Dark defender

Late late night blogging it is. En liter mjölk och en ensam bilfärd genom den dimmiga natten senare är jag nu här, skrivandes fast jag är så himla trött. Men kvällens spelning var läskigt kul, och imorrn kommer minnet av den att vara blekt och ofokuserat. Rendevouz på Balders, långt inne i de småländska skogarna, med födelsedagsbarnet Mange Schmidt, Tomas Rusiak och Dj Vietnaam på scen. De ca 1500 tonåringarna i publiken med en uppskattad snittålder på 16,5 år skapade ett visst tryck för att uttrycka mig milt. När killarna kliver på till ett bizarrt jubel, och öppnar med nyaste singeln Jag talar ut, blir jag en smula skeptisk. Sen hör jag vrålet av publiken i refrängen, och succén är ett faktum. Vidare betar de av en del nytt osläppt material som låter riktigt bra, och avslutar med Giftig och Glassigt i rätt schyssta remixer. Jag stod bakom hela tiden, men jag antar att det var en helt ok show, det lät iaf snyggt. På väg ut skakar jag tass med Rusiak, och bekänner att hans Oceans är en så in i helvete bra låt. Han ser faktiskt uppriktigt glad ut. Så vilken låt startar man med när man står rätt högt upp på scen framför en sådär 1000 pers, som nyss skrikit sig hesa till en monsterhit? Betänketid < 20 s

Tja, jag tjänar inte kvällens lön på att spela creddig musik direkt. Så Five blir mitt weapon of choice, och deras cover Everybody get up lyckas faktiskt behålla stämningen hyfsat. Sen rusar vi raskt igenom hitland, med korta stopp i popträsket där Living in America med Sounds fullkomligt river taket. Sen, då jävlar kommer stora eurodiscomonstret fram. Svårstoppad, läskig och aldrig synlig i Lund, maler han på i 139 bpm med stygga beats och lätta texter. Härligt ackompanjerad av chefen själv som lightjockey, med en GRYM känsla för när stroben och resten av ljuseffekterna ska kickas igång. Höjdpunkten nås med Public Domains gamla dänga Operation blade, och en liten del av mig hatar att jag älskar det så mycket. Men men. Sent ska syndaren vakna.

/Robban