Mister Bister

Yo!

Kollade på ett rätt intressant program om den "nya" vågen fransk house. Det var föga oväntat SVT och Musikbyrån som åkt ner till Paris och intervjuat bl.a. Pedro Winter som ligger bakom Ed Banger, den i särklass mest upphypade labeln det senaste året. Jag satt mest och vred mig under hela programmet, det var ungefär som att se fotbollsspelare spotta ur sig floskler på löpande band. Ena meningen handlar om hur hippt det var med Berlins minimalism för ett år sedan, för att i meningen efter prata om hur tråkig det är med suggestiv minimalism där det inte händer något. Well, guess what, om ett halvår spyr vi på all fransk talanglös distortion som sprider sig likt böldpesten. Eller som en härlig kommentar sa på ett forum:

"psedo-daft punk dressed up in an over-used saw effect (ITS NOT A STYLE, ITS A BLOODY EFFECT)"

Uppchoppade låtar är det nya reggaeton, inom kort kommer det att vara det absolut hetaste ute på Palace i Norrköping, och då är det helt plötsligt inte så creddigt längre. Jo, jag vet att det är så med alla genres av musik, den eviga clashen mellan indie och kommersiellt, men det som irriterar mig riktigt mycket är hur enormt duktiga de är att göra en höna av en fjäder. Allt på Ed Banger låter likadant, och Surkin och Mr Oizo är inte direkt några artister som får mig att bli knäsvag. På rak arm kan jag bara nämna en handfull låtar som jag gillar, även om det ska bli spännande att lyssna på Justice-albumet. Nej, tyvärr Paris, ni har en samling medelmåttor som desperat griper efter det sista ljuva halmstrået som finns kvar efter Bangalter och Guy Manue . Att ens försöka jämföra dagens franska våg med arvet av Cassius, Modjo och Stardust, samt inte minst, milstolpen Discovery av Daft Punk känns tveksamt. Det ska dock bli ofantligt kul att se var nästa indietrend inom EDM kommer att finnas.

Å andra sidan....Så är D.A.N.C.E en tokfloorfiller, Signatune röjer som fan, jag checkar dagligen in Fluokids, och jag fattade inte alls grejen med Daft Punk ´97 då Around the World var en cool video och inget mer. Storheten bakom Human after all förstår jag först nu, men jag totalsågade den just då. Så logiskt sett kommer jag att älska den andra franska vågen, om ett par år när jag dansar loss på Palace dvs.

Kolla in musikbyråns program här.

Au revoir!

Robban