sessions pt 2

Lite kuriosa. Efter ett par låtar svalde spelaren en av mina skivor. Jag fick därför starta om. Sen påbörjades pt 2. Om någon undrade var ettan är alltså. Håll tillgodo!

/John

SCDJ

Så vi var alltså i Aten. Främst för kulturen, men även för det goda grekiska köket och för att kolla in stadens nattliv. Det började sådär, med en taxichaffis som när jag försynt började småprata om ovan sedda dam och hennes koppling till Sverige, kort replikerade: Yeah, I think she ***** **** good too...

Angående nattlivet i Aten var vi inte där de på de bästa dagarna (mån, tis, ons), även om John ihärdigt framförde att en fyramiljonersstad nog fan borde ha klubbar igång på måndagar. Det blev en hel del hängande i stadsdelen Psirri , på divers barer och hak, både bra och dåliga. Men på tisdagen ramlade vi iaf in på en fullsmockad hiphopklubb, där kvällens mc blev så glad att jag sjöng med till Soulja boy att jag fick hans mössa. Jag plockade dock aldrig upp den från golvet. Vi hade ett par riktigt feta filmer från klubben, men de föll - faktiskt - bort i redigeringen.

På onsdagen var vi jäkligt sugna på house, och blev underbart nesligt nekade på ett ställe. Varje pointers trötta manual 1a, två ensamma killar ska inte in. In kom vi istället på klubben mitt emot, där dj droppade Switchs A bit patchy i Prydzremixen. Äntligen! Efter en stunds dadadejande insåg djn dock att de creddiga grekerna inte gick igång till det, och lirade istället grekisk musik för hela slanten. Kanske inte så mycket att hurra för, men man känner så väl igen sig, när man måste ge efter för dansgolvets vilja. Djn var dock i övrigt helt fläckfri, varje mix var spot on. Men vad fan, grekisk schlager är ju fan rätt kul ändå.

/Robban

For swedish eyes only (Athens)

Recordspins Increasefest i bilder

Dark defender

Late late night blogging it is. En liter mjölk och en ensam bilfärd genom den dimmiga natten senare är jag nu här, skrivandes fast jag är så himla trött. Men kvällens spelning var läskigt kul, och imorrn kommer minnet av den att vara blekt och ofokuserat. Rendevouz på Balders, långt inne i de småländska skogarna, med födelsedagsbarnet Mange Schmidt, Tomas Rusiak och Dj Vietnaam på scen. De ca 1500 tonåringarna i publiken med en uppskattad snittålder på 16,5 år skapade ett visst tryck för att uttrycka mig milt. När killarna kliver på till ett bizarrt jubel, och öppnar med nyaste singeln Jag talar ut, blir jag en smula skeptisk. Sen hör jag vrålet av publiken i refrängen, och succén är ett faktum. Vidare betar de av en del nytt osläppt material som låter riktigt bra, och avslutar med Giftig och Glassigt i rätt schyssta remixer. Jag stod bakom hela tiden, men jag antar att det var en helt ok show, det lät iaf snyggt. På väg ut skakar jag tass med Rusiak, och bekänner att hans Oceans är en så in i helvete bra låt. Han ser faktiskt uppriktigt glad ut. Så vilken låt startar man med när man står rätt högt upp på scen framför en sådär 1000 pers, som nyss skrikit sig hesa till en monsterhit? Betänketid < 20 s

Tja, jag tjänar inte kvällens lön på att spela creddig musik direkt. Så Five blir mitt weapon of choice, och deras cover Everybody get up lyckas faktiskt behålla stämningen hyfsat. Sen rusar vi raskt igenom hitland, med korta stopp i popträsket där Living in America med Sounds fullkomligt river taket. Sen, då jävlar kommer stora eurodiscomonstret fram. Svårstoppad, läskig och aldrig synlig i Lund, maler han på i 139 bpm med stygga beats och lätta texter. Härligt ackompanjerad av chefen själv som lightjockey, med en GRYM känsla för när stroben och resten av ljuseffekterna ska kickas igång. Höjdpunkten nås med Public Domains gamla dänga Operation blade, och en liten del av mig hatar att jag älskar det så mycket. Men men. Sent ska syndaren vakna.

/Robban

Pop-pop gets a Grisham?

Vill börja med att rikta ett stort tack för alla uppmuntrande kommentarer från Peter, Pedro, Anonym, Gordon, Tobias och Buster. You rock!

Och med det avklarat börjar vi där vi slutade. Med en blöt kväll i Malmö, följt av ett kryptiskt blogginlägg. Jag var skönt nog ledig, och startade kvällen med 5-rätters svensk gourmé på ÖG, med rådjur och en trave andra posh maträtter. Ytterst trevligt sällskap, och en härlig kontrast till kvällen i övrigt. Så vidare till Malmö och The Rumble på Inkonst, där 3 superlasrar och en helt otrolig mängd färglada festprissar gjorde det till en av de mest kulörfyllda tillställningar jag besökt. Inte en stel, grå och skandinaviskt trist Filippa K-cardigan så långt ögat kunde nå, utan bylsigt och glatt, precis som jag gillar det. Det otroligt tråkiga var att kvällens huvudakt, tyskan Ellen Allien leverade ett av de sämsta set jag någonsin hört. Att låtvalet var torrt, oinspirerat och minimalistiskt var kanske ingen superöverraskning, och att hon saknade total kontakt med publiken, spelade totalt utan effekter, och aldrig bjöd på ett enda klimax säger kanske mer om mig som breakfreak och klimaxfantast. Men när även de mest inbitna technominimalisterna i publiken ser ut att vantrivas, är inte succé det ord man först kommer att tänka på. Men, och det här är ett stort men, det som verkligen fick mig att se rött var att hon var så in i helvete USEL på att mixa! Det går liksom inte att beskriva. Galopp i 80% av mixarna kröntes av ett hack och en omstart. Patrick konstaterade syrligt att "Man ska aldrig underskatta en hype", och sällan har ord varit mer valda. Istället var det de otroligt duktiga djsen i lilla rummet som spelade B-more club och hip-hop som fick mig att svänga och njuta. Sen vidare till Mission med sega vakter, Ableton-techno och trötta miner. Inget mer, inget mindre.

/Robban

Jävla trams.

Inget mer, inget mindre. Tydligen så har mina sisådäringa,

Deus Ex

Kanske en trött upprepning av de föregående talarna, men vilken rackarns helg det blev! Nu tillbringade förvisso jag min lördag i Hässleholm och gjorde min grej på Kings Head, men söndagen ägnades åt Sveriges kanske grymmaste söndagsfest. Pratade en del med Nille, Göteborgs Nation dj-legendar som kan det mesta om typ alla låtar. Han lirar inte fullt så ofta som tidigare, men det kanske vägs upp av det sinnessjuka dansgolvet han styrde över i söndags. Stora salen är grymt svår att fylla, men jäklar vilket röj det blev. Idol-danny sjöng också. Who-ho.

Ikväll spelade John på ÖG, och jag hade inget bättre för mig, så jag följde med och assisterade och tog en mix eller två. Heater, Maskinen med Alla som inte dansar, Justice vs Simian med We are your friends, (Då lämnade John, uppenbarligen inte hans favorit...) och Daft Punks Alive 2007 var mina höjdpunkter. John brassade på en massa grymma Klaasremixer, tillsammans med det gamla gardet med Yves och Guetta. Folk önskade överlag riktigt bra grejer, även om vi förgäves letade efter önskningarna Familjen och Mr Brightside.

Lappen ovan sträcktes fram av en tafatt tjej förra gången jag spelade på ÖG. Inte riktigt det vi lirar där om man säger så.

/Robban

Bal, ballare, GA

Godkväll!

Helgen har varit galen. Hela förra veckan var fantastisk. Jag menar inte att det berodde på mig, snarare hade jag bara en otrolig tur.

Onsdag:

Jag kom hem vid åtta efter att ha tillbringat ett par dagar med mina kära föräldrar i Stockholm. Måste erkänna att jag var måttligt laddad för att spela på Wermlands, som inte direkt rosat marknaden under hösten. När jag kommer dit är det ett jäkla liv. LUPEF har sittning. Amerikahatare som jag är har jag såklart helt missat att det är Halloween. Många sköna utklädnader, men framförallt 110 personer som är en perfekt "grundplåt" till ett bra Wermlands. Och bra blev det! Fullt första gången sen premiären. Wermlands, because you're worth it!

Torsdag:

GA-Kålles. 300 personer på en magisk orientsittning. 600 personer till sen. Robban med mig på scen. Årets kväll. Klaas var med oss.

Fredag:

En aning trött i ögat på Hallands. Men det blev en kanonkulkväll den med. Fullt igen. Mer glädje än skicklighet från min sida, men jag hoppas folk hade lika kul som jag.

Sen blev det balhelg. Rekommenderar Göteborgs Nations hemsida för många fina bilder, men så här såg jag och min kära uppsatskompis ut i alla fall:


På söndagen var det bara fullt ös från väckning till däckning. Och det mest underbara var att hela recordspin var på plats, och att ingen av oss jobbade!

Are we a little bit off topic now? Mja, det jag ville komma till var att det var oerhört skönt att för två dagar få stå på andra sidan spelarna. Och inte ens klaga på djn. Börjar jag mogna månne? Den som lever får se.

Sov gott!
/John

Crazy Sexy Marvellous

Jag borde egentligen skriva om gårdagskvällen på VGs. Det var faktiskt riktigt jäkla kul, och mot slutet klickade vi ordentligt, de där killarna och jag. Idel busrop och tummen upp, (varför gör helt plötsligt ALLA det nu, jag som trodde jag var först med något. Nu ska jag börja göra tummen ner istället, apa inte efter) och allt var förlåtet.

Gårdagens succé, dagens passé

Vi har ältat det här med manligt kontra kvinnligt i evigheter på bloggen, om stereotypa föreställningar om dans och musik, som på något sätt ändå sitter där någonstans i hjärnan. Hannes gick till och med så pass långt att han hävdade motsatsen, att tjejer visst gillar elektronisk dansmusik, och att killar gillar att dansa schlager. Visst, Malmös hipsters har varit ganska duktiga på att credda tråktechnon från Berlin till den yngre generationens tjejmaffia, så i sak slår han huvudet på spiken. Inget gör mig gladare än när ens fördomar krossas. Men på något sätt verkar det ändå lite för bra för att vara sant. Fy ***** i ********* vad roligt det skulle vara att dja på en fet housefest med - BARA tjejer. Som vevade på och släppte loss till Play it loud, Megara och SQ-1. Eller iaf 80% tjejer. Kanske till och med 60%. Nu är det ju iofs klart fler tjejer idag som lyssnar på elektronisk musik än för tio år sen.Minns ett samtal med min gamle vapendragare och schtekbroder Patrik Juul, om att höjden av lycka var att träffa en tjej som verkligen gillade elektroniskt. Det hela verkade vara en utopi, en sån där härlig vision man kunde fantisera ihop, men aldrig riktigt trodde på. Men mycket riktigt, två veckor senare hade Patrik såklart snackat med en tjej som bara sådär nämnt att hon älskade vår favoritdj. Jag avslöjade såklart bluffen, precis som när han bluffade om att han förlorat oskulden i en dusch i Danmark*. Ljuga var han sådär på, men det tog han igen med att styra donnor. På tio år händer en del, och ingen är gladare än jag.

/Robban
*Patrik lever idag ett stilla familjeliv, med sambo och två kids. Han är en dag yngre än mig.

Habitual linestepper

Jamen så bra. Jag vet att ni längtat länge, men se, nu produceras inlägg på löpande band! Mitt inlägg kräver dock att ni läst Hannes tidigare. Så scrolla ner om ni inte redan gjort det (jag vet inte hur vana bloggläsare ni är, men kutym är att man börjar nerifrån och upp). Ett par tillägg är nämligen på sin plats. 1. Efter 5 min i köket slant Mitch med kniven, och blodvite uppstod. Inget allvarligt dock. Och så var vi bara tre. Om snittarna, vars existens och frånfälle John så poetiskt beskrev "Jamenvadfan, ställ fram gratis snittar till 300 pers, så kan du ju själv räkna ut hur många som blir kvar..." var en succé beroende på dess smaker eller inte, låter vi vara osagt.

2. Början av kvällen var riktigt bra, det var bra med folk på dansgovlvet redan från start, även om det kastades lite vilsna blickar mot djbåset, som för att visuellt undra "men när kommer rnbn då?". När folk väl började fatta vad som gällde, ställde sig killarna och vispade, tillsammans med våra underbara gogo-dansare Marina och Anna.

3. Jag gjorde en eller två mixar innan kvart över ett. Jag var kaes. Således var det B2B med Dalhberg och Wang innan dess.

4. Play it loud var INTE med Stirra ner acapellan. Det var Alla vill till himmelen. Viss skillnad.

5. Här är sista 20 min av setet, med bl.a. Hannes kanonacapella. Låtarna i övrigt är:
Red Hot - Otherside
Steve Angello - Teasing Mr Charlie (Recordspin groupies liveremix)
Far too loud - Play it loud
Rozalla - Everybodys free
Daft Punk - One more time
Ferry Corsten - Junk
Sean Kingston - Beatiful girls
Timbaland - The way I are
Coldplay - Talk
Snow Patrol - Open your eyes
BB - Drowning

Jag var en smula salongsberusad av all glädje mot slutet, så det kan hända att det slants och slarvades. Men skit i det, jag hade brutalt roligt, och önskar bara att varje spelning kunde vara likadan.
/Robban