You can´t call yourself a chef if you serve that shit

Ömsom vin, ömsom vatten som en del skulle säga. Överlag var dock kvällen jäkligt bra, jag spelade rätt många outsiders som jag inte kört på länge. Men gårdagen på Västgöta Nations Metro var kanske ändå lite bitterljuv. Till den bittra delen hör:

-Asså, kan di ikke spille noe annat en rimixer?
-Vad sa du?
-Kan di slutte spile remixer?
-*thinking - is she for real?*

-Kan du spela låtar man känner igen?
-Kan du spela mer reggaeton?
-Det här är så jävla dåligt, byt!

Till den ljuva delen hörde:

-Spela mer franskt!
-Spela Bullet med Infinite Mass
-I love this song!
-Var spelar du imorgon?

VG är verkligen en smältdegel av alla möjliga slags människor, på både gott och ont. Där finns en klick indies som verkligen har blykoll på pop och namedroppar till höger och vänster. Sen finns där även mainstreamrnb-tjejligan, som mest vill höra låtar de kan dansa "sexigt" till. En avgrundsdjup klyfta mellan de två grupperna således.Däremellan finns brats, bytisar, byfånar och bimbos. Samt en hel del klubbkids, alla mer eller mindre packed. Jo, jag vet om att de flesta nattklubbar uppvisar samma heterogena yttre, men igår var det ändå extremt. Synd bara att inte de med fina musiköron inte kan ta med sig lite mer kompisar. VG har nämligen i mitt tycke potential att göra något mer än bara en mainstreamklubb. En månadsklubb á Disco Destruction eller Discobedience kanske?

/Robban