Great new page!

http://www.acapellasforu.com/

Waiting for a star to call...

Vänner!

Jag borde verkligen inte skriva just nu. Är på tok för trött, och ska upp och tentaplugga tidigt imorgon. "Berget" väcker mig, känns tryggt. Ett tecken på min trötthet är att när jag skulle skriva in sidan blev det http://www.blogger-cp,.se/.

Hur gick då detta till? Pröva själva att skriva www.blogger.com och halvvägs flytta högerhanden ett steg för långt. Då blir det så. .se lade firefox till själv. Nåväl...

Östgöta Nation ikväll. Kändes som att det kunde bli lite folk. Det blev det inte. Dock märkligt folk. Det var nog ingen skönhetstävling där ikväll, om man säger så. Med ett undantag...

Kvällens bästa:

Kat Deluna - Run the show
Eddie Thoneick ft Bonse – Together As One (Klaas club mix) (Plats 17 på Hannes lista, tack för waven!)
Uniting Nations - Do It Yourself (Fonzerelli commercial remix)

Nu är det sängen som gäller, bums.


Men som sagt, I'm waiting for a star to call...

/John

1 for all

Nej nu jävlar ska det droppas fina låtar. Jag förstår att väntan varit olidlig ;)

Vi har betat av allt från smörig RnB till hårdaste electron. Såklart en del cheesy house, men även schlager-bidrag. Vad har dessa låtar gemensamt? Skulle nog vilja säga; inte så mycket mer än att jag gillar dem. Neugh bullshit. here we go:

5. Far too loud – Play It Loud (original mix)

This is the shit. Är det nån mer än jag som tror att skaparen ville att låten skulle spelas högt? För att verkligen va tydlig har han använt ordet loud både i artist-namnet och låt-titeln. Men jag är beredd att hålla med. Den här låten är värd att spelas högt! Det har i recordspin blivit lite av en måttstock på hur bra kväll man har. Har man golvets fulla respekt, alternativt lagom mkt hybris, så slänger man på den här låten en kvart innan stängning. För den är verkligen extra allt. Syntar till höger och vänster, skrämmande vocoder-röster och oregelbundna fills så att inte ens DJs kan hålla reda på perioderna. Och bäst av allt är förstås den klockrena strofen som nämnts tidigare på den här bloggen: "This is your soundsystem speaking. I am now in control. You can not resist my command. Over your mind, your body and your soul". O just, det, glömde jag säga vilken genre vi snackar? Breaks förstås! (robban, vi får tar en diskusion om det senare...)



4. Justin Timberlake – Lovestoned (Justice remix)

Detta är en remix som heter duga. Jag älskar när en remix behåller all substans från originalet men ändå gör ett så starkt avtryck att det inte råder nån tvekan om vem som gjort den. Första gången jag hörde den här var faktiskt på ett dansgolv. Och jag blev såld. Jag har ju tjatat lite om hur monotona de flesta electro-låtar trots allt är. Här låter justice det mesta vara som det ska, medan de fettar upp det med typisk justice-style. Märkligt nog tycker jag inte att den har funkat särskilt bra på golven. Borde ju annars på papperet vara en monsterhit.



3. Krafty Kuts – Beer Chucker

Vad är sväng? Ja, tyvärr finns inget enkelt svar. Men va jag har märkt om min egen smak är att jag gillar offbeat. Det mest fundamentala i house är ju faktiskt inte baskaggen eller virveln. Nej, det är hihaten (eller motsvarande) som ligger i offbeat på de mellanliggande åttondelarna. Sen utvecklas ju musiken hela tiden, och till slut blir örat så van vid ett visst element i musiken att man kan skippa det helt men höra det inom sig på nåt sätt. Kanske verkar helt kocko, men jag tror det iaf. Därför så släpps mkt house idag som inte har den nämnda hihaten, iaf inte på samma sätt.

Här kan jag också passa på att förklara varför ”house-folket” ofta gillar disco och funk. I alla dessa stilar finns samma off-beat och skapar sväng. Discon är faktiskt i princip house, men med dåtidens köttigaste baskaggar, vilket var just äkta baskaggar till skillnad från idag. Därför låter de också ganska mjukt. Sen har vi funken som har mer betoning på de raka 4de-delarna men i gengäld lägger svänget i form av synkoper på alla instrument. Jaja, förlåt för utsvävningen. Beer Chucker är en enda stor synkop-kavalkad. Lyssna på leaden som ligger helt offbeat i sextondelar med så där precis lagom mkt swing att det är halvvägs mellan det helt raka och jazzens triol-indelning. Det här är nog den låt som mest övertygat drar upp mig från stolen o får mina ben att börja flänga okontrollet. Det här är sväng.



2. The Shapeshifters – Pusher (Lifelike remix)

Ja, jag har faktiskt svårt att finna orden om denna. Lifelike har ett så underbart sound. Känns som att de har lyckats plocka det bästa från den analoga världen i form av rör-distar, kompressorer och riktiga mixerbord. Sen är det verkligen inte säkert. De kan lika gärna ha använt pluggar som låter varmt. Men en sak är säker, de gör det så jävla bra att man börjar gråta. Men man får ju inte glömma de som gjort originalet. Shapeshifters slog ju stort med Lola’s theme ungefär samtidigt som jag precis upptäckt housen, Robban fortfarande stod i vardagsrummet och mixade Eurodisco på vanliga cdspelare (utan tempo) och John skrev 4-stämmiga körverk. Men sen dess har det varit ganska tyst. Sjukt ball att de fortfarande har ”det” och vi får hålla tummarna för att alla inblandade lyckas spotta ur sig flera creddiga hitar. Mer gåshud åt nördfolket!



1. Faithless – Music Matters (Axwell remix)

För er som inte har hört den, scrolla ner och lyssna direkt. NU.

Såja, nu har vi samma referensram. Det här är Magi. Gåshud. Tårar. Extas. Nirvana. När den här låten går på glömmer jag allt ont. Inget stör mig. Jag älskar alla. Jag ser klart och förstår varför jag mot sunt förnuft hoppade av en ekonomutbildning med säker framtid och valde musikens spår där alldeles för många är kallade, men väldigt få utvalda. Faktiskt så hörde jag nog inte texten förrän 3dje lyssningen. Det blev ju inte sämre när texten handlar om just det jag känner. I skolan fick vi lära oss ett begrepp: Prosodi. Det betyder hur väl text och musik går ihop och levererar samma budskap. Music Matters i Axwells regi ÄR Prosodi.

Jag citerar Maxi Jazz om ni missade nåt:

Under the sheets with my radio
Turn down lowSo nobody know
It's the late night show
Hopin' to hear Hey Joe
Jimmy was my hero
Head blown by Todd R, a wizard, a true star
From Bam a Lama to Tam Le Mo (?)
Curtis Mayfield
Say Kurtis Blow
Singing into my pillow
And praying I don't doze
Untill my 9 volt battery goes..

Och sen Cass fox med sin ljuva stämma:

You told me to look much further
You told me to walk much more
You told me that music matters
And to chase the dogs back from my door
I won't stop here
I won't be still untill the sun sets
On us all

You told me to look much further
You told me to walk much more
You told me that music matters
And to chase the dogs back from my door
I won't stop here
I won't be still untill the sun sets
On us all

You told me that music matters
You told me that music matters
You told me that music matters
You told me that music matters



Där har ni den. 2007 års bästa låt. Visserligen en remix på en gammal låt, men det spelar ingen roll. Känslorna avgör för det mesta, och det gjorde de här me.

Vi hörs / Hannes

Om Madonna nya singel "4 minutes" med Timbaland & Timberlake

"Pinsamt"

"Så j***a tråkigt. Fricky fricky fricky, kan han komma med något nytt eller?" *gör dust your shoulders off...*

"Maneater, Give it to me, allt låter ju likadant..."

"STÄNG AV"

Recordspins inofficiella musa har talat.

/Robban

DU är en sanning med modifikation

Angående den där stora musiktävlingen som gick av stapeln i lördags:

”Ett uselt startfält med en ensam skinande diamant. Att Sverige inte skickade iväg Amy Diamond var en riktig blunder”, skriver signaturen Musikproducent.

Hannes, vi vet att du älskar Amy, du behöver inte smyga med det.

Från SvD

/Robban

Run 2 the sun

Nu när helgen är på ingång igen är det dags för placering 10-6. Vi börjar som vanligt bakifrån med:

10. Timbuktu – Lika Barn Avvika Bäst Del 2 (Voz Vibrante remix)

Herre min je vilket mästerverk. Vad vore Timbuktu utan Damn! ("bandet")? Den här versionen som jag förmodar kommer rakt ifrån ett jam-session är utan tvekan 2007 års 10de bästa låt. I klippet nedan hör vi hur de live börjar med den vanliga varianten för att sen ungefär halvvägs ta ned det till ett souligt jazzigt beat som ger gåshud. Ger mig vibbar av The Isley brothers, en smula EW&F och en del Funkadelic. Fast a la 2007. Fan va ni e bra.



9. Axwell ft Charles Salter – I found you (radio edit)

Är det inte fullständigt bisarrt att Sveriges stolthet Axel Hedfors stått i samma bås på ÖGs som oss dödliga recordspinnare? Vad skulle man inte ge för att få ha varit där på nån av hans spelningar för sådär 10 år sen när han tog sina första steg på vägen mot toppen. Det är inte orimligt att anta att han prövade pull over för första gången på just ÖGs. Sen dess har han levererat otalig house-hits i ett brett spektra, från Latin (under namnet mambana) till mer funkiga klassiker som Feel the Vibe m fl. 2007 släpttes bomben I found you som har spelats flitigt över hela världen. Visserligen är de längre versionerna av låten övervärderade pga lite väl monotona partier. Men radio edit är perfekt. Även om sång-partiet är ljuvligt svängigt så är det den intressanta och nyskapande ljudbilden som är den största behållningen.



8. Salem Al Fakir – Thank you

Nån här som inte vet vem Salem al Fakir är? just det. Han gjorde ju kometkarriär förra året med sitt hemmaproducerade debutalbum fullt av soul i klass med Stevie Wonder. Är det inte härligt hur sån här "smal" musik kan breaka totalt? Trodde jag faktiskt inte. Men jo, Salem är så galet bra att han inte lämnar någon oberörd. Jag har inte sett honom live än, men att döma av videosnuttar så är hans scennärvaro total. Jag vill lyfta fram ett spår från hans skiva som inte har spelats på radio. För efter 15 kanon-låtar så lyckas han med den här låten att knyta ihop säcken, tacka så hjärtligt och "hoppas att vi ses igen". Och detta till ljuva harmonier som smeker själen. En sak är säker, Salem har nog inga problem med att välja slutlåt till sina konserter…

(Ni får ursäkta den dåliga kvalitén)



7. Michael Mind – Ride like The Wind (Klaas remix)

Äntligen! En låtskapare som insett vad ett vanligt dansgolv behöver. Variation! Istället för standard 1 min intro, 3 min kött, 1,5 min break och så 2 min kött igen för att avsluta med det DJ-vänliga outrot så görs här 3 lagom långa break samt ungefär lika långa ösiga partier. Sen av nån märklig anledning tycker jag inte att låten har funkat så bra ändå, men det kanske nån annan kan svara på. För mig är detta helt enkelt såå bra.



6. Justice – DVNO

Vad har vi här då? Jo, såklart vi ska ha med lite franska vibbar. Justice är ju Daft Punks värdiga efterträdare och jag gillar dem framförallt av en anledning: De sätter melodin i centrum! Sen är det ju inte fel att de ofta får till coola sönderkomprimerade beats och brända basar. Men åter igen, melodin! Finns för få såna idag. DVNO har nog inte breakat jättehårt än, men man vet aldrig, den kanske tar sig nu till våren med den sköna videon… Njut!



/Hannes

Lays down a monster

Klubben Gränd stod på schemat igår. På bra humör sen den kanonroliga spelningen på ÖG kvällen innan, och med goda förhoppningar om en grym kväll styrde jag kosan mot Hallands. Hälsar till vakterna i entrén, knöker mig igenom hallen mellan ett folkhav av pirater, och in till båset där jag börjar rigga upp grejerna. Hinner knappt sätta på Gianluca innan det stormar in fyra unga damer som strålar av självsäkerhet, sprit och Sex & the City. De är välklädda, charmiga och om man kisar lite med ögonen rätt snygga. Jag, som i sedvanlig ordning börjar kvällen extremt lugnt i 95 bpm, blir snabbt påhoppad och befalld att spela Linda Bengtzing. Eller techno. Vilket som. Nästa tjej ber mig ignorera kompisen, för hon vill bara lyssna på Carola. Att säga att tjejerna är festsugna vore en underdrift.

Och nu till den svåra frågan. Vad fan spelar man? Jag vet ju att en liten klick av suveränt festfolk kan lyfta en hel kväll, men å andra sidan blir det otroligt svårt att "komma ur" en situation där man bara spelar snabba ösiga låtar, helt enkelt för att att någon gång måste man gå ner i tempo, och då får man jätteproblem. Tre alternativ uppenbarade sig.

Linje 1 är det säkra kortet. Att på ett smidigt sätt förklara för tjejerna att klubben precis öppnat, och att man helt enkelt inte kan vrålstarta kvällen med töntlåtar i 140 bpm. Det är bättre att successivt bygga upp en bra stämning, för att slippa måla sig i ett hörn. Strategi -> Fortsätta spela softa låtar, tills det kommer mer folk och sedan brassa på med det tunga artelleriet. Integritet -> Hög

Linje 2 är lite mer edgy. Man kan dra på någon slags snällhouse så att tjejerna känner lite vibbar från Troppan, och hoppas att de kommande besökarna är med på noterna. Strategi -> Snabb beatmix upp till Prydz eller Benassi. Integritet -> Helt ok.

Linje 3 är ridå ner. Att helt ge efter och inse att det inte finns någon stolthet på nationsspelningar, och helt enkelt ge tjejerna precis det de vill höra. Strategi -> Mixa in Bengtzing i Timbos Scream, för att sedan vrida på en ratt och komma upp i 140 bpm. Integritet -> Vad är det?

Till dilemmat bör även följande citat beaktas:

"Sättet vi festar och dansar på, gör alla andra i lokalen mer festsugna!"

Mixen till Bengtzing blir inte alls så dålig som jag först trodde, och sedan betar vi av diverse hej och hå-låtar i 140 bpm av bara farten (Carola undantaget, även ryggradslösa har en smärtgräns...). Vilt påhejad av tjejerna som var för sig uppmuntrar, charmar och nyps. Mer och mer folk börjar komma in på dansgolvet, och tjejernas energi verkar smitta av sig till dem. Succé! Så kommer orden som en dolk i ryggen:

Tack för jätterolig musik, nu drar vi vidare!

Töserna trippar raskt ur lokalen, och kvar blir jag, med ett dansgolv som nu stannat av helt, och Gigi på högsta volym. Alla försök att behålla stämningen misslyckas, och när jag till slut måste gå ner i bpm dör golvet av helt.

1.42 in i klippet hittar ni pudelns kärna. Jag och Teddy KGB var känslomässiga tvillingar resten av kvällen på Hallands, där jag inte kunde tvinga bort could of- would of- & should of-tankarna.

/Robban

3 is a magic number

Såja, efter en tids bloggtorka haglar nu inläggen tätt.

Vi har nu kommit halvvägs upp till toppen och jag ger er placering 11-15 på listan av 2007 års bästa låtar (enligt mig då förstås).

15. Carl Kennedy ft Roachford & M.Y.N.C Project - Ride the Storm

Tydligen spelades den här låten typ överallt på lounge-hak på Ibiza i somras. I Växjö spelades den nog i princip bara av mig. Men den funkar så bra på barhäng! Måånga har frågat vad låten heter och fått svaret för att ragla iväg och förgäves försökt memorera det. Och det är bra, för då måste de komma tillbaka för att höra den igen...

Eller så kollar man på den här videon som nåt fan har gjort. Ganska söt faktiskt.



14. Tiga – You Gonna Want Me (Tocadisco remixes)

Den här låten va riktigt bra redan från början. Men jag förstår Tiga - man tackar inte nej till att bli remixad av en tysk i tiden. Blir garanterat lite klirr i kassan. Egentligen har de inte gjort så mycket med låten, bara fettat upp den ordentligt. Mitt personliga favorit-ögonblick i låten är den totala tystnad som infinner sig sisådär 200 millisekunder innan det brakar loss totalt. Världsklass.



13. Beat Assassins – We Run Things (Original mix)

Ahh, mer breaks! Det är tyvärr lite klent med guldkorn i genren, men här är ett annat bra exempel. Fattar inte varför hon sjunger på så konstig engelska. Man förstår ju inte... Snappar upp ordet reggae nånstans i mitten. hmm. Har inte prövat den här ute än, men kan tro att den skulle floppa på vanliga golv. Men hemma på Stallvägen 1 så rockar den ofta!

Lyssna på deras myspace

12. Anto Vitale – Theorem Del Faya (Tea Party vocal)

Alf tumble har koll. Så att lyssna på hans set kan va givande. Den här låten "gav" han i ett set på energys hemsida. Ganska ballt faktiskt att sån här musik kan få plats i ett så kommersiellt forum. Antagligen kommer ni inte gilla den. men det gör jag... Har ju en förkärlek till riktigt cheesy house. När ska jag gå vidare?

Lyssna och köp på traxsource.

11. De Souza ft Shena – Guilty (Eddie Thoneick remix)

Jag minns när hela recordspin va samlat i Växjö nån gång förra våren. Då spelades Guilty i bilen. Jag tyckte inte så mkt om den från början. Saxen kändes tveksam. Men sen växte den. och växte. Och till slut upptäckte jag dess hela skönhet. Vilken baskagge. vilket sug i virveln. vilken bas! Vilken sång! Och så var det den där saxen. Den lite tjatiga melodin som ligger så snyggt i mixen. Tror nästan att de kunde tagit vilka toner som helst. Ljudbilden är så snygg att låten redan är hemma. Robban förevigade dessutom vår besatthet genom att basera champagnegalopps-filmen med den låten. Och den har faktiskt haft ganska många tittare på youtube. Tragiskt nog är hån-filmen mot mig, där jag gör en bedrövlig mix för att sen prompt hävda att det var i tonart, klart mer populär. Kan vara något med sökorden intalar jag mig. Eftersom guilty redan visats här flera gånger så ger jag er istället nämnda hån-film.



Nu är det bara 10 platser kvar. Spännande va?

Adios / Hannes

Inte ens nära

Vad är bättre än att komma hem lite sådär småmysigt glad efter att en spelning verkligen gått skitbra? Att komma hem lite sådär småmysigt glad efter att en spelning verkligen gått skitbra, och läsa DaHlbergs plats 20 - 16. Mumma.

Kvällens spelning på Downtown var nog en av de roligaste nationsspelningarna på ett bra tag. Det kändes verkligen sådär i början, med Blue Ice (?) och Kålles som största konkurrenten om massorna. Men det tog sig.

Sista "riktiga" (dvs. de jag tänkt att folk skulle dansa till) fem låtarna var:

Tomas Andersson - Washing up
Fragma - Tocas Miracle 08 (Inpregnero bla bla...)
The Killers - Mr Brightside (JLC)
Snow Patrol - Open your eyes (Tocadisco)
Pryda - Ironman / Martin Luther - I have a dream
Nu pratar vi inte heller om sådär glest med folk som det ibland kan bli sista 20 min, utan kanondrag. Lägg till Linus och Boogans rökpruttande, en fotograf i högform, WonderMichael (som tyvärr blivit för poppis, även om jag inte kan sluta spela den) Ass n Titties Clamour, Switch a bit patchy (Prydz remix) och en hel massa andra roliga grejer som jag spontant glömt bort, så kanske känslan som jag har just nu börjar infinnna sig.

Just det.

Roligast var nog killen som önskade Rihannas Umbrella, och sedan, något med The Police. I just den ordningen...

VNDLSM köttade loss som vanligt, och Black spot on the sun funkade skitbra direkt efter.

Eller stollen som tände en cigg på dansgolvet, och lyckades frambringa den mest vidriga lukten efter äggprutt man kan känna som dj, nämligen bränt hår.

Nu blir det VBDFM, och sedan sängen.

Adios

/Robban

4 will make you get down now

Så har vi kommit till placering 16-20. Vi kör igång direkt med

20. Orlando Vaughan - Better Than Never

Alltså den mannen. Till skillnad från gamla rävar som joey negro som har en discografi längre än kinesiska muren så har Orlando bara en låt än så länge. Men vilken låt. Påminner lite om lifelikes ljudbild. Fruktansvärt snyggt. Och istället för såna här tråk-break där det blir knäpptyst i hundra år, så bjuds här istället på ett litet acapella-parti med skönsång. Kanske inspirerades han av kungen i klassen, Rasmus Faber som i sin debut-låt från 2002 briljerade med ett riktigt kör-arr värdigt Jan Åke Hillerud
I vilket fall håller vi tummarna för att Orlando ger oss mer glädje i framtiden. Och ett fan mer än mig verkar det iaf finnas:



19. Bob Sinclair – Ultimate Funk (Tocadisco remix)(Bootleg version)

Funk måste va ett av världens bästa ord. Smaka på det. Funk. Funky. Bara av titeln på låten blir man glad. Visst, den lovar mycket, men levererar bannemej riktigt gött sväng. Den här blev inte riktigt lika stor som Bobbans andra monster-hittar, men den har iaf spelats flitigt av Recordspins riddare 2007. Sen har den ett sånt här tocadisco-patent-break med tempo-fall vilket kan få igång vem som helst. Bootleg-versionen är ännu bättre då det är ett längre och suveränt hiphop-break för att sen avsluta med en sinnessjukt lång virvel som säger "Inte nu, Inte nu, Inte nu.... Men NUUUUU"



18. Ida Engberg – Disco Volante (Sebastian Leger remix)

Den som känner mig vet nog att jag inte gillar techno. Jag är mycket störd över att den har blivit så populär. Jag tycker att vi kunde förbjuda technon för alla utom knarkare som uppenbarligen behöver den. Om det inte vore för Ida Engberg. För Ida har gjort en melodisk, fin, svängig och ja, ungefär exakt 2007 års 18de bästa låt faktiskt! Så enkla harmonier men ändå geniala. Sen har rykten gått om hur mycket hjälp Ida kan ha fått när hon från ingenstans ploppar ut en sån här hit.... men det spelar ingen roll. Ida är techno-drottningen i mina ögon.




Föresten vet jag inte om det är techno eller minimal house. Who cares.

17. Eddie Thoneick ft Bonse – Together As One (Klaas club mix)

AHH! Rött Blött Kött!
Det blir inte hårdare. Det kan inte bli hårdare. hmm, det sa de säkert på 60-talet också. Klaas gör åtminstone köttigast remixer för tillfället och detta är Klaas köttigaste låt. Framförallt refrängstrofen "we come to-" å så kommer köttet o fläskar på och man vill bara dansa. I'm lovin it.



16. Soul of Man – The Drum (Groove Diggaz remix)

Soul of man? Man of soul menar han väl? Känns som att ordet soul är lite slitet. Sök på Traxsource på soul och se hur många andra som tyckte det var checkt att ha det ordet med i namnet. det är ett par... I vilket fall, The drum tillhör den lite mer okända genren Breaks som jag tror kommer stort den närmaste tiden. Man kan lätt höra att The Prodigy var där och nosade redan för 12 år sen, men nu är det ett tag sen vi skuttade runt till ojämna beats, så det är dags igen.

Här kan ni provlyssna på ett sample, men jag säger köp.

Originalet på samma låt finns att lyssna på här

Ja gott folk, det var allt för idag. See ya.

/Hannes

Näste man till rakning

2007.

Vilket pissår. Visst, electron har blivit tyngre och fått fotfäste även i Sveriges avlägsna hålor, men ändå. Tyvärr inte många låtar som verkligen gett gåshud. Fast det finns några...

Och nu är det dags att presentera dem! Det blir alltså precis som förut 25 st med början på de 5 sista:

25. Ricardo Marrero And Time – Feel Like Making Love (Ashley Beedle Barrio Disco remix)

Det är nåt magiskt med denna. Framförallt introt med massa blås o stråkar i en underbar ackordvepa ger mig rysningar. Väldigt mysig låt. Här har ni originalet som är ännu mysigare.




24. The Attic ft Therese – The Arrival

Javisst, detta är cheesy, but so am I. Jag minns än idag första gången jag hörde låten genom en gammal tv. Det var kärlek direkt. Den synkoperade basen som liksom skuttar i ett funkigt riff. Sen att det var ett bidrag i melodifestivalen och att Therese sjunger är irrelevant. Förbannat bra låt. Tyvärr har jag glömt den ungefär som resten av världen. Men en sista hyllning måste jag iaf bjuda på.



Hade detta månne blivit en evergreen om Therése kunde uttala believe rätt? Vem vet.

23. Tiesto ft Christian Burns – In The Dark (Dirty South remix)

Tiesto har aldrig riktigt fått mig att känna svänget. Förrän med den här låten. Introt är nämligen fantastiskt. Den där Christian Burns kan då sjunga. vilken känsla. Och det blir inte direkt tråkigt när köttet kommer igång senare. Eller döm själv:



22. Adam Tensta - My Cool

Visst, känns halvkul att hylla den här låten idag, men den här listan handlar om 2007 och jag har dessutom en bra motivering. För det första är den faktiskt sjukt catchy. Jag föll pladask första lyssningen. Men det är inte därför jag älskar den. Nej, det är för att det här är den positiva motsvarigheten till cigaretten som sägs leda in i tyngre droger förr eller senare. För det här är egentligen en varulv i fårakläder. Den tilltalar "RnB-packet" som av ideologiska skäl älskar RnB/Hiphop. Och Adam Tensta är ju RnB/Hiphop. Eller? nänänä, detta är för fan electrohouse straight up. Visserligen lite långsam, men icke desto mindre tycker jag. Så tack Adam eller nä, tack Addeboy vs Cliff (producenterna) för att ni så finkänsligt lurar över de omöjliga till vårt läger.



21. Gat Decor – Passion (Dave Spoon mix)
Detta e schtyggt. Men först är det lent. Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte riktigt urpsprunget till denna. Det verkar som att låten gjordes som en white label redan 1996. Sen gjordes några nya mixar 2003 och namnet ändrades till Passion kort och gott. Sen gjorde Dave Spoon sin version 2007. Men ähh, det kvittar ju faktiskt. Lent och schtyggt. sött och salt. Behöver jag säga mer?

Här kan ni lyssna

Ja, det var det för denna gången. Fortsättning följer inom kort.

/Hannes

24 hour life as it should be?

080221

11.30 - Väcks av Wang som prompt vill luncha, trots sömninga protester från undertecknad. Ger till slut upp, och vandrar in på Carlssons där en ovanligt tråkig tomatssoppa serveras. Gårdagens spelningar på Wermlands och VG diskuteras, samt helgens bravader. Jag hade nämligen ett av de roligare jobben på länge, medans John fick trubbel i Carlshamn (vilket han förhoppningsvis förärar med ett separat inlägg).

14.15 - Kollar igenom lite listor, drar hem lite nya låtar som låter lika kasst som allt annat just nu och suckar högljutt. Börjar bli nervös inför spelningen på EEE-pytten.

16.30 - Åker iväg till AF-borgen för att "soundchecka" (dvs. stoppa i en skiva i cdspelaren och se om det kommer något ljud) och möts av det där kaoset som alla som varit delaktiga i en fest i Stora salen känner igen. Basic Element som är kvällens huvudnummer testar också ljudet - i 125 db. Ljudkillarna verkar dock ha full koll på läget, så jag sticker iväg och handlar lite käk.

20.30 - Grytan blir helt ok, men stenbiten blir väl sådär i bästa fall. Diskuterar musiken ikväll, och John uppmanar mig att till att köra på med göttig musik. Tanken är att jag bara ska lira house, men jag vet ju hur det brukar bli, med hej och hå. John lyckas dock uppmuntra mig. Kommer sedan överens om att köra cd-bingo på Downtown första timmen. Man väljer helt enkelt ut en cd på random ur caset, och så måste man spela en låt från den. Varannan mix.

22.15 - Glider in på ÖG där det är rätt svalt med folk änså länge, och sätter igång cd-bingon. Mina första mixar blir väl ganska svajiga, nu har det trots allt gått ett tag sen man spelade med cd, och det märks. John stundtals briljerar, och sätter ribban högt med ett frekvent användade av reverseknappen. Sen börjar det spåra lite, med the Hives och 4 strings innan det börjar dyka upp lite folk, och vi börjar köra på riktigt. Klockan tickar dock på, så jag tackar för mig, och går bort mot AF.
23.45 - Möts av ett umpa-umpaljud, och stolligheter från scen. Dr Bombay "underhåller" på scen, till gästernas, eh, förtjusning. Sen dröjer en timmes tråkig väntan medan sexet sliter för att röja undan alla borden.

080222

01.00 - Sätter igång första låten som blir RIO med just RIO. Funkar hur bra som helst, Fedde le Floyd, Rise up, Guilty, My cool och Tocas Mas que nada hinner avverkas innan sagda Basic Element äntrar scenen. Sedan följer 45 minuter 140bpms-nostalgi, 3 gånger spontan(?)-Wonderwall, och gäster på scenen.

01.50 - Väntar på ett outtro som aldrig kommer, utan får springa in från backstage för att sätta på första låten efter uppträdandet, och hinner tänka i 1 sek innan VNDLSMremixen av Umbrella sätts på till ett sjukt jubel. Victory! Det är bara ett problem, eller vad man nu ska kalla det. Folk har inte gått av scenen. Så medans jag kör på med i princip alla househits jag har, studsar folk runt, trillar av, och porrar sig på scen.

02.15 - Så vems är entouraget är Johns rättmätiga första ord när han dyker upp efter sin spelning. Det börjar verkligen spåra, och jag är rädd för att någon ska trilla rakt in över spelarna. Till slut börjar folk dra där ifrån, alla utom en person. Norskan. Vi lämnar det där för tillfället.

02.25 - Big room är ett begrepp på en stil av house som bl.a Axwell och Roger Sanchez brukar syssla med. Stora Salen är ett stort rum, you do the math. Nu börjar vi bli riktigt varma i kläderna, och John trummar loss med den ena cdspelaren tills fingrarna börjar blåsa. Vi ökar tempot, och beger oss raskt mot högre bpm, och avslutar med What a feeling. Sedan Michaeltrummor och Roxette. Le grand finale - Super Mario Bros från 1985

03.25 - After Work på Statoil. Väljer mellan rostbiff och kyckling. Diskuterar om Amy kommer att balla ur helt när hon når 20, raka av sig håret likt Brittan, och snorta friskt som sin namne från Storbritannien. Sedan avhandlas Strages eminenta Youtube-lista, i synnerlighet det här inlägget, Petters roliga blogg, och Jocke Hillsons oerhört dråpliga knarkbust på Spy Bar.

04.00 - Tankar hem kvällens Vad blir det för mat, häller upp en Frangelico och käkar lite glass. Dåsar till när Per lagar schnitzel iklädd lederhosen, och kastar in handduken vid halv 5 snåret.

14.10 - Vaknar ett efter lätt bizarra drömmar, och bestämmer mig för att skriva ett sjukt långt blogginlägg.

/Robban

Årslistan 2007 nermixad

Ja precis som titeln antyder, så ska detta inlägget inte handla om så mycket annat än att för de som vill, orkar och är nyfikna, så gjorde jag i går ett hopklipp på låtarna i min lista. Utan inbördes ordning, och med en hel del artistiska friheter. Samt lite Braveheart. Och Martin L King. Vilket alla mixar egentligen bör innehålla. Nog om det:

Ladda ner Listan 1 här.

Ladda ner Listan 2 här.

/Robban

Finally, for those of you who just gotta have housemusic?

Jag har varit sjuk. Sjukare än någon annan någonsin varit sjuk. Därför har jag inte kunnat slutföra min top-25lista i tid.

Ok, nu överdrev jag faktiskt effekterna av min förkylning något, men sanningen ligger ändå därinne, om än väldigt långt in. Istället kan vi väl glädja oss åt att det är lördag, och att morgondagen teoretiskt kan erbjuda obegränsat med sömn, om man nu är en sådan person som värdesätter det. Samt de fem bästa låtarna 2007.

5. Dj Medhi - Signatune (Spiller remix)

Det var ju egentligen Thomas Bangalter som gjorde låten enorm med sin edit, men Spiller tar och skruvar upp det ett snäpp värre med en remix som tar effekten beat repeat till himmelriket. Jag älskar den här låten, mer behöver nog inte sägas. Dessutom finns det en läskigt ful film på mig när jag diggar loss till denna i ett litet hotellrum i Aten, men jag hittar faktiskt inte den. Synd, för det är en skrattfest utan dess like. Aja, nästa gång. Tills dess får ni hålla tillgodo med orginalvideon som bjuder på fransk kontemporär förortsångest av högsta rang.


4. Ercola feat. Annie - Follow me (Lifelike remix)

Jag tycker som följande - en elektronisk låt ska börja som den slutar. Alltså ska intro och outro vara likadant, och gud förbjude att en elektronisk låt skulle fada ut. Att Follow me fadar ut finns det kanske inte en förklaring till. Hur avslutar man något som inte borde avslutas? 2007 var verkligen Lifelikes år, där han fortsätter från makalösa Discopolis till fantastiska Follow me.



3. Far too loud - Play it loud

"This is your soundsystem speaking. We are now in total control."

Ja, jisses vad Far too loud hade kontroll över mitt system där någon gång i somras/höst. Egentligen är jag alltför oskolad inom musiken för att förklara storheten exakt, men jag hopppas att dAlhberg ger den en mer teoretisk hyllning på sin lista, om den nu dyker upp där. Det händer så otroligt mycket, och varje gång man lyssnar på den upptäcker man en ny liten sak. Det är en låt som kräver en hel av sin lyssnare, och den i särklass fetaste elektrolåten under 2007, punkt.

2. Ferry Corsten – Junk (Flashover remix)

Jaaa, vad roligt att en hederlig semitrancedänga kom på plats nummer två! Ungefär så glad blir jag varje gång jag hör låten Junk. Den tilltalar verkligen det mest primala hos mig, med sin enkla hook "Dooo dooo duuu dooo, dooo duuu duuu duuuu"


1. Bloc Party - I still remember

2007 års bästa låt, alla kategorier. Ja, det är ingen "danslåt", ja, det är ingen floorfiller, ja, den är ändå så ***** bra. Jag rankar den nog nästan lika högt som Kents 400 slag. Vissa av låtarna på listan passar inte att lyssna på vid alla tillfällen, andra funkar inte tillsammans med den ack så viktiga repeatknappen. Vissa låtar är för snabba, vissa för långsamma, vissa är banala och vissa är för pretto. I still remember är inte allt det där. Det är en varm hyllning till den kärleken som gick förlorad, som kunde blivit så bra. Musikens Vanilla Sky om ni så vill, där ett what if-scenario ligger som grund till allt det vackra.


Sådärja, äntligen i mål, om än efter vissa villovägar. Som sagt så tycker jag att 2007 var ganska skralt musikmässigt, även om 2006 inte heller nådde upp till det fantastiska 2005. Därmed lämnar jag varmt över till mina kumpaner, och deras listor.

/Robban

Dagens rätt (fel?)

- Kan du inte spela Adam Tensta med My Cool?
- Jag körde den för en kvart sen tyvärr.
- Har du något med Mötley Crüe da?

(För övrigt en jäkligt kul kväll på VGs)

Cheers!
/John