Tomorrow never comes

Yo!

Snart är sommaren tyvärr över, men vilken helg det har varit! Solen har tagit över de flestas momentum, villket kanske inte är så konstigt i dessa dagar av rädsla för global uppvärmning. Personligen kunde jag inte bry mig mindre, bring it on, sommarvärme i april, hur kan det vara fel? Jag kommer naturligtvis att tvingas äta upp det här påståendet inom rimlig tid, och troligtvis ganska snart, men just nu känns det enbart skönt att lura senvintern på ett par dagar. På tal om ett par dagar, om just ett par sådana åker jag med mitt bättre alter ego till Rom för att äta god mat, gråta ikapp, men ffa. skapa band som man enbart önskar att man hade med sina tidigare kopior. Angående djspelningar så kommer jag from. nu inte att spela på ca två veckor, vilket i nuläget känns extremt bra. Inte enbart för att jag och cdspelarna varit de värsta av ovänner den senaste spelningen, men även för att jag känner mig galet trött på att lira mer eller mindre samma låtar om och om igen. Botten nåddes ikväll då en av cdspelarna på ÖGs vägrade mina felfria plattor inte mindre än fem gånger med följd av tystnad. Säg OH-AH-KATASTROF!!! Men wtf, jag gnäller lagom, som tur var var det inte direkt a-lagets gäster som huserade denna kvällen, vilket märktes iom det kompletta stillaståendet då en icke-radiolåt presenterades. Men men, så är det ibland, vissa behöver tryggheten av allsång för att känna sig trygga på nattklubb. Oroväckande nog är det samma musikmässigt Downs-syndromaktiga människor som önskar Dj Bobo, Last universe, och Cara mia. Det mest talande exemplet för detta tragiska fenomen är när man spelar en låt i ett visst tempo, och verkligen alla demonstrativt står stilla, medans när man sätter på en annan låt i exakt samma tempo som gått på radion ett par ggr, går det inte att stå still. Bitterhet ja, men det är så skadat trist att folk har så självuppfattade meningar om vad som ska spelas för att de ska ha en kul kväll. Det är mycket möjligt att jag nått någon slags mental botten på min dj"karriär", men just nu känner jag bara att 95% av nattklubbsbesökarna är så extremt ovärdiga allt som har med musik att göra öht. Ja, jag är sjukt bitter för tillfället, och dessutom måttligt berusad, men det frångår inte det faktum att Sverige kan ha den mest underutvecklade klubbkulturen bland de mest utvecklade länderna. Jag skyller allt på schlagern, och folkparkerna. Jag går så långt som att jag snor ett bevingat citat från en extremt duktig Disco Co kollega, det finns ingen ursäkt...Att dessutom tillägna låtar i mic till folk som fyller år, gör att det inte går att föra en vettig diskussion med mainstreamfolket. De musikmedvetna kommer alltid att veta vilken väg som är rätt att vandra, men de med avsevärt mycket mindre koll kommer tyvärr bara att haka på sina mindre begåvade vänner. Detta beror givetvis på att ca 85% av alla svenska nattklubbsbesökare är så extremt dåliga på att dansa, vilket givetvis påverkar viljan att skaka de lurviga.Veckans bästa låtar:

Billy Bragg - New England (re-entry)
Roger Whitaker - New world in the morning
Roger Whitaker - Mon pays bleu

Peace

Robban