Small step

Bästa kommentaren på Cardinal i lördags:

-Alltså, jag hatar egentligen musik, men det här är riktigt bra.

Minns inte vad jag spelade just då, men det var inte så bra iaf. Annars var det en helt ok kväll, men vääldigt mycket killar. Klart att det är kul att killarna sjunger med i refrängen till Seven nation army, men inte när jag spelar andra låtar. Hela tiden. Man drömmer om ett dansgolv med tjejer och house, och får ett med ölmagar, 70-talsuppvikta skjortor och sing-a-long. Trösten var tjejen som kom fram och gav mig en puss på kinden - som tack för Sing halleluljah.

I veckan spelar jag på Wermlands på onsdag, kollar in Kent på torsdag, Hallands fredag, och jobbar företagsfest på lördagen.

Måste även passa på att avreagera mig på det mest irriterande kombinationen av ord för tillfället - Den lilla tjejen med den stora rösten. Vad fan liksom. Skulle det på något sätt vara konstigt att en kort eller smal tjej sjunger bra? Att storvuxna sjunger bra vet man ju sen gammalt, men är detta någon ny sanning som vi inte vetat om sedan tidigare? Jag vill lansera uttrycket - Den stora tjejen med den lilla rösten - som motpol. Vad tror ni om det?

/Robban