You have to make your own kind of music

På alla sätt och vis är ordet comeback inte alls missvisande, eftersom jag kämpat mot ett trasigt tangentbord och en sjuklig kropp och vunnit mot båda. Det har känts trist att inte kunna skriva av sig, men nu jäklar ska här skrivas!

Spelningarna har klarats av, minnesvärt var Punschfesten som Östgöta Nation arrangerade i Stora salen på AF. 380 sittande, ett sjuhelsikes eftersläpp, H. Dahlberg och Fedde Le Grand garanterade att det skulle bli röjigt. Det blev det med, en riktigt grym fest! Det är alltid en speciell känsla att spela i en så anrik lokal som Stora salen, där det verkligen andas tradition.

Men spelningarna har inte varit i lika mycket fokus som musiken har varit den senaste tiden. Jag vet inte hur det är med er andra, men min musikkonsumption står i direkt proportion med solljus hos mig. Det är något speciellt med att värmen och ljuset försvinner, och då måste det tomrummet fyllas av konstgjord kärlek. För det är ju det musik är, eller vilken känsla du nu vill att den ska anamma. Tyvärr finns det alltför många människor som inte har förmågan att uppskatta musik. Missuppfatta mig rätt, går du igång till Linda Bengtzing så rock on, jag vill bara att du ska ha förmågan att komma i extas av musik. Sen hur det utspelar sig är en annan sak, själv brukar jag sjunga extremt högt med min tondöva stämma, och kasta runt mina lemmar i en spastisk rörelse som vagt påminner om dans, men jag skäms verkligen inte. Minst av allt till Linda Bengtzing ;). Alltför många gånger dock har diskussioner av denna typen utspelat sig:

-Så vad gillar du för musik?
-Musik? Eh, hmm...Tja, sådär typ vanlig musik.
-Vanlig musik?
-Ja, du vet. Sånt som går på radio Rix o sånt?
-Ok...

-Vilken är din favoritlåt?
-Oj, vilken svår fråga...Jag vet inte?
-Ingen låt som sticker ut sådär?
-Näää...

Ok, nu hårddrar jag det visserligen, men håll med om att det finns många sådana människor. Folk som aldrig sjunger med till låtar, folk som inte dansar, folk som aldrig går på konserter, folk som aldrig gråter till musik.

Mitt enda problem är att man är så pass fysiskt begränsad av musik. Man kan i princip bara lyssna på en låt åt gången om det ska låta bra. Väldigt ofta känner jag att det inte är tillräckligt, jag vet inte hur mycket jag skulle betala för att skaffa säg tre par extra öron, om det inte skulle se alltför dumt ut. Ge mig mina top 15 låtar på samma gång, alla kanaler, volym 11 på stereon, och ja, Heaven is a place on earth. Det är väl därför jag fullkomligen älskar att mixa, för i de ögonblicken så inte bara lyssnar du på två låtar samtidigt, du skapar dessutom en ytterst flyktig tredje.

Without further ado, här är låtarna som rockar min värld just nu.

1. Fedde Le Grand - Take no ssshh.
2. M.A.N.D.Y & Booka Shade - Body Language (Tocadisco remix)
3. Radiohead - Street spirit (Funkagenda remix)
4. Mylo - Mars need women
5. Mync Project - Edge of seventeen
6. Sunblock - Tune in
7. Fergie - London Bridge (Angello remix)
8. Junior Jack - Love to see you dancing
9. Cosmic Gate - Should have known (Wippenberg remix)
10. Chris Lake - Carry me away

Mycket melankoliskt, men ändå så underbart ljuvt.

Dagens låt blir således Chicane - Autumn Tactics (End of summer mix).

Jag anar att John kommer att tipsa om grymma rnblåtar i sitt nästa inlägg, samt möjligtvis förklara för oss tondöva varför Jay Zs nya singel Show me what you got är så vass.

Mer öron åt folket!

Robban