Recordspin

Great new page!

2011-05-20T19:50:00.001+02:00

http://www.acapellasforu.com/

Waiting for a star to call...

2008-03-28T02:39:00.002+01:00

Vänner!

Jag borde verkligen inte skriva just nu. Är på tok för trött, och ska upp och tentaplugga tidigt imorgon. "Berget" väcker mig, känns tryggt. Ett tecken på min trötthet är att när jag skulle skriva in sidan blev det http://www.blogger-cp,.se/.

Hur gick då detta till? Pröva själva att skriva www.blogger.com och halvvägs flytta högerhanden ett steg för långt. Då blir det så. .se lade firefox till själv. Nåväl...

Östgöta Nation ikväll. Kändes som att det kunde bli lite folk. Det blev det inte. Dock märkligt folk. Det var nog ingen skönhetstävling där ikväll, om man säger så. Med ett undantag...

Kvällens bästa:

Kat Deluna - Run the show
Eddie Thoneick ft Bonse – Together As One (Klaas club mix) (Plats 17 på Hannes lista, tack för waven!)
Uniting Nations - Do It Yourself (Fonzerelli commercial remix)

Nu är det sängen som gäller, bums.

Men som sagt, I'm waiting for a star to call...

/John

1 for all

2008-03-27T22:27:00.001+01:00

Nej nu jävlar ska det droppas fina låtar. Jag förstår att väntan varit olidlig ;)

Vi har betat av allt från smörig RnB till hårdaste electron. Såklart en del cheesy house, men även schlager-bidrag. Vad har dessa låtar gemensamt? Skulle nog vilja säga; inte så mycket mer än att jag gillar dem. Neugh bullshit. here we go:

5. Far too loud – Play It Loud (original mix)

This is the shit. Är det nån mer än jag som tror att skaparen ville att låten skulle spelas högt? För att verkligen va tydlig har han använt ordet loud både i artist-namnet och låt-titeln. Men jag är beredd att hålla med. Den här låten är värd att spelas högt! Det har i recordspin blivit lite av en måttstock på hur bra kväll man har. Har man golvets fulla respekt, alternativt lagom mkt hybris, så slänger man på den här låten en kvart innan stängning. För den är verkligen extra allt. Syntar till höger och vänster, skrämmande vocoder-röster och oregelbundna fills så att inte ens DJs kan hålla reda på perioderna. Och bäst av allt är förstås den klockrena strofen som nämnts tidigare på den här bloggen: "This is your soundsystem speaking. I am now in control. You can not resist my command. Over your mind, your body and your soul". O just, det, glömde jag säga vilken genre vi snackar? Breaks förstås! (robban, vi får tar en diskusion om det senare...)

4. Justin Timberlake – Lovestoned (Justice remix)

Detta är en remix som heter duga. Jag älskar när en remix behåller all substans från originalet men ändå gör ett så starkt avtryck att det inte råder nån tvekan om vem som gjort den. Första gången jag hörde den här var faktiskt på ett dansgolv. Och jag blev såld. Jag har ju tjatat lite om hur monotona de flesta electro-låtar trots allt är. Här låter justice det mesta vara som det ska, medan de fettar upp det med typisk justice-style. Märkligt nog tycker jag inte att den har funkat särskilt bra på golven. Borde ju annars på papperet vara en monsterhit.

3. Krafty Kuts – Beer Chucker

Vad är sväng? Ja, tyvärr finns inget enkelt svar. Men va jag har märkt om min egen smak är att jag gillar offbeat. Det mest fundamentala i house är ju faktiskt inte baskaggen eller virveln. Nej, det är hihaten (eller motsvarande) som ligger i offbeat på de mellanliggande åttondelarna. Sen utvecklas ju musiken hela tiden, och till slut blir örat så van vid ett visst element i musiken att man kan skippa det helt men höra det inom sig på nåt sätt. Kanske verkar helt kocko, men jag tror det iaf. Därför så släpps mkt house idag som inte har den nämnda hihaten, iaf inte på samma sätt.

Här kan jag också passa på att förklara varför ”house-folket” ofta gillar disco och funk. I alla dessa stilar finns samma off-beat och skapar sväng. Discon är faktiskt i princip house, men med dåtidens köttigaste baskaggar, vilket var just äkta baskaggar till skillnad från idag. Därför låter de också ganska mjukt. Sen har vi funken som har mer betoning på de raka 4de-delarna men i gengäld lägger svänget i form av synkoper på alla instrument. Jaja, förlåt för utsvävningen. Beer Chucker är en enda stor synkop-kavalkad. Lyssna på leaden som ligger helt offbeat i sextondelar med så där precis lagom mkt swing att det är halvvägs mellan det helt raka och jazzens triol-indelning. Det här är nog den låt som mest övertygat drar upp mig från stolen o får mina ben att börja flänga okontrollet. Det här är sväng.

2. The Shapeshifters – Pusher (Lifelike remix)

Ja, jag har faktiskt svårt att finna orden om denna. Lifelike har ett så underbart sound. Känns som att de har lyckats plocka det bästa från den analoga världen i form av rör-distar, kompressorer och riktiga mixerbord. Sen är det verkligen inte säkert. De kan lika gärna ha använt pluggar som låter varmt. Men en sak är säker, de gör det så jävla bra att man börjar gråta. Men man får ju inte glömma de som gjort originalet. Shapeshifters slog ju stort med Lola’s theme ungefär samtidigt som jag precis upptäckt housen, Robban fortfarande stod i vardagsrummet och mixade Eurodisco på vanliga cdspelare (utan tempo) och John skrev 4-stämmiga körverk. Men sen dess har det varit ganska tyst. Sjukt ball att de fortfarande har ”det” och vi får hålla tummarna för att alla inblandade lyckas spotta ur sig flera creddiga hitar. Mer gåshud åt nördfolket!

1. Faithless – Music Matters (Axwell remix)

För er som inte har hört den, scrolla ner och lyssna direkt. NU.

Såja, nu har vi samma referensram. Det här är Magi. Gåshud. Tårar. Extas. Nirvana. När den här låten går på glömmer jag allt ont. Inget stör mig. Jag älskar alla. Jag ser klart och förstår varför jag mot sunt förnuft hoppade av en ekonomutbildning med säker framtid och valde musikens spår där alldeles för många är kallade, men väldigt få utvalda. Faktiskt så hörde jag nog inte texten förrän 3dje lyssningen. Det blev ju inte sämre när texten handlar om just det jag känner. I skolan fick vi lära oss ett begrepp: Prosodi. Det betyder hur väl text och musik går ihop och levererar samma budskap. Music Matters i Axwells regi ÄR Prosodi.

Jag citerar Maxi Jazz om ni missade nåt:

Under the sheets with my radio
Turn down lowSo nobody know
It's the late night show
Hopin' to hear Hey Joe
Jimmy was my hero
Head blown by Todd R, a wizard, a true star
From Bam a Lama to Tam Le Mo (?)
Curtis Mayfield
Say Kurtis Blow
Singing into my pillow
And praying I don't doze
Untill my 9 volt battery goes..

Och sen Cass fox med sin ljuva stämma:

You told me to look much further
You told me to walk much more
You told me that music matters
And to chase the dogs back from my door
I won't stop here
I won't be still untill the sun sets
On us all

You told me to look much further
You told me to walk much more
You told me that music matters
And to chase the dogs back from my door
I won't stop here
I won't be still untill the sun sets
On us all

You told me that music matters
You told me that music matters
You told me that music matters
You told me that music matters

Där har ni den. 2007 års bästa låt. Visserligen en remix på en gammal låt, men det spelar ingen roll. Känslorna avgör för det mesta, och det gjorde de här me.

Vi hörs / Hannes

Om Madonna nya singel "4 minutes" med Timbaland & Timberlake

2008-03-25T23:42:00.005+01:00

"Pinsamt"

"Så j***a tråkigt. Fricky fricky fricky, kan han komma med något nytt eller?" *gör dust your shoulders off...*

"Maneater, Give it to me, allt låter ju likadant..."

"STÄNG AV"

Recordspins inofficiella musa har talat.

/Robban

DU är en sanning med modifikation

2008-03-18T00:04:00.003+01:00

Angående den där stora musiktävlingen som gick av stapeln i lördags:

”Ett uselt startfält med en ensam skinande diamant. Att Sverige inte skickade iväg Amy Diamond var en riktig blunder”, skriver signaturen Musikproducent.

Hannes, vi vet att du älskar Amy, du behöver inte smyga med det.

Från SvD

/Robban

Run 2 the sun

2008-03-13T23:19:00.000+01:00

Nu när helgen är på ingång igen är det dags för placering 10-6. Vi börjar som vanligt bakifrån med:

10. Timbuktu – Lika Barn Avvika Bäst Del 2 (Voz Vibrante remix)

Herre min je vilket mästerverk. Vad vore Timbuktu utan Damn! ("bandet")? Den här versionen som jag förmodar kommer rakt ifrån ett jam-session är utan tvekan 2007 års 10de bästa låt. I klippet nedan hör vi hur de live börjar med den vanliga varianten för att sen ungefär halvvägs ta ned det till ett souligt jazzigt beat som ger gåshud. Ger mig vibbar av The Isley brothers, en smula EW&F och en del Funkadelic. Fast a la 2007. Fan va ni e bra.

9. Axwell ft Charles Salter – I found you (radio edit)

Är det inte fullständigt bisarrt att Sveriges stolthet Axel Hedfors stått i samma bås på ÖGs som oss dödliga recordspinnare? Vad skulle man inte ge för att få ha varit där på nån av hans spelningar för sådär 10 år sen när han tog sina första steg på vägen mot toppen. Det är inte orimligt att anta att han prövade pull over för första gången på just ÖGs. Sen dess har han levererat otalig house-hits i ett brett spektra, från Latin (under namnet mambana) till mer funkiga klassiker som Feel the Vibe m fl. 2007 släpttes bomben I found you som har spelats flitigt över hela världen. Visserligen är de längre versionerna av låten övervärderade pga lite väl monotona partier. Men radio edit är perfekt. Även om sång-partiet är ljuvligt svängigt så är det den intressanta och nyskapande ljudbilden som är den största behållningen.

8. Salem Al Fakir – Thank you

Nån här som inte vet vem Salem al Fakir är? just det. Han gjorde ju kometkarriär förra året med sitt hemmaproducerade debutalbum fullt av soul i klass med Stevie Wonder. Är det inte härligt hur sån här "smal" musik kan breaka totalt? Trodde jag faktiskt inte. Men jo, Salem är så galet bra att han inte lämnar någon oberörd. Jag har inte sett honom live än, men att döma av videosnuttar så är hans scennärvaro total. Jag vill lyfta fram ett spår från hans skiva som inte har spelats på radio. För efter 15 kanon-låtar så lyckas han med den här låten att knyta ihop säcken, tacka så hjärtligt och "hoppas att vi ses igen". Och detta till ljuva harmonier som smeker själen. En sak är säker, Salem har nog inga problem med att välja slutlåt till sina konserter…

(Ni får ursäkta den dåliga kvalitén)

7. Michael Mind – Ride like The Wind (Klaas remix)

Äntligen! En låtskapare som insett vad ett vanligt dansgolv behöver. Variation! Istället för standard 1 min intro, 3 min kött, 1,5 min break och så 2 min kött igen för att avsluta med det DJ-vänliga outrot så görs här 3 lagom långa break samt ungefär lika långa ösiga partier. Sen av nån märklig anledning tycker jag inte att låten har funkat så bra ändå, men det kanske nån annan kan svara på. För mig är detta helt enkelt såå bra.

6. Justice – DVNO

Vad har vi här då? Jo, såklart vi ska ha med lite franska vibbar. Justice är ju Daft Punks värdiga efterträdare och jag gillar dem framförallt av en anledning: De sätter melodin i centrum! Sen är det ju inte fel att de ofta får till coola sönderkomprimerade beats och brända basar. Men åter igen, melodin! Finns för få såna idag. DVNO har nog inte breakat jättehårt än, men man vet aldrig, den kanske tar sig nu till våren med den sköna videon… Njut!

/Hannes

Lays down a monster

2008-03-08T17:13:00.004+01:00

Klubben Gränd stod på schemat igår. På bra humör sen den kanonroliga spelningen på ÖG kvällen innan, och med goda förhoppningar om en grym kväll styrde jag kosan mot Hallands. Hälsar till vakterna i entrén, knöker mig igenom hallen mellan ett folkhav av pirater, och in till båset där jag börjar rigga upp grejerna. Hinner knappt sätta på Gianluca innan det stormar in fyra unga damer som strålar av självsäkerhet, sprit och Sex & the City. De är välklädda, charmiga och om man kisar lite med ögonen rätt snygga. Jag, som i sedvanlig ordning börjar kvällen extremt lugnt i 95 bpm, blir snabbt påhoppad och befalld att spela Linda Bengtzing. Eller techno. Vilket som. Nästa tjej ber mig ignorera kompisen, för hon vill bara lyssna på Carola. Att säga att tjejerna är festsugna vore en underdrift.

Och nu till den svåra frågan. Vad fan spelar man? Jag vet ju att en liten klick av suveränt festfolk kan lyfta en hel kväll, men å andra sidan blir det otroligt svårt att "komma ur" en situation där man bara spelar snabba ösiga låtar, helt enkelt för att att någon gång måste man gå ner i tempo, och då får man jätteproblem. Tre alternativ uppenbarade sig.

Linje 1 är det säkra kortet. Att på ett smidigt sätt förklara för tjejerna att klubben precis öppnat, och att man helt enkelt inte kan vrålstarta kvällen med töntlåtar i 140 bpm. Det är bättre att successivt bygga upp en bra stämning, för att slippa måla sig i ett hörn. Strategi -> Fortsätta spela softa låtar, tills det kommer mer folk och sedan brassa på med det tunga artelleriet. Integritet -> Hög

Linje 2 är lite mer edgy. Man kan dra på någon slags snällhouse så att tjejerna känner lite vibbar från Troppan, och hoppas att de kommande besökarna är med på noterna. Strategi -> Snabb beatmix upp till Prydz eller Benassi. Integritet -> Helt ok.

Linje 3 är ridå ner. Att helt ge efter och inse att det inte finns någon stolthet på nationsspelningar, och helt enkelt ge tjejerna precis det de vill höra. Strategi -> Mixa in Bengtzing i Timbos Scream, för att sedan vrida på en ratt och komma upp i 140 bpm. Integritet -> Vad är det?

Till dilemmat bör även följande citat beaktas:

"Sättet vi festar och dansar på, gör alla andra i lokalen mer festsugna!"

Mixen till Bengtzing blir inte alls så dålig som jag först trodde, och sedan betar vi av diverse hej och hå-låtar i 140 bpm av bara farten (Carola undantaget, även ryggradslösa har en smärtgräns...). Vilt påhejad av tjejerna som var för sig uppmuntrar, charmar och nyps. Mer och mer folk börjar komma in på dansgolvet, och tjejernas energi verkar smitta av sig till dem. Succé! Så kommer orden som en dolk i ryggen:

Tack för jätterolig musik, nu drar vi vidare!

Töserna trippar raskt ur lokalen, och kvar blir jag, med ett dansgolv som nu stannat av helt, och Gigi på högsta volym. Alla försök att behålla stämningen misslyckas, och när jag till slut måste gå ner i bpm dör golvet av helt.

1.42 in i klippet hittar ni pudelns kärna. Jag och Teddy KGB var känslomässiga tvillingar resten av kvällen på Hallands, där jag inte kunde tvinga bort could of- would of- & should of-tankarna.

/Robban

3 is a magic number

2008-03-08T03:24:00.001+01:00

Såja, efter en tids bloggtorka haglar nu inläggen tätt.

Vi har nu kommit halvvägs upp till toppen och jag ger er placering 11-15 på listan av 2007 års bästa låtar (enligt mig då förstås).

15. Carl Kennedy ft Roachford & M.Y.N.C Project - Ride the Storm

Tydligen spelades den här låten typ överallt på lounge-hak på Ibiza i somras. I Växjö spelades den nog i princip bara av mig. Men den funkar så bra på barhäng! Måånga har frågat vad låten heter och fått svaret för att ragla iväg och förgäves försökt memorera det. Och det är bra, för då måste de komma tillbaka för att höra den igen...

Eller så kollar man på den här videon som nåt fan har gjort. Ganska söt faktiskt.

14. Tiga – You Gonna Want Me (Tocadisco remixes)

Den här låten va riktigt bra redan från början. Men jag förstår Tiga - man tackar inte nej till att bli remixad av en tysk i tiden. Blir garanterat lite klirr i kassan. Egentligen har de inte gjort så mycket med låten, bara fettat upp den ordentligt. Mitt personliga favorit-ögonblick i låten är den totala tystnad som infinner sig sisådär 200 millisekunder innan det brakar loss totalt. Världsklass.

13. Beat Assassins – We Run Things (Original mix)

Ahh, mer breaks! Det är tyvärr lite klent med guldkorn i genren, men här är ett annat bra exempel. Fattar inte varför hon sjunger på så konstig engelska. Man förstår ju inte... Snappar upp ordet reggae nånstans i mitten. hmm. Har inte prövat den här ute än, men kan tro att den skulle floppa på vanliga golv. Men hemma på Stallvägen 1 så rockar den ofta!

Lyssna på deras myspace

12. Anto Vitale – Theorem Del Faya (Tea Party vocal)

Alf tumble har koll. Så att lyssna på hans set kan va givande. Den här låten "gav" han i ett set på energys hemsida. Ganska ballt faktiskt att sån här musik kan få plats i ett så kommersiellt forum. Antagligen kommer ni inte gilla den. men det gör jag... Har ju en förkärlek till riktigt cheesy house. När ska jag gå vidare?

Lyssna och köp på traxsource.

11. De Souza ft Shena – Guilty (Eddie Thoneick remix)

Jag minns när hela recordspin va samlat i Växjö nån gång förra våren. Då spelades Guilty i bilen. Jag tyckte inte så mkt om den från början. Saxen kändes tveksam. Men sen växte den. och växte. Och till slut upptäckte jag dess hela skönhet. Vilken baskagge. vilket sug i virveln. vilken bas! Vilken sång! Och så var det den där saxen. Den lite tjatiga melodin som ligger så snyggt i mixen. Tror nästan att de kunde tagit vilka toner som helst. Ljudbilden är så snygg att låten redan är hemma. Robban förevigade dessutom vår besatthet genom att basera champagnegalopps-filmen med den låten. Och den har faktiskt haft ganska många tittare på youtube. Tragiskt nog är hån-filmen mot mig, där jag gör en bedrövlig mix för att sen prompt hävda att det var i tonart, klart mer populär. Kan vara något med sökorden intalar jag mig. Eftersom guilty redan visats här flera gånger så ger jag er istället nämnda hån-film.

Nu är det bara 10 platser kvar. Spännande va?

Adios / Hannes

Inte ens nära

2008-03-07T02:53:00.004+01:00

Vad är bättre än att komma hem lite sådär småmysigt glad efter att en spelning verkligen gått skitbra? Att komma hem lite sådär småmysigt glad efter att en spelning verkligen gått skitbra, och läsa DaHlbergs plats 20 - 16. Mumma.

Kvällens spelning på Downtown var nog en av de roligaste nationsspelningarna på ett bra tag. Det kändes verkligen sådär i början, med Blue Ice (?) och Kålles som största konkurrenten om massorna. Men det tog sig.

Sista "riktiga" (dvs. de jag tänkt att folk skulle dansa till) fem låtarna var:

Tomas Andersson - Washing up
Fragma - Tocas Miracle 08 (Inpregnero bla bla...)
The Killers - Mr Brightside (JLC)
Snow Patrol - Open your eyes (Tocadisco)
Pryda - Ironman / Martin Luther - I have a dream
Nu pratar vi inte heller om sådär glest med folk som det ibland kan bli sista 20 min, utan kanondrag. Lägg till Linus och Boogans rökpruttande, en fotograf i högform, WonderMichael (som tyvärr blivit för poppis, även om jag inte kan sluta spela den) Ass n Titties Clamour, Switch a bit patchy (Prydz remix) och en hel massa andra roliga grejer som jag spontant glömt bort, så kanske känslan som jag har just nu börjar infinnna sig.

Just det.

Roligast var nog killen som önskade Rihannas Umbrella, och sedan, något med The Police. I just den ordningen...

VNDLSM köttade loss som vanligt, och Black spot on the sun funkade skitbra direkt efter.

Eller stollen som tände en cigg på dansgolvet, och lyckades frambringa den mest vidriga lukten efter äggprutt man kan känna som dj, nämligen bränt hår.

Nu blir det VBDFM, och sedan sängen.

Adios

/Robban

4 will make you get down now

2008-03-06T23:03:00.002+01:00

Så har vi kommit till placering 16-20. Vi kör igång direkt med

20. Orlando Vaughan - Better Than Never

Alltså den mannen. Till skillnad från gamla rävar som joey negro som har en discografi längre än kinesiska muren så har Orlando bara en låt än så länge. Men vilken låt. Påminner lite om lifelikes ljudbild. Fruktansvärt snyggt. Och istället för såna här tråk-break där det blir knäpptyst i hundra år, så bjuds här istället på ett litet acapella-parti med skönsång. Kanske inspirerades han av kungen i klassen, Rasmus Faber som i sin debut-låt från 2002 briljerade med ett riktigt kör-arr värdigt Jan Åke Hillerud
I vilket fall håller vi tummarna för att Orlando ger oss mer glädje i framtiden. Och ett fan mer än mig verkar det iaf finnas:

19. Bob Sinclair – Ultimate Funk (Tocadisco remix)(Bootleg version)

Funk måste va ett av världens bästa ord. Smaka på det. Funk. Funky. Bara av titeln på låten blir man glad. Visst, den lovar mycket, men levererar bannemej riktigt gött sväng. Den här blev inte riktigt lika stor som Bobbans andra monster-hittar, men den har iaf spelats flitigt av Recordspins riddare 2007. Sen har den ett sånt här tocadisco-patent-break med tempo-fall vilket kan få igång vem som helst. Bootleg-versionen är ännu bättre då det är ett längre och suveränt hiphop-break för att sen avsluta med en sinnessjukt lång virvel som säger "Inte nu, Inte nu, Inte nu.... Men NUUUUU"

18. Ida Engberg – Disco Volante (Sebastian Leger remix)

Den som känner mig vet nog att jag inte gillar techno. Jag är mycket störd över att den har blivit så populär. Jag tycker att vi kunde förbjuda technon för alla utom knarkare som uppenbarligen behöver den. Om det inte vore för Ida Engberg. För Ida har gjort en melodisk, fin, svängig och ja, ungefär exakt 2007 års 18de bästa låt faktiskt! Så enkla harmonier men ändå geniala. Sen har rykten gått om hur mycket hjälp Ida kan ha fått när hon från ingenstans ploppar ut en sån här hit.... men det spelar ingen roll. Ida är techno-drottningen i mina ögon.

Föresten vet jag inte om det är techno eller minimal house. Who cares.

17. Eddie Thoneick ft Bonse – Together As One (Klaas club mix)

AHH! Rött Blött Kött!
Det blir inte hårdare. Det kan inte bli hårdare. hmm, det sa de säkert på 60-talet också. Klaas gör åtminstone köttigast remixer för tillfället och detta är Klaas köttigaste låt. Framförallt refrängstrofen "we come to-" å så kommer köttet o fläskar på och man vill bara dansa. I'm lovin it.

16. Soul of Man – The Drum (Groove Diggaz remix)

Soul of man? Man of soul menar han väl? Känns som att ordet soul är lite slitet. Sök på Traxsource på soul och se hur många andra som tyckte det var checkt att ha det ordet med i namnet. det är ett par... I vilket fall, The drum tillhör den lite mer okända genren Breaks som jag tror kommer stort den närmaste tiden. Man kan lätt höra att The Prodigy var där och nosade redan för 12 år sen, men nu är det ett tag sen vi skuttade runt till ojämna beats, så det är dags igen.

Här kan ni provlyssna på ett sample, men jag säger köp.

Originalet på samma låt finns att lyssna på här

Ja gott folk, det var allt för idag. See ya.

/Hannes

Näste man till rakning

2008-03-04T13:06:00.001+01:00

2007.

Vilket pissår. Visst, electron har blivit tyngre och fått fotfäste även i Sveriges avlägsna hålor, men ändå. Tyvärr inte många låtar som verkligen gett gåshud. Fast det finns några...

Och nu är det dags att presentera dem! Det blir alltså precis som förut 25 st med början på de 5 sista:

25. Ricardo Marrero And Time – Feel Like Making Love (Ashley Beedle Barrio Disco remix)

Det är nåt magiskt med denna. Framförallt introt med massa blås o stråkar i en underbar ackordvepa ger mig rysningar. Väldigt mysig låt. Här har ni originalet som är ännu mysigare.

24. The Attic ft Therese – The Arrival

Javisst, detta är cheesy, but so am I. Jag minns än idag första gången jag hörde låten genom en gammal tv. Det var kärlek direkt. Den synkoperade basen som liksom skuttar i ett funkigt riff. Sen att det var ett bidrag i melodifestivalen och att Therese sjunger är irrelevant. Förbannat bra låt. Tyvärr har jag glömt den ungefär som resten av världen. Men en sista hyllning måste jag iaf bjuda på.

Hade detta månne blivit en evergreen om Therése kunde uttala believe rätt? Vem vet.

23. Tiesto ft Christian Burns – In The Dark (Dirty South remix)

Tiesto har aldrig riktigt fått mig att känna svänget. Förrän med den här låten. Introt är nämligen fantastiskt. Den där Christian Burns kan då sjunga. vilken känsla. Och det blir inte direkt tråkigt när köttet kommer igång senare. Eller döm själv:

22. Adam Tensta - My Cool

Visst, känns halvkul att hylla den här låten idag, men den här listan handlar om 2007 och jag har dessutom en bra motivering. För det första är den faktiskt sjukt catchy. Jag föll pladask första lyssningen. Men det är inte därför jag älskar den. Nej, det är för att det här är den positiva motsvarigheten till cigaretten som sägs leda in i tyngre droger förr eller senare. För det här är egentligen en varulv i fårakläder. Den tilltalar "RnB-packet" som av ideologiska skäl älskar RnB/Hiphop. Och Adam Tensta är ju RnB/Hiphop. Eller? nänänä, detta är för fan electrohouse straight up. Visserligen lite långsam, men icke desto mindre tycker jag. Så tack Adam eller nä, tack Addeboy vs Cliff (producenterna) för att ni så finkänsligt lurar över de omöjliga till vårt läger.

21. Gat Decor – Passion (Dave Spoon mix)
Detta e schtyggt. Men först är det lent. Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte riktigt urpsprunget till denna. Det verkar som att låten gjordes som en white label redan 1996. Sen gjordes några nya mixar 2003 och namnet ändrades till Passion kort och gott. Sen gjorde Dave Spoon sin version 2007. Men ähh, det kvittar ju faktiskt. Lent och schtyggt. sött och salt. Behöver jag säga mer?

Här kan ni lyssna

Ja, det var det för denna gången. Fortsättning följer inom kort.

/Hannes

24 hour life as it should be?

2008-02-22T18:54:00.005+01:00

080221

11.30 - Väcks av Wang som prompt vill luncha, trots sömninga protester från undertecknad. Ger till slut upp, och vandrar in på Carlssons där en ovanligt tråkig tomatssoppa serveras. Gårdagens spelningar på Wermlands och VG diskuteras, samt helgens bravader. Jag hade nämligen ett av de roligare jobben på länge, medans John fick trubbel i Carlshamn (vilket han förhoppningsvis förärar med ett separat inlägg).

14.15 - Kollar igenom lite listor, drar hem lite nya låtar som låter lika kasst som allt annat just nu och suckar högljutt. Börjar bli nervös inför spelningen på EEE-pytten.

16.30 - Åker iväg till AF-borgen för att "soundchecka" (dvs. stoppa i en skiva i cdspelaren och se om det kommer något ljud) och möts av det där kaoset som alla som varit delaktiga i en fest i Stora salen känner igen. Basic Element som är kvällens huvudnummer testar också ljudet - i 125 db. Ljudkillarna verkar dock ha full koll på läget, så jag sticker iväg och handlar lite käk.

20.30 - Grytan blir helt ok, men stenbiten blir väl sådär i bästa fall. Diskuterar musiken ikväll, och John uppmanar mig att till att köra på med göttig musik. Tanken är att jag bara ska lira house, men jag vet ju hur det brukar bli, med hej och hå. John lyckas dock uppmuntra mig. Kommer sedan överens om att köra cd-bingo på Downtown första timmen. Man väljer helt enkelt ut en cd på random ur caset, och så måste man spela en låt från den. Varannan mix.

22.15 - Glider in på ÖG där det är rätt svalt med folk änså länge, och sätter igång cd-bingon. Mina första mixar blir väl ganska svajiga, nu har det trots allt gått ett tag sen man spelade med cd, och det märks. John stundtals briljerar, och sätter ribban högt med ett frekvent användade av reverseknappen. Sen börjar det spåra lite, med the Hives och 4 strings innan det börjar dyka upp lite folk, och vi börjar köra på riktigt. Klockan tickar dock på, så jag tackar för mig, och går bort mot AF.
23.45 - Möts av ett umpa-umpaljud, och stolligheter från scen. Dr Bombay "underhåller" på scen, till gästernas, eh, förtjusning. Sen dröjer en timmes tråkig väntan medan sexet sliter för att röja undan alla borden.

080222

01.00 - Sätter igång första låten som blir RIO med just RIO. Funkar hur bra som helst, Fedde le Floyd, Rise up, Guilty, My cool och Tocas Mas que nada hinner avverkas innan sagda Basic Element äntrar scenen. Sedan följer 45 minuter 140bpms-nostalgi, 3 gånger spontan(?)-Wonderwall, och gäster på scenen.

01.50 - Väntar på ett outtro som aldrig kommer, utan får springa in från backstage för att sätta på första låten efter uppträdandet, och hinner tänka i 1 sek innan VNDLSMremixen av Umbrella sätts på till ett sjukt jubel. Victory! Det är bara ett problem, eller vad man nu ska kalla det. Folk har inte gått av scenen. Så medans jag kör på med i princip alla househits jag har, studsar folk runt, trillar av, och porrar sig på scen.

02.15 - Så vems är entouraget är Johns rättmätiga första ord när han dyker upp efter sin spelning. Det börjar verkligen spåra, och jag är rädd för att någon ska trilla rakt in över spelarna. Till slut börjar folk dra där ifrån, alla utom en person. Norskan. Vi lämnar det där för tillfället.

02.25 - Big room är ett begrepp på en stil av house som bl.a Axwell och Roger Sanchez brukar syssla med. Stora Salen är ett stort rum, you do the math. Nu börjar vi bli riktigt varma i kläderna, och John trummar loss med den ena cdspelaren tills fingrarna börjar blåsa. Vi ökar tempot, och beger oss raskt mot högre bpm, och avslutar med What a feeling. Sedan Michaeltrummor och Roxette. Le grand finale - Super Mario Bros från 1985

03.25 - After Work på Statoil. Väljer mellan rostbiff och kyckling. Diskuterar om Amy kommer att balla ur helt när hon når 20, raka av sig håret likt Brittan, och snorta friskt som sin namne från Storbritannien. Sedan avhandlas Strages eminenta Youtube-lista, i synnerlighet det här inlägget, Petters roliga blogg, och Jocke Hillsons oerhört dråpliga knarkbust på Spy Bar.

04.00 - Tankar hem kvällens Vad blir det för mat, häller upp en Frangelico och käkar lite glass. Dåsar till när Per lagar schnitzel iklädd lederhosen, och kastar in handduken vid halv 5 snåret.

14.10 - Vaknar ett efter lätt bizarra drömmar, och bestämmer mig för att skriva ett sjukt långt blogginlägg.

/Robban

Årslistan 2007 nermixad

2008-02-16T19:58:00.003+01:00

Ja precis som titeln antyder, så ska detta inlägget inte handla om så mycket annat än att för de som vill, orkar och är nyfikna, så gjorde jag i går ett hopklipp på låtarna i min lista. Utan inbördes ordning, och med en hel del artistiska friheter. Samt lite Braveheart. Och Martin L King. Vilket alla mixar egentligen bör innehålla. Nog om det:

Ladda ner Listan 1 här.

Ladda ner Listan 2 här.

/Robban

Finally, for those of you who just gotta have housemusic?

2008-02-16T17:06:00.003+01:00

Jag har varit sjuk. Sjukare än någon annan någonsin varit sjuk. Därför har jag inte kunnat slutföra min top-25lista i tid.

Ok, nu överdrev jag faktiskt effekterna av min förkylning något, men sanningen ligger ändå därinne, om än väldigt långt in. Istället kan vi väl glädja oss åt att det är lördag, och att morgondagen teoretiskt kan erbjuda obegränsat med sömn, om man nu är en sådan person som värdesätter det. Samt de fem bästa låtarna 2007.

5. Dj Medhi - Signatune (Spiller remix)

Det var ju egentligen Thomas Bangalter som gjorde låten enorm med sin edit, men Spiller tar och skruvar upp det ett snäpp värre med en remix som tar effekten beat repeat till himmelriket. Jag älskar den här låten, mer behöver nog inte sägas. Dessutom finns det en läskigt ful film på mig när jag diggar loss till denna i ett litet hotellrum i Aten, men jag hittar faktiskt inte den. Synd, för det är en skrattfest utan dess like. Aja, nästa gång. Tills dess får ni hålla tillgodo med orginalvideon som bjuder på fransk kontemporär förortsångest av högsta rang.

4. Ercola feat. Annie - Follow me (Lifelike remix)

Jag tycker som följande - en elektronisk låt ska börja som den slutar. Alltså ska intro och outro vara likadant, och gud förbjude att en elektronisk låt skulle fada ut. Att Follow me fadar ut finns det kanske inte en förklaring till. Hur avslutar man något som inte borde avslutas? 2007 var verkligen Lifelikes år, där han fortsätter från makalösa Discopolis till fantastiska Follow me.

3. Far too loud - Play it loud

"This is your soundsystem speaking. We are now in total control."

Ja, jisses vad Far too loud hade kontroll över mitt system där någon gång i somras/höst. Egentligen är jag alltför oskolad inom musiken för att förklara storheten exakt, men jag hopppas att dAlhberg ger den en mer teoretisk hyllning på sin lista, om den nu dyker upp där. Det händer så otroligt mycket, och varje gång man lyssnar på den upptäcker man en ny liten sak. Det är en låt som kräver en hel av sin lyssnare, och den i särklass fetaste elektrolåten under 2007, punkt.

2. Ferry Corsten – Junk (Flashover remix)

Jaaa, vad roligt att en hederlig semitrancedänga kom på plats nummer två! Ungefär så glad blir jag varje gång jag hör låten Junk. Den tilltalar verkligen det mest primala hos mig, med sin enkla hook "Dooo dooo duuu dooo, dooo duuu duuu duuuu"

1. Bloc Party - I still remember

2007 års bästa låt, alla kategorier. Ja, det är ingen "danslåt", ja, det är ingen floorfiller, ja, den är ändå så ***** bra. Jag rankar den nog nästan lika högt som Kents 400 slag. Vissa av låtarna på listan passar inte att lyssna på vid alla tillfällen, andra funkar inte tillsammans med den ack så viktiga repeatknappen. Vissa låtar är för snabba, vissa för långsamma, vissa är banala och vissa är för pretto. I still remember är inte allt det där. Det är en varm hyllning till den kärleken som gick förlorad, som kunde blivit så bra. Musikens Vanilla Sky om ni så vill, där ett what if-scenario ligger som grund till allt det vackra.

Sådärja, äntligen i mål, om än efter vissa villovägar. Som sagt så tycker jag att 2007 var ganska skralt musikmässigt, även om 2006 inte heller nådde upp till det fantastiska 2005. Därmed lämnar jag varmt över till mina kumpaner, och deras listor.

/Robban

Dagens rätt (fel?)

2008-02-07T03:21:00.000+01:00

- Kan du inte spela Adam Tensta med My Cool?
- Jag körde den för en kvart sen tyvärr.
- Har du något med Mötley Crüe da?

(För övrigt en jäkligt kul kväll på VGs)

Cheers!
/John

The second homecoming

2008-02-03T20:29:00.000+01:00

Dags för upploppet nu, och dags att välkomna de 10 låtar som verkligen gjorde ett tungt intryck i mitt musikminne när jag på ålderns höst blickar tillbaka mot 2007.

10. Simian Mobile Disco – I believe

"It´s the same old song that I always sing each year..."

Videon till I believe fångar en känslan av ett ekorrhjul. Att vara fast på ett ställe där tiden bara försvinner iväg. Tidlös är ett dock ett uttryck som jag använder mig av allt för ofta, men ska det någon gång användas så är det för att beskriva I believe. För 2007 kunde lika gärna skrivits som 1987 som 1979 eller 1993. Varje gång jag spelat upp den för någon som inte hört den tidigare, gungar de igenkännande med, som om de hört den tidigare, vilket är en egenskap som få låtar besitter.

9. Justin Timberlake - Lovestoned/I think she knows

OMG he is sooooooooooo HOTTTTT!!!!!!!!!

Innan ni börjar skratta alltför mycket vill jag bara påminna er om Mysto Pizzi-remixen och Justice-remixen. Tack. För där Mysto Pizzi drar igång en Benny Benassihyllning av exN-syncaren, gör Justice en bastard mellan den bästa franska kontemporära elektron, Jacksons Thriller och Timbalands klassiska "Aaah". Sista minuten av Justiceremixen är så jäkla svängig! Men nu är inte pga av de två remixerna av Lovestoned som Justin platsar på plats 9 över årets bästa låtar, utan det är istället tvillingen I think she knows som tar hem priset. Briljant smörpop som går sprikrakt in i hjärtat på mig, och gör mig knäsvag. Att inte släppa I think she knows som separat singel kan ha varit årets största miss/smartaste drag. Njut från 3.28 och framåt.

8. Razorlight - Can´t stop (Tong & Spoon Pure Pacha mix)

2007 var bra för Tong & Spoon, som hann med att remixa både Englandsettan Robyn och 1973 med Blunt. En piss i Nilen jämfört med remixen av Razorlight. Efter ett par minuters tristess blommar den upp, och ger oss tålmodiga vår belöning. En dyster stämma tar vid, och man förflyttas till en mörkare plats. Men sen, ljus. Beats. Glädje. Nu ska naturligtvis inte Tong & Spoon creddas sönder för att de lagt beats på Razorlights suveräna original. Men man har plockat russinen ur kakan, och skapat en sån där dyster elektronisk historia som jag fullkomligen älskar. Har ni tålamod och orkar vänta finns låten i sin helhet här, dock utan spolfunktion.

7. Pryda - Ironman

Somliga skulle kalla den irriterande. En viss liknelse med ett djur som suger blod om nätterna sommartid skulle kunna noteras. Tråkig och upprepande skulle dess kritiker kunna säga. Min nära och kära var måttligt road en söndag som denna i somras när Ironman rullade igång för 23:e gången i mediaspelaren. "Stäng av den ****** låten!

Fine.

Faktum är att jag faktiskt blir glad av att folk inte gillar Ironman. Då blir den ännu mer min allra egen, något att plocka fram och gosa med när man är ensam. Så strunta i att lyssna på den episka uppbyggnaden som sedan exploderar i en kavalkad av eufori, för du kommer ändå bara att bli besviken. Faktum är att Ironman ändå kommer vara den bästa låten du hatar.

6. Snow Patrol - Open your eyes (Tocadisco remix)

Tocadisco hade den goda smaken att frångå sina tidigare kännetecken från bl.a. Mas que nada och Ultimate funk, och istället behålla så mycket som möjligt från Snow Patrols epos Open your eyes. Den gode tysken la istället till en diskret basgång, tillräcklig för att skapa kaos på dansgolven. Open your eyes är kanske ett av de bästa exemplen på när gränsen mellan indie och mainstream suddas ut, när en bra låt helt enkelt får lov att vara en bra låt utan en massa tjafs. Har du läst så här långt hoppas jag att du tar dig tid och ork att kolla igenom deras storslagna video, det är sex välinvesterade minuter, det kan jag lova.

/Robban

Third base

2008-02-03T17:56:00.000+01:00

Dags att styra listan vidare, här kommer platserna 15-11 på listan över årets bästa låtar.

15. Carl Kennedy ft Roachford & M.Y.N.C Project - Ride the Storm

En av årets stora låtar från Ibiza för mig, tillsammans med Samim och I found you i alla dess former. Cheesy låttexter i all dess ära, men jag fastnade faktiskt för frasen "tomorrow doesn´t have to be another yesterday..." Klassisk, melodiös raktuppochner-ingakonstigheter vokal house som stod ut bland årets stendöda urtråkiga elektromöss.

14. Rex the Dog – Circulate

Rex the Dog storhet fanns i mitt tycke mest hos den där urballa remixen av The Sounds Tony the Beat (som kommer ifrån den helt ok plattan Dying to say this to you, med detta så brutalt snygga skivomslag)
Men tillbaka till Rex the Dog. Circulate låter som musiken från 80-talet borde låtit i en optimal Robbanvärld. Lite drygt 20 år från nu kommer det kanske att komma låtar som låter som 2007 borde ha låtit. My Cool 2027. Det enda som hindrar Circulate från en top 5 placering är saknaden av en stämma. Intrumentalt räcker bara halvvägs ibland.

13. Chris Lake ft. Emma Hewitt - Carry me away

En tidig favorit, som satte sig direkt i bakhuvudet. Chris Lake skämdes inte för sig, utan snodde helt sonika Iios klassiker Rapture och gjorde den till sin egen. Men med Emma Hewitts röst blev den ändå något som kan stå på egna ben, utan att betraktas som en simpel stöld. Trance, javisst. Men ändå house ända ut i fingerspetsarna, vilket stödjer teorin att den bästa melodiösa trancen som faktiskt kan tas på allvar, görs i tempot 123-130 bpm, långt ifrån tidigare syndares 140bpm-hets.

12. Calvin Harris – The girls

Calvin satte verkligen sin prägel på pop/elektro-scenen med sin Acceptable in the 80s, men det var med The girls som han verkligen fick mig att höja på ögonbrynet. En av de få låtar som med allra största sannolikhet inte skulle kunna göras bättre, oavsett vem som remixar. Annars är jag av den fasta åsikten att de alla remixer är av godo, om inte annat för att de medför ytterligare ett perspektiv på originalet, och i bästa fall en uppgradering. Det är extremt konstigt att The girls inte fick mer uppmärksamhet, för den är i mitt tycke en av de gladaste och svängigaste låtarna anno 2007.

11. De Souza ft. Sheena – Guilty (Eddie Thoneick remix)

Aah, vilka härliga minnen. En galopp, ett folkhav, två kreatörer, en Guilty. Mer behöver väl inte sägas, Guilty är redan en odödlig klassiker i stil med Stupidísco, vilket inte är fy skam. Låtens storhet diskuterades i ett tidigt skede i SAABen på väg upp till Växjö, där John och jag kom fram till att ja, Guilty var nog en rätt bra låt. Kan koskälla bli fel? Eddie Thoneick befann sig med Guilty på toppen av sin storhetstid, för att på senare dagar bara trött upprepa sig själv, det sorgliga mantra som förföljer många onehit-wonders inom housemusiken.

/Robban

Off topic

2008-01-31T18:23:00.000+01:00

Jag var och handlade på ICA Mobilia i Lund idag. De har en riktigt smaskig köttdisk där. Jag beställer min källarrökta skinka, rostbiff och tryffelsalami och hälsar och småpratar med de som expedierar. Idag kom en äldre man efter mig och följande meningar utbyttes:

- Det gamla vanliga.
- Tre hekto gorgonzola och fyra hekto pata negro?
- Det kan du lita på. (skratt)

Jag fylldes av en enorm avundsjuka. Jag vill också kunna säga "det gamla vanliga" när jag beställer...

/John

Att tävla i musik

2008-01-31T12:40:00.000+01:00

Verkar som att Robban har lagt ribban ett snäpp högre i år med både youtube-klipp och djuplodande analyser... Helt rätt! Med risk för att bekräfta alla misstankar om att jag bara är en härmapa, så tycker jag vi låter Rob slutföra sin lista innan jag och John sätter igång. Blir så splittrat annars...

2 frågor till läsarna sålänge:

Nån som vågar tippa på vilken artist / producent som får högst total-poäng?

Är detta nån sorts dansgolvens motsvarighet till melodifestivalen?

/Hannes

Fab 4

2008-01-30T18:18:00.000+01:00

Då fortsätter vi nedräkningen, här följer plats 20-16.

20. Adam Tensta - They wanna know

Nu är det My Cool som är mest i ropet, den mest önskade låten just nu tillsammans med den där våldtäktslåten. Konstigt nog verkar alla glömt att They wanna know både har ett tyngre beat, och bättre flow i rappen. Adam levererade sommarens mest oförtjänt bortglömda låt, och Youtubekommentaren "Alla kan slå igenom me en sånnahär beats" är kanske inte så hemskt långt bort från sanningen som man kan tro vid en första anblick.

19. Eric Prydz – Rene

Väldigt oklart om det är Pryda eller Prydz bakom, och fullständigt irrelevant. Discogs vägrar dessutom att lista låten, så tills vidare får vi anta att det är en whitelabel, eller en osläppt låt. Nu är Rene en hur bra låt som helst iaf, och att döpa en låt efter Aqua-sångaren gör den inte sämre. Klippet nedan gör tyvärr inte låten rättvisa, men det är bättre än inget. En Hamnkrogenklassiker i somras, och med valfri Lady Sovereign-acapella funkar den som dansgolvstartare. Instant classic.

18. ATB - One small step

Andre Tennenberger är väl kanske mest känd för sina låtar 9 pm och Don´t stop, och i somliga kretsar inte alls känd. Kanske lika bra så. Men tysk chill out (inte vinet, musikstilen) har en förmåga att direkt dömas bort, likt en blind skidskytt. Men ge dem tid, så kan de överraska. One small step är en grymt fin bit, och funkar kanske allra bäst i bilen en mörk regnig morgon kring femsnåret. (OBS - Jag tar gravt avstånd från personen som valt ut bilderna till låten)

17. Global Deejays ft. Rozzalla – Everybody´s free (Klaas remix)

Jag har redan hyllat låten i ett tidigare inlägg , så det känns lite overkill att höja den till skyarna ytterligare en gång. Det vi kan konstatera med facit i hand, var att Everybody´s free INTE var den göttigaste låten förra året, (16 andra göttigare, även om den kändes göttigast just då...) samt att det blev en viss inflation i fenomenet Klaas, electrohousens teliaaktie.

16. Super mal – Bigger than big (Lifelike remix)

Ett av de ganska typiska bloggfynden från 2007 som vände upp och ner på ens stereo i lite drygt två veckors tid. Bigger than big gick nonstop på repeat. Lifelike var i mångt och mycket den som stod för det mest intressanta och nyskapande (?) hos den elektroniska musiken 2007. Tillsammans med resten av den mjuka franska housemaffian skapade Lifelike ett sound som är svårt att inte ta till sig. Ett bevis på detta var Super Mals väldigt tråkiga och typiska dancelåt, som i Lifelikes tappning förvandlades till råsvängig 80-talsdisco. Det är större än stort.

Da Countdown 5

2008-01-29T22:21:00.000+01:00

Yejj, nu har jag samlat tillräckligt mycket mod för att återvända, en dryg månads bloggfrånvaro väcker sannerligen skrivlustan till liv. Tänkte börja med att gå rakt på sak med det i särklass viktigaste, nämligen top 25-listan. För er nytillkomna läsare (om vi ens har några, det är väl bara gamla berguvar som häckar här!) så kan jag berätta att vi brukar lista våra personliga favoriter bland förra årets bästa låtar. Ifjol chockade vi genom att lyfta fram funkyhousen som det bästa från 2006, då i form av Locktowns Alive, och Moto Blancos remix på Be without you. Nu har vi dessutom Hannes ypperliga åsikter kring 2007 års musikutbud att ta del av, så räkna med sammanlagt 75 grymma låtar som står er till buds efter listornas komplettering.

Jag kan ju börja med att säga att det varit sinnessjukt svårt att välja ut mina 25 låtar. Förra året var det också svårt, men av diametralt olika skäl. 2007 års utbud var nämligen skralt, tunnt och tråkigt. Lik förbannat är detta 25 sjukt grymma låtar, som snurrat ett hundratal gånger i winampen, i bilen, på dansgolven, och på repeat one i mp3n. Without further ado....

25. Mark Knight & Dirty South vs The Police - Black spot on the sun
Inga som helst konstigheter, 2 killar med en bra idé till en bootleg, en sampling från the Polices klassiker King of pain, ett fläskigt electrobeat som våren 2007 fortfarande inte hade missbrukats, ett grymt break, och plats 25 på listan.

24. Miguel Migs – So far (Erics old school revival dub)

När Rasmus Faber har ett finger med i spelet blir det bra. Oftast iaf, hans egen Demanda kändes inte på långa vägar lika nydanande som Get over here, men nu är det ju So far vi pratar om. En av årets somrigaste låtar, med den ack så viktiga koskällan som signum. Låten levererades med ett antal remixer, men Erics old school låter i mitt tycke bäst, ja faktiskt helt underbart.

23. The Ark – Prayer for the weekend (Pftw)

Låten från Arkarnas senaste platta med samma namn är kanske sönderspelad och tacky, och framför allt så in i bängen lik Trolls gamla dänga Jimmie Dean. Men det spelar inte så värst stor roll just nu, för just där och då, april 2007 i Lund, kändes det som om Pftw var en värdig uppföljare till Clamour for Glamour, den i särklass mest betydelsefulla låten på mina dansgolv sedan Hey ya. Nu blev så inte fallet, men bara att få den känslan av en låt gör den till en klassiker.

22. Tonite Only - Where The Partys At

Ett riktigt fynd ute på den tuffa electromarknaden. Ett opolerad juvel, som man nästan kunde ha helt för sig själv. Oslagbar tillsammans med en viss "Gucci gucci"-acapella, och dessutom en av få låtar som är sjukt ösig trots att den känns långsam.

21. The Mole - Conscience down by the tracks near the 80

Under låten med det minst sagt mystiska namnet döljer sig en av de varmaste ljudbilder jag hört på länge. Vi brukar ofta prata om varmt kontra kallt ljud, och dess betydelse för låtar. I detta fallet är det en i grund och botten tokminimalistisk låt, som byggs upp via små nyansförändringar hos samplingarna. Vi får hela tiden höra mer och mer, och rent komposistionsmässigt är låten väldigt spännande, uppbyggd helt utan de klassiska riktlinjerna för elektronisk musik. Hur bra som helst, hur som helst.

Imorgon kommer plats 20-16.

Robban

I väntan på något gott

2008-01-18T13:48:00.000+01:00

Hej vänner!

Vi vet att radioskuggan nu varit lång. Det finns flera orsaker till detta. Robban är i Sälen och spelar hela veckan. Jag håller på med min top 25-lista över 2007 års bästa låtar. Så snart kommer mer inlägg här. Tills vidare vill jag bjuda på det oerhört humoristiska tillropet jag möttes av när sista låten var spelad på ÖGs igår:

"Alla som inte spelar är våldtäktsmän"

Humor! Tack som fan förresten till er som körde järnet till både Creeps - Freaks (Thomas Gold) och Tocadisco på Junkie XL:s More. Det är såna tillfällen som gör att jag får en tro på framtiden.

/John

Capital christmas

2007-12-23T23:41:00.000+01:00

Hej vänner!

Julen är tyvärr ingen househögtid. Det är mer bjällror som gäller. Recordspin ägnar nu all vår tid åt våra familjer. För en DJ är dock julen kort. Redan på juldagen smäller det och alla vi tre är ute på banan igen. Växjö, Ängelholm och Hässleholm närmare bestämt. Jag tror min känsla på tisdag kommer vara "it's good to be back". 8 dagar utan spelningar är längsta uppehållet sen midsommar. Det börjar onekligen klia lite i fingrarna.

Redan i tisdags åkte jag upp till Stockholm för att primärt hälsa på mina föräldrar, och självfallet alla vänner. Det hann bara bli onsdag innan "first night out". Herden och Sunken var mitt sällskap, två herrar jag känt sen vi var tio. Vi blir bara vackrare med åren, detta är anno 2007:

Keywords: bubbel, marlboro, rödvinsdojja, helstekning, amarone, mssa, youtube, vodkajulmust.
Sen blev det en tveksam krogrunda. Men vad gör det när man avverkar den med såna fina vänner?

Första anhalt, Obaren. En av våra största gitarrhjältar spelade countryplattor (??). Min respekt för Nicke är intakt, men ingen av oss stod ut med skiten han spelade, så vi rörde oss vidare mot Berns. Tomt. Nästa försök Caféet. Fullt. Varpå Sunken får den briljanta idén att vi ska förnedra oss på Naglo. Vette fan om inte schlager är bättre än country. Riktig pest eller kolera där. Men efter levelshots och samtal med en misstänkt homosexuell finne i medelåldern var ändå humöret relativt högt. Till slut hamnade vi på White Room. En aning påstrukna, minst sagt. En oerhört dampig dj och 160kr förstörde den stunden. Men men, sällskapet var top noch!

Nu ser jag att klockan har glidit över midnatt och det är julafton. Familjen får nu min uppmärksamhet.

Från oss tre till er alla, en riktigt god jul!

/John

Som får rakas

2007-12-16T22:56:00.001+01:00

Fem uttryck som yttras lite för mycket på Helsingborgs kroggala... #tafsa #jippie jay #sänk den! #f***a #är du en jävla svagis

Jul e kul

2007-12-16T02:23:00.000+01:00

Att spela "jag fångade en räv" eller inte, det är den stora frågan just nu... Vi har nyligen fått bekräftat att 2 högt respekterade DJs i södra sverige spelar nämnda låt. Vem vet, swedish dance chart nästa?

Ska bli intressant att höra hur den användes av Rob. Kan bara tänka mig succe faktiskt. Om inte annat så är det väl befriande med DJs som nån gång kan överraska stort med glimten i ögat?

Som tidigare nämnts så är det snart dags för en sammanfattning av 2007 musik-mässigt... Tänkte dock tjuvstarta lite o ge er min top-3 av jullåtar som passar att spela på barhäng strax innan jul:

3: Peabo Bryson - It's the most wonderfull time of the year
Svängig storbandsjazz med ett glatt jultema. Jag blir inte direkt sur när den ibland dyker upp i butikernas shopping-uppmuntrande julmusik.

2: Ella Fitzgerald - Sleigh ride (the latin project remix)
Snyggt proddad hiphop-lounge med Ellas ljuva röst kan inte bli fel. Föresten, är det henne Rihanna sjunger om hela jävla tiden?

1: Gunnar Svensson - Karl-bertil jonssons julafton
Världsklass helt enkelt. Fantastiskt julprogram av Tage Danielson som betyder mer för min familj än disney, grevinnan och ja, alla de andra julhelgs-programmen, tillsammans.
Led-motivet till är så drömskt vackert att man storknar. Har faktiskt haft som en liten egen tradition att försöka memorera melodin och harmoniken när jag fått chansen en gång per år, men aldrig lyckats... Till slut gav jag upp och letade upp den här inspelningen som om möjligt är ännu bättre än originalet.

Spelade förstås dessa låtar ikväll på PM och karl-bertil jonsson fick både säga hej vid 22 samt hej då vid 01. Vilken stämning...

/ Hannes

Download

2007-12-13T16:47:00.000+01:00

Här är sista två timmarna av gårdagskvällen på VG. En salig blandning låtar, med ett par påskägg för den ambitiösa lyssnaren. Del 1 startar ungefär vid tolvsnåret, och sen kör vi på. För er som inte vet det är alltså Metro en mainstreamklubb där man kan lira nästan vad vill. Precis som jag gillar det!Några frågor att ta ställning till innan lyssningen.

*Hur många gånger hörs fyrtalet "We are your friends"?

*Funkade verkligen Kent kl 01.30 med ett packat dansgolv?

*Är inte 50s AYO technololy och Snow med RHCP samma låt egentligen?

*Vilka var de tre önskelåtarna?

*Har They don´t care about us med Michael världens bästa trummor?

*Bör man skämmas för man spelar acapella med frasen "If your pussy is wet, you want sex - stand up!"?

*Är det tacky att spela melodin till Jag fångade en räv såhär i jultider?

DEL 1.

DEL 2.

Ikväll blir det all-in på Downtown, daHlberg spelar på Stora Lusse, och John styr LundaEkonomerna sakta men säkert in i dimman.

/Robban

Favorit i repris

2007-12-13T03:52:00.000+01:00

Avd. hur hittar våra google-besökare till vår blogg?

* "i should be rocking it" - I stavas med stor bokstav. Ja, det borde du, men texten finns med på Fred Everythings låt Friday. Grym låt.

* vrf låter ljudet när dj hackar skivan typ? - Observera hur han safear med att skriva "typ" i slutet. Om han är nära, men ändå inte, kommer det ordet att rädda honom. Det måste vara roligt att kunna ställa frågor ingen kan svara på, hur gör man?

* sången I love you - Diffust. Men jag hoppas du hittar den.

* stronger bpm - Kanye 105 typ, Brittan 108. Nöjd?

* sebastian ingrosso - Se köttdrömmen.

* "bra låtar 2007" - Äntligen! Du har hamnat helt rätt, för inom kort så kommer vi att lista våra personliga favoriter för 2007. Förhoppningsvis blir våra listor klara innan mars den här gången. Personligen ser jag sjukt mycket fram emot denna årets blogghöjdpunkt, och det borde fan ni också göra, med tanke på de 25*3 grymma låtarna.

/Robban

Same sex, same body

2007-12-13T03:07:00.000+01:00

-Spela Mylos Drop the pressure!

Tyvärr hade jag faktiskt redan spelat den två gånger, så det blev inte en magisk tredje gång. Men det är svårt att säga nej till en av 2005 års bästa låtar och tillika milstolpe inom elektronisk musik. Jag saknar Mylo som fan, han har varit under isen ett bra tag nu, och det är på tiden att vi får höra lite nytt från honom. Destroy rock & roll 2 någon?Ikväll spelade jag på Metro, och det var en riktigt riktigt rolig spelning. Terminsbästa på VG för min del. Jag var sjuukt laddad innan, och tänkte spela bara låtar jag inte brukar spela. En laddning som ofta går åt skogen, pga övertändning/fel publik. Eller en kombo. Planen var att avsluta med The Sound of Nature. Det blev istället Timbuk och Bon Jovi, vilket kan ha varit ett säkrare val. Början av spelningen gick sådär, det var väldigt mycket mainstream 1A, och inga större överraskningar. Sista halvan av kvällen var dansgolvet stundtals helt sinnessjukt bra, och därför tänkte jag lägga upp den delen av setet på bloggen imorgon. Vårt lilla, men trogna blogg/house-entourage var där, och förnekade sig inte med att önska Alive 2007 och Heater. Mot slutet droppade även stans två bästa Bajare in, och styrde sedan hem. En till en förmodad frodig dam, och en annan till efterfest. Ja, jisses vilken kväll.

/Robban

Ökade inkomster

2007-12-12T16:08:00.001+01:00

Tur att vi är bättre djs än bowlare

Perfekt linje

2007-12-10T17:35:00.000+01:00

Efter en riktigt bra Kentkonsert dök jag in i djbåset på ÖG, där den här mannen spelade låtar.

Men nej, han spelade inte Karatefylla. Även om somliga i bebisoutfit verkade vara på väg mot en. Jag minns inte alla låtvalen, men Modjos Lady var oväntad och fin. Bästa kommentaren kom nog från en poptjej som kände igen oss från en recordspinmiddag tidigare vecka.

"Jag verkligen älskar att utforska den här electronicasidan av mig själv..."

Vi med, vi med.

/Robban

Ding dong

2007-12-06T02:47:00.000+01:00

Så vad får man för att man är snäll? Ett långfinger och en sur min. Jag hade redan tidigare förklarat för tjejen ifråga att man varken kan, vill eller bör spela hela låtar, för då skulle det bli extremt segt och uttjatat på dansgolvet. Men nejdå, hon ville promt höra We are your friends en gång till, trots att jag spelat 1.40 av den, och var halvvägs in i min tredje låt efter den. Att vara dj handlar därför inte bara om vilka låtar som passar bra ihop med varandra. Minst lika viktigt är det att veta när låtarna ska bytas, i vilka break man ska mixa, och vilka partier av låten som funkar bäst på golvet. Det absolut roligaste jag vet är att skapa nya förutsättningar, bryta invanda mönster och göra något eget och nytt.

När hon kom fram tredje gången och önskade den, sa jag precis som det var, att det skulle vara taskigt för alla andra som INTE vill höra den en gång till, att just göra så mot dem. Snäll som jag är erbjud jag mig att spela den strax innan slutet. Hon muttrade något och lallade iväg.

Sedan jag bytte till att spela med laptop har förutsättningarna ändrats helt. De tekniska begränsningar i låttempon, och antal kanaler och armar, har suddats ut. På både gott och ont. För jag har märkt att även om jag numera kan göra 5 sjukt balla grejer samtidigt, spelar det ingen roll om inte publiken är med på att det ska hända balla grejer. Förväntar de sig att höra låtar i precis den takten och längden de hör på NRJ, för att kunna mima och dansa "sexigt" till den, och djn spelar konstiga "remixer" och byter och så, är det inte konstigt att de lackar ur! Ge fan i vår Pussycat Dolls!Tänk själva. Här har mongodjn bytt låt bara sådär, jag har varit framme och önskat den 3 gånger till. Då spelar han plötsligt den i slutet. Och byter bort låten IGEN! Nu jävlar!!!

Resten av kvällen på Wermlands var bra, helt ok med folk och roliga låtar. En kille stack in huvudet genom luckan och kommenterade snabbt att: det här är bra skit! Adam Cool önskades av en kille, och My Cool funkade riktigt bra tillsammans med Maskinen. Lite pop, old-schoolhiphop och electro så var vi i mål.

/Robban

Small step

2007-12-03T01:02:00.000+01:00

Bästa kommentaren på Cardinal i lördags:

-Alltså, jag hatar egentligen musik, men det här är riktigt bra.

Minns inte vad jag spelade just då, men det var inte så bra iaf. Annars var det en helt ok kväll, men vääldigt mycket killar. Klart att det är kul att killarna sjunger med i refrängen till Seven nation army, men inte när jag spelar andra låtar. Hela tiden. Man drömmer om ett dansgolv med tjejer och house, och får ett med ölmagar, 70-talsuppvikta skjortor och sing-a-long. Trösten var tjejen som kom fram och gav mig en puss på kinden - som tack för Sing halleluljah.

I veckan spelar jag på Wermlands på onsdag, kollar in Kent på torsdag, Hallands fredag, och jobbar företagsfest på lördagen.

Måste även passa på att avreagera mig på det mest irriterande kombinationen av ord för tillfället - Den lilla tjejen med den stora rösten. Vad fan liksom. Skulle det på något sätt vara konstigt att en kort eller smal tjej sjunger bra? Att storvuxna sjunger bra vet man ju sen gammalt, men är detta någon ny sanning som vi inte vetat om sedan tidigare? Jag vill lansera uttrycket - Den stora tjejen med den lilla rösten - som motpol. Vad tror ni om det?

/Robban

New music world order

2007-11-30T18:51:00.000+01:00

Yoyo!

Vet ni vad? Idag hittade jag en flyer på ett café. Men det var inte riktigt en flyer. Det var ett pappers-cd-case. Tomt. Familjen - Hög luft, stod det. Jag kollade på baksidan o funderade en sekund på att fråga barristan (lol) om man kunde få cdn också. Men sen såg jag hur de hänvisade till internet och gratisnedladdningar av hela singeln! Stort va?

Det är väl så det är nuförtiden. Det lönar sig mer att försöka få sin musik att bli spelad och SEN eventuellt få tillbaka lite i form av gigs eller royaltys från compilations mm. Tyvärr va låten inget för mig, åtminstone inte de 2 mixarna som jag lyckades hitta. Tydligen ska alla mixar finnas där, hojta till om ni hittar dem!

Annars måste jag tipsa om en len låt för alla er som dyrkar Rasmus Faber, Markus Enochson och Alf Tumble. Nämligen Anto Vitale - theorem del faya. Ruskigt fin latinlounge som smeker själen.

För er som inte känner till Markus Enochson så gör han jazz-influerad lounge om jag får kategorisera. När jag hörde honom spela på SMC förrförra vintern så var det däremot deep house för hela slanten. Men han producerar även glad-house. Kolla in klassikern Emma Nilsdotter - Från mig till dig som t o m fick va med på Dimitri from Paris' After the playboy mansion-cd trots att den är på svenska! Han har föresten producerat hela Emmas skiva med samma namn och det är tragiskt att den inte har sålt mer, I love it. Cheesy som fan, texten e ibland störande dålig, men musiken e underbar. Dansband, latin, disco, lounge och jazz i en salig blandning.

En låt som går varm hemma är Markus Enochson - For you to see. En annan låt som är ungefär lika suverän är Jill Scott - Golden (Markus Enochson remix). Ni som A-B-lyssnar märker nog varför. Han har återanvänt samma produktion. Grym ackordvepa. Jag klagar inte, never change a winning concept ;)

Nu ska jag ner på PM mat & dryck och spela lite len musik. Imorn spelar jag schlager på ett bröllop. Så kan det gå :)

/Hannes

You can´t call yourself a chef if you serve that shit

2007-11-29T22:03:00.000+01:00

Ömsom vin, ömsom vatten som en del skulle säga. Överlag var dock kvällen jäkligt bra, jag spelade rätt många outsiders som jag inte kört på länge. Men gårdagen på Västgöta Nations Metro var kanske ändå lite bitterljuv. Till den bittra delen hör:

-Asså, kan di ikke spille noe annat en rimixer?
-Vad sa du?
-Kan di slutte spile remixer?
-*thinking - is she for real?*

-Kan du spela låtar man känner igen?
-Kan du spela mer reggaeton?
-Det här är så jävla dåligt, byt!

Till den ljuva delen hörde:

-Spela mer franskt!
-Spela Bullet med Infinite Mass
-I love this song!
-Var spelar du imorgon?

VG är verkligen en smältdegel av alla möjliga slags människor, på både gott och ont. Där finns en klick indies som verkligen har blykoll på pop och namedroppar till höger och vänster. Sen finns där även mainstreamrnb-tjejligan, som mest vill höra låtar de kan dansa "sexigt" till. En avgrundsdjup klyfta mellan de två grupperna således.Däremellan finns brats, bytisar, byfånar och bimbos. Samt en hel del klubbkids, alla mer eller mindre packed. Jo, jag vet om att de flesta nattklubbar uppvisar samma heterogena yttre, men igår var det ändå extremt. Synd bara att inte de med fina musiköron inte kan ta med sig lite mer kompisar. VG har nämligen i mitt tycke potential att göra något mer än bara en mainstreamklubb. En månadsklubb á Disco Destruction eller Discobedience kanske?

/Robban

Hello Muppets!

2007-11-29T21:36:00.000+01:00

Så det var alltså jag, John och Sebastian Ingrosso som skulle spela på ÖG. Ingrosso började lira, och jag minns att jag var så sjukt laddad inför spelningen, och att verkligen få visa upp vad jag kunde. Av mitt set minns jag inte så mycket mer än att herr Ingrosso var totalt ointresserad. Efter spelningen skulle vi gå till hans trailer för att snacka lite. Döm om min förvåning när han istället för att snacka feta houselåtar börjar hala fram ett par ryggbiffar. Lite prinskorvar. Riktigt fläskiga revbensspjäll som marinerats med konjak och äpplen. Helt plötsligt är vi uppe i någon udda slags version av License to Grill, där Ingrosso tagit över den jobbige programledarens roll, och istället vevar upp köttbit efter köttbit på grillen. Det var inte direkt såhär jag trodde att mitt första möte med stjärndjn skulle sluta. Mina nattliga desillusioner kan bero på att jag lyssnat på Buy Now med Body Crash lite för många gånger på en och samma dag. Ska nog även sluta kolla på Per precis innan läggdags, och framförallt sluta tro på envisa rykten som säger att Ingrosso är bättre på att äta och dricka än att spela skivor. Dröm eller inte. Body Crash är stört bra.

/Robban

Quadruplets med smak av våldtäktsmän

2007-11-25T02:51:00.000+01:00

Höjden av narcissism är att direkt efter avslutat gig hooka up laptopen och lyssna igenom sitt set. Men det är precis det jag gör nu, samtidigt som jag skriver dessa rader. En del mixar låter faktiskt oförskämt bra, och en del låter som de katastrofer de är.

Men vi tar det från början.

Veckans fyrtal i nationsspelningar startade på Västgötas klubb Metro. En rätt trögstartad kväll, men runt tolv fylldes golvet på rätt bra. Höjdpunkten var nog mitt lilla B-morerace, och killen som direkt efter kom fram och mobilade upp texten "Mer B-more!". Outsiders var Outhere Borthers Boom boom boom, (som funkade sådär, är det bara jag som tycker den är sjukt kul?) lite gammal Missy Elliot, samt The Strokes. Runt klockan ett fick jag dock ryck och spelade Beautiful Girls följt av...Apologize. Visserligen i en remix, men ändå. Länge sen jag gjorde en sådan läskig nybörjarmiss, att spela två ultraslöa låtar efter varandra. Jaja, Think räddade upp det rätt bra, och slutet av kvällen blev riktigt bra.

Torsdagen på ÖG var väl inte så värst märkvärdigt. En sån där mellankväll, typiskt för dagen innan löning. Körde ett klart rockigare race än jag brukar göra, men jag kände inte att jag hade folket med mig för att spela svår house. Kvällens höjdpunkt var tjejen som önskade Darudes Sandstorm eller Alice Deejay. När jag förklarade att jag inte kunde spela någon av dem, (vi är ju inte på Balders...), så önskade hon istället - Spice Girls Wannabe. Ridå.

Gränd på Hallands igår, där det var DM i utklädnad. Fullknökat med folk, Maskinen på högvarv och grym stämning! Blev en del klassiker med bl.a. Supermode, The Prodigy och Green day. Jag vet inte varför, men just Hallands fredagar känns så jäkla mycket som en riktigt bra collegeklubb. Enda stället i Lund där man kan spela Patrick Alavi-remixer och Aha med Take on me samma kväll utan att skämmas.

Kvällens spelning på ÖG var dock om möjligt ännu bättre. Stört mycket folk som verkligen körde järnet. Enda downern var att Boogan var tvungen att slipa upp ett lås för att få ordning på ljudet. Sparks flying everywhere! Kvällen började med blogghouse och snabb rap, och slutade med snabbhouse och långsam rap. Däremellan spelade jag en ruskigt rolig Cashbootleg, popvevan, (som börjar bli måttligt sönderspelad nu, men den funkar ju så ruskigt bra - Aretha, The Supremes, Lost Patrol), originalOutfield med Body Language, Chris Lakes Finally changes och The Cat Empire.

Now sleep

/Robban

Va tycker vi om dumsnålhet?

2007-11-25T02:27:00.000+01:00

Illa!

E just nu lite förbannad. Kom precis hem ifrån Sivans, där jag genomlidit ännu en kväll med bisarrt dåligt ljud. Varför, varför, varför kan inte student-ställena på campus investera i en hyffsad ljudanläggning? Visst, de har inte mkt pengar att röra sig med, men att inte prioritera ljudet är som att skippa hjulen på en bil. Dumsnålt.

På stallarna, det andra studentstället i Växjö, så har vi i typ ett halvår spelat med sprängda högtalare. Det låter verkligen katastrof. Det har snackats om att nytt ljud va prio ett. Så nu i veckan har de investerat... i 1 ny diskanthögtalare. Inte 4 (vilket stället har). 1. Kom igen! En nattklubb som tar 500 pers och har fullt varje fredag. Sprängt ljud. Alldeles alldeles för lågt. De har en limiter som är felinställd och stryper ljudet långt innan ens laglig nivå på vad det nu e typ 88 dB. Majoriteten av Sveriges nattklubbar spelar klart högre än lagligt. På stureplan kommer de nog upp i jet-plan nivåer. Visst jag förespråkar en nivå där man inte skadar hörseln, men att få ca 5-10 klagomål varje kväll i stil med "höj musiken för fan!" är inte kul.

Tillbaka till Sivans. De har nog ok ljud. Men hur man lyckas ställa in det perfekt fattar jag inte. I vilket fall slog det mig ikväll att ett av slutstegen står farligt för att man kan råka komma åt on-off-knappen med foten väldigt lätt. Så jag undvek det. Sen nån gång typ i mitten på kvällen så börjar det låta riktigt pissigt. Typ jävligt spetsigt.. Jag börjar kompensera med EQn och prövar rattarna på delningsfilter o slutsteg. inget bättre. Lyckas alltså aldrig få ljudet bra igen och tja, låt mig säga att jag är nöjd att jag hade bra dansgolv ändå, för ljudet va inte direkt lent.

Kl 02.01 stänger jag av musiken och sen slutstegen. Men jag slapp stänga av slutsteget till basarna för det hade jag visst gjort med foten 2 timmar tidigare. D'oh! Fan bättre med dumsnål än kort o gott DUM. Därför jag e förbannad. på mig själv.

Roligt va att få Adam tensta - my cool önskad 2 ggr. den e på gång! Michael Mind växer också. Börjar få riktigt bra respons på den nu i växjö. Nu sängen.

Kram på er / Hannes

Om Hannes inte hade kommit i målbrottet

2007-11-23T19:19:00.000+01:00

Hej alla kära!

Nog för att en dunkade baskagge känns förbannat viktig på ett dansgolv... Och hemma. Men det finns annan musik som har lika passionerade lyssnare men på ett mer ehm, högtravande sätt ;) Mina damer o herrar, jag ger er: Min syster! Jag vet, tokskryt hur man än ser det. Men måste passa på... Detta är första gången nåt med henne finns på youtube, och det försvinner säkert inom kort då upphovsmännen knackar på dörren. Så passa på...

http://www.youtube.com/watch?v=DjKZUA8txm0

Ta ta
/Hannes

Vi går mot noll...

2007-11-22T20:37:00.000+01:00

Godkväll.

Termometern är min stora ovän så här års. Allt under 15 är inte mänskligt. Aten gav oss 23 sista dagen, Kph mötte oss och hälsade oss hjärtligt välkomna hem med 3. Fy fan alltså. Hur ska man då uthärda vintern? Musik såklart, musik!

Jag ger er här en förhoppningsvis värmande mix, inspelad igår på Wermlands nation i Lund. Filnamnet är som ni ser årstidsinspirerat:

The Freezing Point Sessions pt 2

Lite kuriosa. Efter ett par låtar svalde spelaren en av mina skivor. Jag fick därför starta om. Sen påbörjades pt 2. Om någon undrade var ettan är alltså. Håll tillgodo!

/John

SCDJ

2007-11-21T09:02:00.000+01:00

Så vi var alltså i Aten. Främst för kulturen, men även för det goda grekiska köket och för att kolla in stadens nattliv. Det började sådär, med en taxichaffis som när jag försynt började småprata om ovan sedda dam och hennes koppling till Sverige, kort replikerade: Yeah, I think she ***** **** good too...

Angående nattlivet i Aten var vi inte där de på de bästa dagarna (mån, tis, ons), även om John ihärdigt framförde att en fyramiljonersstad nog fan borde ha klubbar igång på måndagar. Det blev en hel del hängande i stadsdelen Psirri , på divers barer och hak, både bra och dåliga. Men på tisdagen ramlade vi iaf in på en fullsmockad hiphopklubb, där kvällens mc blev så glad att jag sjöng med till Soulja boy att jag fick hans mössa. Jag plockade dock aldrig upp den från golvet. Vi hade ett par riktigt feta filmer från klubben, men de föll - faktiskt - bort i redigeringen.

På onsdagen var vi jäkligt sugna på house, och blev underbart nesligt nekade på ett ställe. Varje pointers trötta manual 1a, två ensamma killar ska inte in. In kom vi istället på klubben mitt emot, där dj droppade Switchs A bit patchy i Prydzremixen. Äntligen! Efter en stunds dadadejande insåg djn dock att de creddiga grekerna inte gick igång till det, och lirade istället grekisk musik för hela slanten. Kanske inte så mycket att hurra för, men man känner så väl igen sig, när man måste ge efter för dansgolvets vilja. Djn var dock i övrigt helt fläckfri, varje mix var spot on. Men vad fan, grekisk schlager är ju fan rätt kul ändå.

/Robban

For swedish eyes only (Athens)

2007-11-21T08:43:00.001+01:00

Recordspins Increasefest i bilder

2007-11-21T08:27:00.000+01:00

Dark defender

2007-11-18T05:02:00.000+01:00

Late late night blogging it is. En liter mjölk och en ensam bilfärd genom den dimmiga natten senare är jag nu här, skrivandes fast jag är så himla trött. Men kvällens spelning var läskigt kul, och imorrn kommer minnet av den att vara blekt och ofokuserat. Rendevouz på Balders, långt inne i de småländska skogarna, med födelsedagsbarnet Mange Schmidt, Tomas Rusiak och Dj Vietnaam på scen. De ca 1500 tonåringarna i publiken med en uppskattad snittålder på 16,5 år skapade ett visst tryck för att uttrycka mig milt. När killarna kliver på till ett bizarrt jubel, och öppnar med nyaste singeln Jag talar ut, blir jag en smula skeptisk. Sen hör jag vrålet av publiken i refrängen, och succén är ett faktum. Vidare betar de av en del nytt osläppt material som låter riktigt bra, och avslutar med Giftig och Glassigt i rätt schyssta remixer. Jag stod bakom hela tiden, men jag antar att det var en helt ok show, det lät iaf snyggt. På väg ut skakar jag tass med Rusiak, och bekänner att hans Oceans är en så in i helvete bra låt. Han ser faktiskt uppriktigt glad ut. Så vilken låt startar man med när man står rätt högt upp på scen framför en sådär 1000 pers, som nyss skrikit sig hesa till en monsterhit? Betänketid < 20 s

Tja, jag tjänar inte kvällens lön på att spela creddig musik direkt. Så Five blir mitt weapon of choice, och deras cover Everybody get up lyckas faktiskt behålla stämningen hyfsat. Sen rusar vi raskt igenom hitland, med korta stopp i popträsket där Living in America med Sounds fullkomligt river taket. Sen, då jävlar kommer stora eurodiscomonstret fram. Svårstoppad, läskig och aldrig synlig i Lund, maler han på i 139 bpm med stygga beats och lätta texter. Härligt ackompanjerad av chefen själv som lightjockey, med en GRYM känsla för när stroben och resten av ljuseffekterna ska kickas igång. Höjdpunkten nås med Public Domains gamla dänga Operation blade, och en liten del av mig hatar att jag älskar det så mycket. Men men. Sent ska syndaren vakna.

/Robban

Pop-pop gets a Grisham?

2007-11-17T02:08:00.000+01:00

Vill börja med att rikta ett stort tack för alla uppmuntrande kommentarer från Peter, Pedro, Anonym, Gordon, Tobias och Buster. You rock!

Och med det avklarat börjar vi där vi slutade. Med en blöt kväll i Malmö, följt av ett kryptiskt blogginlägg. Jag var skönt nog ledig, och startade kvällen med 5-rätters svensk gourmé på ÖG, med rådjur och en trave andra posh maträtter. Ytterst trevligt sällskap, och en härlig kontrast till kvällen i övrigt. Så vidare till Malmö och The Rumble på Inkonst, där 3 superlasrar och en helt otrolig mängd färglada festprissar gjorde det till en av de mest kulörfyllda tillställningar jag besökt. Inte en stel, grå och skandinaviskt trist Filippa K-cardigan så långt ögat kunde nå, utan bylsigt och glatt, precis som jag gillar det. Det otroligt tråkiga var att kvällens huvudakt, tyskan Ellen Allien leverade ett av de sämsta set jag någonsin hört. Att låtvalet var torrt, oinspirerat och minimalistiskt var kanske ingen superöverraskning, och att hon saknade total kontakt med publiken, spelade totalt utan effekter, och aldrig bjöd på ett enda klimax säger kanske mer om mig som breakfreak och klimaxfantast. Men när även de mest inbitna technominimalisterna i publiken ser ut att vantrivas, är inte succé det ord man först kommer att tänka på. Men, och det här är ett stort men, det som verkligen fick mig att se rött var att hon var så in i helvete USEL på att mixa! Det går liksom inte att beskriva. Galopp i 80% av mixarna kröntes av ett hack och en omstart. Patrick konstaterade syrligt att "Man ska aldrig underskatta en hype", och sällan har ord varit mer valda. Istället var det de otroligt duktiga djsen i lilla rummet som spelade B-more club och hip-hop som fick mig att svänga och njuta. Sen vidare till Mission med sega vakter, Ableton-techno och trötta miner. Inget mer, inget mindre.

/Robban

2007-11-10T06:35:00.000+01:00

Jävla trams.

Inget mer, inget mindre. Tydligen så har mina sisådäringa,

Deus Ex

2007-11-09T02:08:00.000+01:00

Kanske en trött upprepning av de föregående talarna, men vilken rackarns helg det blev! Nu tillbringade förvisso jag min lördag i Hässleholm och gjorde min grej på Kings Head, men söndagen ägnades åt Sveriges kanske grymmaste söndagsfest. Pratade en del med Nille, Göteborgs Nation dj-legendar som kan det mesta om typ alla låtar. Han lirar inte fullt så ofta som tidigare, men det kanske vägs upp av det sinnessjuka dansgolvet han styrde över i söndags. Stora salen är grymt svår att fylla, men jäklar vilket röj det blev. Idol-danny sjöng också. Who-ho.

Ikväll spelade John på ÖG, och jag hade inget bättre för mig, så jag följde med och assisterade och tog en mix eller två. Heater, Maskinen med Alla som inte dansar, Justice vs Simian med We are your friends, (Då lämnade John, uppenbarligen inte hans favorit...) och Daft Punks Alive 2007 var mina höjdpunkter. John brassade på en massa grymma Klaasremixer, tillsammans med det gamla gardet med Yves och Guetta. Folk önskade överlag riktigt bra grejer, även om vi förgäves letade efter önskningarna Familjen och Mr Brightside.

Lappen ovan sträcktes fram av en tafatt tjej förra gången jag spelade på ÖG. Inte riktigt det vi lirar där om man säger så.

/Robban

Bal, ballare, GA

2007-11-06T23:52:00.000+01:00

Godkväll!

Helgen har varit galen. Hela förra veckan var fantastisk. Jag menar inte att det berodde på mig, snarare hade jag bara en otrolig tur.

Onsdag:

Jag kom hem vid åtta efter att ha tillbringat ett par dagar med mina kära föräldrar i Stockholm. Måste erkänna att jag var måttligt laddad för att spela på Wermlands, som inte direkt rosat marknaden under hösten. När jag kommer dit är det ett jäkla liv. LUPEF har sittning. Amerikahatare som jag är har jag såklart helt missat att det är Halloween. Många sköna utklädnader, men framförallt 110 personer som är en perfekt "grundplåt" till ett bra Wermlands. Och bra blev det! Fullt första gången sen premiären. Wermlands, because you're worth it!

Torsdag:

GA-Kålles. 300 personer på en magisk orientsittning. 600 personer till sen. Robban med mig på scen. Årets kväll. Klaas var med oss.

Fredag:

En aning trött i ögat på Hallands. Men det blev en kanonkulkväll den med. Fullt igen. Mer glädje än skicklighet från min sida, men jag hoppas folk hade lika kul som jag.

Sen blev det balhelg. Rekommenderar Göteborgs Nations hemsida för många fina bilder, men så här såg jag och min kära uppsatskompis ut i alla fall:

På söndagen var det bara fullt ös från väckning till däckning. Och det mest underbara var att hela recordspin var på plats, och att ingen av oss jobbade!

Are we a little bit off topic now? Mja, det jag ville komma till var att det var oerhört skönt att för två dagar få stå på andra sidan spelarna. Och inte ens klaga på djn. Börjar jag mogna månne? Den som lever får se.

Sov gott!
/John

Crazy Sexy Marvellous

2007-11-01T20:55:00.000+01:00

Jag borde egentligen skriva om gårdagskvällen på VGs. Det var faktiskt riktigt jäkla kul, och mot slutet klickade vi ordentligt, de där killarna och jag. Idel busrop och tummen upp, (varför gör helt plötsligt ALLA det nu, jag som trodde jag var först med något. Nu ska jag börja göra tummen ner istället, apa inte efter) och allt var förlåtet.

Gårdagens succé, dagens passé

Vi har ältat det här med manligt kontra kvinnligt i evigheter på bloggen, om stereotypa föreställningar om dans och musik, som på något sätt ändå sitter där någonstans i hjärnan. Hannes gick till och med så pass långt att han hävdade motsatsen, att tjejer visst gillar elektronisk dansmusik, och att killar gillar att dansa schlager. Visst, Malmös hipsters har varit ganska duktiga på att credda tråktechnon från Berlin till den yngre generationens tjejmaffia, så i sak slår han huvudet på spiken. Inget gör mig gladare än när ens fördomar krossas. Men på något sätt verkar det ändå lite för bra för att vara sant. Fy ***** i ********* vad roligt det skulle vara att dja på en fet housefest med - BARA tjejer. Som vevade på och släppte loss till Play it loud, Megara och SQ-1. Eller iaf 80% tjejer. Kanske till och med 60%. Nu är det ju iofs klart fler tjejer idag som lyssnar på elektronisk musik än för tio år sen.Minns ett samtal med min gamle vapendragare och schtekbroder Patrik Juul, om att höjden av lycka var att träffa en tjej som verkligen gillade elektroniskt. Det hela verkade vara en utopi, en sån där härlig vision man kunde fantisera ihop, men aldrig riktigt trodde på. Men mycket riktigt, två veckor senare hade Patrik såklart snackat med en tjej som bara sådär nämnt att hon älskade vår favoritdj. Jag avslöjade såklart bluffen, precis som när han bluffade om att han förlorat oskulden i en dusch i Danmark*. Ljuga var han sådär på, men det tog han igen med att styra donnor. På tio år händer en del, och ingen är gladare än jag.

/Robban
*Patrik lever idag ett stilla familjeliv, med sambo och två kids. Han är en dag yngre än mig.

Habitual linestepper

2007-11-01T03:28:00.000+01:00

Jamen så bra. Jag vet att ni längtat länge, men se, nu produceras inlägg på löpande band! Mitt inlägg kräver dock att ni läst Hannes tidigare. Så scrolla ner om ni inte redan gjort det (jag vet inte hur vana bloggläsare ni är, men kutym är att man börjar nerifrån och upp). Ett par tillägg är nämligen på sin plats. 1. Efter 5 min i köket slant Mitch med kniven, och blodvite uppstod. Inget allvarligt dock. Och så var vi bara tre. Om snittarna, vars existens och frånfälle John så poetiskt beskrev "Jamenvadfan, ställ fram gratis snittar till 300 pers, så kan du ju själv räkna ut hur många som blir kvar..." var en succé beroende på dess smaker eller inte, låter vi vara osagt.

2. Början av kvällen var riktigt bra, det var bra med folk på dansgovlvet redan från start, även om det kastades lite vilsna blickar mot djbåset, som för att visuellt undra "men när kommer rnbn då?". När folk väl började fatta vad som gällde, ställde sig killarna och vispade, tillsammans med våra underbara gogo-dansare Marina och Anna.

3. Jag gjorde en eller två mixar innan kvart över ett. Jag var kaes. Således var det B2B med Dalhberg och Wang innan dess.

4. Play it loud var INTE med Stirra ner acapellan. Det var Alla vill till himmelen. Viss skillnad.

5. Här är sista 20 min av setet, med bl.a. Hannes kanonacapella. Låtarna i övrigt är:
Red Hot - Otherside
Steve Angello - Teasing Mr Charlie (Recordspin groupies liveremix)
Far too loud - Play it loud
Rozalla - Everybodys free
Daft Punk - One more time
Ferry Corsten - Junk
Sean Kingston - Beatiful girls
Timbaland - The way I are
Coldplay - Talk
Snow Patrol - Open your eyes
BB - Drowning

Jag var en smula salongsberusad av all glädje mot slutet, så det kan hända att det slants och slarvades. Men skit i det, jag hade brutalt roligt, och önskar bara att varje spelning kunde vara likadan.
/Robban

BE FRESH. WEAR SMALL PIGS IN NEON COLOURS ON YOUR T-SHIRT

2007-10-31T23:08:00.000+01:00

Jaha, var va vi... Med risk för att beröra nåt som ni i storstäderna tycker e helt passé så måste jag bara säga att det är tufft med t-shirtar med stora jävla text-tryck. Ja, jag bor i Växjö. Vi fick såna t-shirtar typ igår, så för mig är detta nytt! Så skratta ni i era heta boot-cut-jeans som modellerna har på catwalken. Låt mig njuta av att utan skam få skrika i versaler till världen: SE MIG! Men vänta nu... Va fan har detta med musik att göra? Jo, ehm, "paste efterkonstruktion here"

Som ni förstår så för detta mig osökt till den avverkade helgen. Var ska jag börja? Svårt att finna orden. Till att börja med; ett STORT tack till alla nära och kära vänner som kom dit! Vad hade vi gjort utan er? Ätit upp snittarna själva? nää. Så tack och tack. Hoppas ni hade lika roligt som vi. För roligt, det hade vi...

Jag kanske helt enkelt måste beskriva kvällen lite sådär kronologiskt. Som ni kanske vet så har DJs inga skruppler. Vi gör allt för money and glory. Torsdagen på ÖGs började därmed med att 4 DJs intog köket och gjorde snittar. Det gick sådär. Sen lite mingel medan vår vän Mitch värmde upp anläggningen genom att spela låtar som förtjänar mer. Strax före elva sa Mitch adjö och gick till sitt riktiga gigg den kvällen, på AF-borgen. Vi tog över spakarna och körde lite snygg och svår house tills det var så mycket folk i lokalen att vi kunde sätta fart på ett dansgolv. Trots frånvaro av RnB förutom uppitchade housevarianter a la ella ella så var det faktiskt bra drag. Kändes lite tveksamt att kanske inte ge dansgolvet precis det de var vana vid, men sen fanns det vissa som verkade uppskatta det desto mer. I vilket fall körde vi alla tre fram tills sådär kvart över ett då robban kopplade upp gianluca och gick över till abletons fantastiska värld. Mitt klimax blev när Rob som utlovat drog på bästa låten just nu, Play it loud, tillsammans med stirra ner-acapellan för att folk skulle stå ut. This is your soundsystem speaking! Efter det kunde jag inte hålla mig och invaderade DJ-båset för att försöka tillföra något. Jag cueade upp acapellan till Sean Kingston - Beautiful Girls och väntade på ett bra tillfälle att slänga in den. Då drar robban på... Sean Kingston - Beatiful Girls... Ok, vad säger allt förnuft? Jo, erkänn nederlaget och låt bli. låt bli. inte roligt. men nänänä, jag körde. Identisk acapella i off-sync med den riktiga. Resultatet blev, ehm, tveksamt. En sorts delay-effekt till att börja med. Vid andra versen tröttnade jag på det och körde den från början med refräng. Vad blev det? Jo, mina damer och herrar, låt oss kalla det för vad kör-människor benämner som en kanon. Jävligt fult. Helt idiotiskt. Men sjukt kul. Förlåt.

Sen gick vi till Mitch på JF-festen och lät en gold strike ta oss ikapp övriga festprissar. I like.

/Hannes

Delete - Memory

2007-10-24T19:39:00.000+02:00

Han grät förtvivlat redan när jag kom innanför dörren. Jag hade haft det på känn redan när jag åkte iväg med ärendet, och tydligen hade han fått reda på det trots allt hemlighetsmakeri. Jag hängde av mig jackan i hallen, plockade upp honom i famnen, och försökte trösta honom. Mellan allt hulkande pressade han fram ett sorgset "men varför?". Jag insåg att det bästa nog var att säga sanningen.

-För att de får det bättre med någon annan. Du vet om hur vi haft det hemma sista tiden.

DJM 400 tittade upp på mig med rödgråtna ögon, och jag förstod att han inte förstod. Jag hade ju helt enkelt inte använt dem på så himla länge, och de stod ju faktiskt och samlade damm. Det var ett tag sedan den där lyriska kvällen för ungefär ett år sedan.

-Jag är säker på att deras nya kommer att ta minst lika bra hand om dem, försökte jag.
-Men jag saknar dem!
-Det gör jag också, det gör jag också, ljög jag.

CDJ 800MK2. Ni var mina allra käraste ögonstenar. Men tider och saker och ting förändras, och man saknar aldrig någonting förrän det är borta. Allra mest de saker vi är vana att ta för givet. Men det finns en ny kärlek i mitt liv. Gianluca. Han ger mig glädje och ömhet på ett sätt ni aldrig gjorde. Det var inte ert fel, det var mitt. Men nu står vi här på var sitt håll, och det är för saker och tings bästa. Så vi kan väl försöka vara vänner, inte minst för den lilles skull. Farväl.

Nobody likes the records that I play pt. 2

2007-10-24T12:47:00.000+02:00

En discjockey på en nattklubb i Linköping åtalades på måndagen för misshandel. Enligt åklagaren slog mannen till en gäst i huvudet. Gästen hade förgäves önskat en favoritlåt.

Det var den 16 april förra året som en 29-årig man besökte den aktuella nattklubben i centrala Linköping. Han gick fram till discjockeyn och önskade en favoritlåt. När discjockeyn förklarade att han inte spelade rocklåtar utan endast r&b och hiphop blev gästen irriterad. 29-åringen har i förhör berättat att han utbrast: "Vilken jävla dålig discjockey du är".

Vad som sedan hände råder det delade meningar om. 29-åringen och två vittnen uppger i förhör att discjockeyn slog till 29-åringen i bakhuvudet. Enligt ett av vittnena utdelades slaget med knuten näve. 29-åringen ryggade tillbaka, men kunde hålla sig på fötter. Bägge vittnena är kamrater till 29-åringen.

Den åtalade discjockeyn har lämnat en helt annan version som går ut på att 29-åringen lutade sig in över mixerbordet. För att skydda sin utrustning knuffade discjockeyn reflexmässigt undan 29-åringen. En annan anställd på nattklubben har intygat att discjockeyns version stämmer. En ordningsvakt som stod alldeles i närheten av dj-båset säger sig dock inte ha sett några slag eller knuffar överhuvud taget.

Efter händelsen blev 29-åringen utkastad från nattklubben – något som han upplevde som "mycket kränkande".

Kammaråklagare Olof Danielsson tror uppenbarligen mer på 29-åringen och de två vittnena.

Artikeln kan läsas i sin helhet här.

"Nobody likes the records that I play"

2007-10-24T00:18:00.000+02:00

Är det inte ballt att (DJ) Tocadisco gjorde en låt 2004 med samma namn som rubriken? Det är väl ingen överdrift att påstå att han sen dess minsann lärt sig av sina misstag... Men hur var det nu, "the records that I play"? Inte för att jag har den minsta koll på hur hans set brukar va, men jag hörde en låt av honom som gav mig lite ågren. Hans remix av Booka Shade - Body Language är absolut helt ok. För att va techno. Men varför i hela världen ska han göra en sån remix? Säg inte att Tocadisco också innerst inne gillar Techno mest (och spelar det på sina set om han kan ta ut svängarna). För jag är bara så jävla trött på allt snack om Techno. Tyvärr, det får inte mina ben att röra på sig. Inte ens huvet att gunga lite. Måste Techno kombineras med knark eller vad är hemligheten?

Så vad är det som är så jobbigt? Låt dem gilla det liksom... Bara så ni vet så drar jag fortfarande på The real group hemma ett par gånger i månaden... Nej, det vidriga e att jag drar en parallell till electron. Jag dissade den hårt till ungefär 1 år sen då jag plötsligt började älska den (inte all, men den bästa). Typ 2 år efter alla andra!Så jag lovar, om 3 år när alla andra har börjat lyssna på hardstyle så kommer hannes plötsligt upptäcka technon. Det finns dock en fördel med att ligga lite efter. Då e man på samma nivå som vanligt folk. eller? nja, närmare iaf ;)

Tillbaka till rubriken. Hade det inte varit så jävla nice om den låten också va sjukt bra, men vääldigt svår och okommersiell och ändå bra drag? Oj, va jag skulle gillat att spela den. Va ett tag sen jag fick en kick av att spela Rock DJ liksom...

Vad mer? Lite nyfunna favoriter:
* Bodyrox - What planet you on (Air Bureau Remix)
Jävligt bra driv i trummorna! Ingen ersättare till Yeah Yeah men nice ändå. Känns lite originell vilket är ovanligt för tillfället.
* Nowak - Stand up.
Kolla in (the guitarness radio edit) som e funkig o svart. Har ni tur så får ni kanske höra Nowaknes mer svulliga remix på ÖGs på torsdag ;)
* Craig David - Hot stuff.
Både (chase and status mix) och (touche mix) svänger fint trots att det är RnB som glidit i en electro-house-tvångströja.
* Keyshia Cole ft T.I, Missy Eliott & Young Dro - Let it go
Sån där rysligt smooth rnb som passar perfekt i rätt bar.

Nej, nu får det vara nog... hörs snart igen

/Hannes

Don´t we all make choices?

2007-10-21T02:44:00.000+02:00

Brother and sister
Together we'll make it through
Some day a spirit will lift you and take you there
I know you've been hurting but I've been waiting to be there for you
And I'll be there just helping you out
Whenever I can

Ooh ooh

*Everybodys free to feel good
Everybody's free to feel good

*(följande sjungs högt med vacker stämma, utan någon som helst Borat-imitation.)

Originalet i form av Rozallas epos Everybodys free är precis som så mycket annan felkategoriserad eurodisco så tokamerikanskt det kan bli, men det kan ju i och för sig kvitta idag. Kollar man lite snabbt bland kommentarerna på Youtube, är de flesta i stil med denna; "I was like 3 or 4 when this was released and my mom listened to it a lot. to this day its one of my fave 80's pop hits." eller berättelser om hur fina minnen de har till låten i samband med knark i Orlando och Miami ´92. Jag var 10 bast då, så mina minnen är inte fullt så knarkiga, men jag skulle tippa på att det är mitt tidiga nittiotals absolut bästa danslåt, i hård konkurrens med Snaps Rhytm is a dancer. Signaturen med det smakfulla namnet Robertissimo skriver följande klipska kommentar:

for all the imbeciles that know nothing about music go get educated, Rozalla's everybody's free is simply LEGENDARY

a groundbreaking track and a major milestone in the history of dance music, bringing the style and sounds of an underground dance scene to a mainstream audience whilst still adhering to its roots.

15 år på nacken, ändå uttjatad tack vare klåparen Sinclars trötta afrohets. Är det tacken?

Oj vilket dåligt rim. Det var inte meningen. Nu har turen kommit till Global Deejays att ta sig an låten, och de har med sig ett högst svajigt CV i bagaget. Kan gå hur som helst. Men ta mig fan, i form av Klaas remix är det nog bland det mest göttiga jag hört i år. Precis samma känsla i kroppen som av jag fick av Popper och I love you en gång i tiden. Perfekt längd. Tyngsta basen. Breakarnas break * 2. Rockriff. ÖG fick ta del av min passion tidigare ikväll. Synd att ni inte var där då. Loveimplosione de musique fenomenale. Imorgon hatar jag Rozalla. Det svänger snabbt.

/Robban

Tillbaka till ruta ett

2007-10-20T20:02:00.000+02:00

Godkväll.

Nu är min uppsats inlämnad, vilket innebär lite mer fokus på musik ett tag. Oerhört skönt, då senaste tre veckorna varit en riktig pina. En orgie i tretimmarsnätter.

Det har varit mycket hej och håspelningar på sistone. Några kvällar skiljer sig dock från mängden. Sensation White-tributen blev mycket lyckad. Mycket folk och bra pimpning av ljusriggen på Gasque. Tack teknologkåren!

I torsdags var det Kålles igen. Återigen Gasque. En lokal som om den legat i city, och inte haft en så stark förknippning med LTH, vore världsklass. Så fantastiskt roligt att folket ändå tar sig dig. Jag har ingen siffra på hur många som var där, ni får gissa själva på bilderna.

Den musiken jag tycker om älskade publiken. Man kan inte begära mycket mer.

Well, tillbaka till ruta ett heter detta inlägg, vad menas med detta?

Min allra första spelning gjorde jag på en ekonomnollning i januari 2004. Skickligheten var obefintlig, och semimixar var vanliga (två eller flera låtar färdigmixade i dator, ja det kallas fusk). En av dessa semis bestod av tre låtar. En låt jag inte minns, sedan Oceanlab - Sky falls down och slutligen 5ive - Keep on moving. Genrehopp deluxe, men då var bpm det enda som fanns i skallen. Jag har inga minnen av vilken respons dessa låtar fick av publiken, förutom att en dyngrak kille såg helt salig ut. Tre och ett halvt år har gått, jag är nu vän med killen ifråga. När jag nu såg honom på Kålles i torsdags, klockan var kvart i två och det var proppat, fick jag en flashback. Denna gången inmixad i Gigi. Oceanlab på Kålles, det trodde jag fan aldrig...

Obs, bilden är tagen i torsdags, men hade sannolikt sett ungefär likadan ut i januari 2004.

Nu ska jag iväg till Harrys i Helsingborg och spela. Magnus Carlsson står på scenen. Ett utmärkt tillfälle att lära glambögarna älska electro.

/John

Triumvirat

2007-10-20T02:52:00.000+02:00

Kära John och DalHberg

Jag är så våldsamt trött just nu. Trist start, men så ligger det till. Tänkte först äta en skål flingor och blogga en kortis om kvällens spelning på Hallands, men fastnade framför någon blogg, och därefter lyssnade jag igenom mitt set, och däremellan lyssnade jag in när Steve Angello gjorde ett riktigt trainwreck på förra årets Sensation. Den riktiga alltså. Så nu är filen lagom sur, och ögonen hänger ikapp mer än måttligt. Men jag var tvungen pränta ned mina idéer för torsdagens baluns, nämligen vår Increasefest. Tanken är ju att vi (undertecknad, John och DalHberg) ska spela house. Den tekniska termen är big room electrohouse, och ju fläskigare desto bättre. Men ska sanningen fram är vi ju sisådär förberedda. Jag har ingen aning om jag ska spela först eller sist, eller mitt i. Framförallt inte vilka låtar jag ska spela. Jag saknar knappast låtar, det ska gudarna veta, jag har snarare ett otroligt jobb framför mig att sålla bort bra låtar. Eller sålla och sålla. Jag skulle snarare säga paxa. För det är så vårt låtplanerande kommer gå till, inte helt olikt NHL-draften. Vi väljer vars en låt i taget, där speciell hänsyn får tas till följande faktorer:

*Hur mycket nämnda person förknippas med låten ifråga. (tex: John - Tom Novy)
*Hur mycket låten kommer att passa in i övriga setet.
*Hur bra låten ifråga är.

Givetvis kan man "taktika", dvs medvetet välja en liten sämre låt för att öka chanserna att få någon topplåt. Det finns ett antal låtar som jag misstänker att vi alla tre skulle vilja spela. En annan enormt viktig aspekt i mina ögon är hur mycket man vill spela en låt, kontra att dansa till den. Jag har ju aldrig fått ynnesten att dansa till Prydz remix av A bit patchy, och skulle således hellre vilja att någon av er lirade den.
Ujuj, så många låtar, så lite tid. Vågar man inte ta med Ax och Ingrossos Together? Eller Hajis Do you want it right now? R.I.O? Razorlight? Ska man istället lira nyare favoriten Fascination, eller Gat Decor i Dave Spoon remixen? Blir det någon uttjatad Tocadiscoremix, eller hans nya softa stil med Open your eyes? Alla andra då? Martin Solveig, Alter Ego, Mark Knight, Pryda, Tiga, Dubfire och Daft Punk. Vem fan lirar Guilty?

Jag vet mina ess iaf, säg till när ni är redo för draften!

/Robban

Det doftar inte så mycket om kall mat

2007-10-18T03:03:00.000+02:00

Galet trött nu. En Dr Oetker i magen, och Per Morberg på näthinnan gör en gott. Såväl då, eftersom den uteblivna lunchen imorgon irriterar och sista timman på spelningen ikväll gick åt skogen. Eller tja, allting är ju relativt. Men det är alltid tråkigt när sista delen av kvällen går sådär, för det är ju den man minns bäst. Nu var i och för sig inte starten av kvällen någon hejdundrande succé heller, och kvällens facit kan bero på en könsfördelning på 80/20 i samband med en tentaperiod. Men ändå, spontant känns det som att man borde kunna trolla fram lite bra stämning bara sådär. Vilket jag verkligen inte kunde ikväll. För hur mycket man än tror att det är djn, och djns egen förtjänst när det är fullt ös, så är det en växelverkan. Precis som så mycket annat i samtiden är det en kollektiv insats, där folket bestämt sig för att ha kul, och ser djn som sin guide mot roligheten. Ikväll var det idel bistra miner, och killarna hade ett enda kollektivt ansiktsuttryck.

Var fan är brudarna?

Ok, Seven nation army på repeat då eller? Sen var jag slarvig också, för mycket småmissar för att vara helt nöjd, och en stor miss som jag inte alls är nöjd med. Ljuspunkterna var Saint Etienne och R.I.O, sen var det mest skåpmat. Spelningarna på VG brukar vara sjukt bra, så jag hoppas inte att det är något trendbrott. Jag vill känna mig som Ace, som jag gjorde efter förra spelningen där.

Om två veckor blir det rendevouz, då jävlar.

/Robban

Fondle

2007-10-16T22:54:00.000+02:00

Ibland längtar man tillbaka. Kanske mest när det kryper ner mot 5 grader och vinden biter sig fast i ansiktet. Att vakna varje morgon av att skivaffären nere vid hörnet på gatan spelar Carl Kennedys epos Ride the Storm tätt följt av en tight mix in till Freemasons Rain down love. Vart man är gick var det house, må så vara minimal som funkig, men alltid upplyftande. Att Sverige inte förrän på senare år nåtts av övriga Europas housefeber kan ha något att göra med vädret. 30 grader och solbränna rimmar helt klart bättre med fläskiga beats än rimfrost och slask. Fast Ibiza var ändå mer än sorglösa beats, trots att det är svårt att sätta ord på en gemensam känsla. För det är precis vad det handlade om, att man visste att alla var där för samma anledning, kärleken till musiken. Sen må det i vissas fall varit förtäckt av en annan kärlek till droger, sprit och sex, men det är en annan femma. Minnen skapas av kärlek. Vakna till Ride the storm, sen frukost, stranden med Ironman i lurarna, traska 500 m hem, färska grönsaker, sallad på balkongen med en flaska rosé, chill nere vid Café Mambo med rosé, och spontanutgång med Englands finest till tonerna av Mickey Slim till tidiga morgonen. Eller det legendariska förkröket i den tomma hotellbaren strax innan We Love Space, för att sedan höra David Guetta få återupprättelse för den kvällen han schabblade bort på Pascha. Seamus Hajis lätt bizarra loopteknik. Steve och Seb uppe på taket på Mambo med Pete. Man kan åka iväg ifrån Ibiza, men Ibiza åker aldrig iväg från dig. Tur att det bara är 9 mån kvar tills nästa tripp. Hänger du med?

/Robban

100% VaginaBoob Free

2007-10-13T00:57:00.000+02:00

Vill förtydliga att vi inte har nåt som helst med sånt att göra.

Va får man om man kombinerar Bee Gees med Teddybears 2007? Jo, en jävligt märklig låt. Teddybears har nämligen fått den stora äran (? - jo) att ha med en remix av stayin alive med på cdn The Bee Gees - Greatest (Special Edition). In med en fet electro-virvel, ett upphottat riff med lite obligatoriskt chopchop samt en tung syntlead som sveper upp oktaver nästan lika snyggt som gamla Will Smith - Summertime och ni förstår att vi har en låt som ni lär få höra förr eller senare. Med på skivan finns även en remix för alla er som inte tar några risker. Med The Bee Gees - How deep is your love (supreme beings of leisure remix) i stereon så kan ni förföra vem som helst...

/Hannes

Extraordinari

2007-10-11T18:46:00.000+02:00

Jag är lite grumpy. Bra nyheter blandas med tråkigare, som i sin tur mildras av lättja. Loggar in på vår counter, där man se vilka som varit inne på vår blogg, och hur många ni har varit. Den senaste månaden har ni varit fler än tidigare, vilket förstås glädjer oss väldigt mycket. Att det är många som läser våra ord ger en ofantlig känsla av fullbordande, inte olikt känslan av att ha miljoner vänner på Facebook. Naturligtvis värderar vi alla läsare lika mycket, men vi gläds mest åt vårt femtontal trognaste läsare, som dagligen kikar in. Ni vet vilka ni är.

Sen har vi ytterligare 40 pers som droppar in, vissa som bara vill kolla in oss, och andra som är på jakt efter annat. En av de roligaste funktionerna med countern är att man kan se vilka som hittat oss via olika sökmotorer, och framförallt vad de sökt på när de snubblat in hos oss. Här är de senaste dagarnas skörd:

"ladda ner årets bästa remixer"
Ok. En aningens för odefinierad frågeställning kan tyckas vid närmaste anblick. Lycka till med sökandet.

"hur mixar man acapella?"
Jadu. Två stycken acapellor med varandra? Blir svårt utan bas. Vi vet iaf inte.

"masturbation"
Bara för att vår web log oroväckande nog kommer upp som nummer sex på en sökning, betyder det inte att vi ägnar den här bloggen åt det. Håll dina håriga händer ifrån oss.

"en lista på Avril Lavignes låtar"
Hennes officiella hemsida är nog ett säkert kort. Annars kan kanske discogs vara till hjälp.

"Kåta tjejer i Hässleholm"
Prova att gå ut lite oftare, jag är rätt säker på att de finns därute, precis överallt. Utom här.
"ladda ner ajkon zshare"
De där "äjkon" verkar vara populära. Inte här.

Vi ska inte ens börja diskutera vad hon/hon som sökte efter titten fich var ute efter...

/Robban

What? Did you say over?

2007-10-11T02:52:00.000+02:00

När jag parkerat bilen fick jag en kort flashback från våren 2003. Jag och John läste statistik 1-20, och eftersom första halvan av kursen var löjligt lätt, var vi ute och festade mer eller mindre jämnt. Mest av allt var vi på Wermlands, även om vi stod i den timmeslånga Kålleskön och huttrade mer än ett par gånger också. Det hela var en vandrande two-man-show av fylla, musik och damer, ungefär så Lund ska upplevas när man är 21 och 22. Kvällarna brukade starta på Vildanden där John lärde mig en hel del om indiepop, och jag lärde honom väsentligt mycket mindre om elektronisk musik. 5 Lucky star på det, och man var i synnerligen fin form. Den sista ölen sparades åt kön, för onsdagarna var sinnesjukt knökade på W. Kom man kl. 22 var det nästan alltid för sent. Vi kom i 9/10 ändå alltid in, via list, tur och mygel. Väl inne konsumerades väl ett par öl till, så att notan för hela kvällen slutade på en jämn och fin tvåhundring. Hey Ya hade ännu inte slagit, utan istället spelades indiepop, ösig rock och enstaka hiphoplåtar. Vi dansade och hånglade som om det inte fanns någon morgondag.Hinner få upp en strimma hopp, men den falnar snabbt när jag kommer in och ser att det är tomt i lokalen. Knäpper på datorn och spela lite TTA mest för att hedra minnet åt det som var. Under hela kvällen dansar ca. 25 olika personer, trots Hives, Aretha, Kylie, Blur, Prodigy och Depeche. Av ca 30 000 studenter borde väl 700, dv.s tillräckligt att fylla de båda onsdagsklubbarna, gå ut? Usch och blä, det är synd och skam på en klubb som vågar köra ett annorlunda race än musikens mittfåra.

/Robban

Boys just wanna have fun

2007-10-09T21:17:00.000+02:00

Sådärja, facebook-event. Woawoawiiwaa! Måste bara förtydliga en sak för alla fantastiska bloggläsare i skåne-trakten: Recordspin är ingen klubb för inbördes beundran. Snarare ser jag ner på de andra 2 stollarna som tog in mig, det bevisar liksom denna blogg’s bisarrt dåliga smak. Den 25te oktober handlar däremot faktiskt lite grand om att klappa varann i ryggen. OM MAN ÄR VÄRD DET. Vi kommer nämligen göra vårt yttersta för att bjuda dansgolvet på en upplevelse utöver det vanliga. Lyckas någon med en mix där låtarna så att säga ”idkar älskog” kan det nog bli en klapp. Vid galopp-mix kommer vi istället att ha en el-pistol som är kopplad till en ”galopp-mätare” – ju mer off-sync, desto högre ström. Genom detta har vi liksom en win-win-situation. Om det inte kommer njutbart ur högtalarna så kan man iaf få sig ett gapskratt åt det visuella spektaklet i DJ-båset. Alltid nåt ;)

Måste berätta om en märklig grej som hände häromdan. Jag hade precis satt igång första låten vid 9-tiden och såg fram emot en timmes skoj-mixande med mina favoritlåtar innan de första gästerna trillade in. Kl 21.05 kommer det in 4 glada pojkar som är på g så det stänker om det. De börjar dansa och kör rätt rejält till låtar som, ehh, är svåra att dansa till. Jag bara väntar på första önskningen och mycket riktigt, efter ett par minuter kommer en av dem fram och säger nåt i stil med ”Nu kör vi!!! Har du Cindy Lauper – Girls just wanna have fun? Kom igen, du har den!” Jag blir lite smått chockad över denna ungdomliga glädje som får 4 killar att vilja ”köra på” till historiens största tjej-låt. UTAN TJEJER i lokalen. I vanliga fall skulle jag försökt förhala det lite grand, men insåg att jag bara inte kunde ta ner deras topphumör…

Detta är kanske inte tillräckligt signifikant för att dra några slutsatser av, men jag har lite andra iakttagelser som är det. Om man ska vara riktigt generaliserande så kan man dela upp dansmusik efter kön. Vi har RnB – för tejer, och house – för killar. Så har det iaf varit under min korta DJ-karriär. Jag befarade nästan att det hade att göra med nåt genetiskt, vilket förstås är tabu att säga. Det finns inga skillnader mellan män och kvinnor. Nåväl, häromkvällen på ÖGs så var det nåt som inte stämde. Tjej efter tjej som kom fram till båset önskade house! Antingen bara allmän genre-önskning (fastän jag nån gång redan spelade nämnda genre) eller specifika house-låtar. Vad är detta? New world order 2.0?

/Hannes

Smärre fördröjning

2007-10-08T22:34:00.000+02:00

AAAAAArrrrgh, jag blir så trött! Här hade jag skrivit klart ett inlägg, men på två snabba musklick försvinner texten med alla fina länkar...

Håhåjaja...

Här är kontentan.

*Copyfokkings remix på Kents Ingenting är sjukt bra electrohouse.
*Plattan Certified Air Raid Material av EdIT är sjukt ball.
*Låten Ce Yeu av Yelle är fantastiskt catchy.
*Will.I.Am samplar friskt från dansmusiken. Ibland kul som med Body Language, och ibland...tja... .
*Re-offensive och Ludomatic med Claes Rosén är suveräna när vintern börjar smyga sig närmre. Fantastiska låtar.
*Zentrix som gör bitpop får mig på ett härligt humör. Låtarna heter livet som riddare, den förtrollade staden och tjänster till höger och vänster. Mycket bra.
*Bodyrox nya singel What planet your on är rätt skön.
*Jag ska inte fylleblogga mer på ett tag.
*Den 25:e oktober smäller det. Be there.

Sådärja, det var alles. Er tur nu lads.

Ps. Först nu inser jag det ironiska i situationen med inlägget. Jag citerar J. Walter Weatherman "And that's why you always leave a note."

/Robban

Att blogga

2007-10-07T04:14:00.000+02:00

Vilket laddat ord, inte sant? Att i okt 2007 börja dela med sig av sina tankar mm på webben känns ungefär lika fräscht som att dra på sig en ärmlös t-shirt a la -98. Otvättad. Nu är det tyvärr så att jag gör just det ibland, och då kanske ni förstår varför jag inte har mer vett än att acceptera Rob o Johns inbjudan till denna eminenta B-logg (words stavningsförslag). Det kanske har att göra med att det var just dessa 2 gossar som lurade in mig i DJ-träsket, vem vet…

I vilket fall vill jag börja med att uppmärksamma ett nytt fenomen. Fenomenet remix. Eller rättare sagt, svenskars missuppfattning av ordet remix. Ikväll spelade jag som näst sista låt på Sivans, låten Billy Paul - Your Song. Efter att musiken har tystnat så kommer det fram en trevlig kille o frågar ”vilken mix är detta?”. Som ni förstår är det en adekvat fråga många gånger, men jag är ganska säker på att det han menade var vilken LÅT är detta? Eller möjligen vilken artist kanske. Nu är det ju inte hela världen direkt, men det känns som att detta ganska bra illustrerar hur förvirrade dagens vanliga musikkonsumenter är. För typ 7 år sen var detta med remixar något som bara DJs och freaks höll reda på. Och det hette ofta kort och gott remix. Ibland gjordes 2 st. En vanlig (original mix) och en dub-mix. Den ”dubbiga” var mer monoton. Jag gillade aldrig dub-versioner…. Sen kom radio-edit, extended version och acapella. Inge problem so far. Fortfarande ganska logiskt. MEN, idag finns det typ lika många namn på mixar som det finns låtar. Vi har clubmix, tvmix, beatapella, pianopella, DJ-tool, white label mix mm. Och framförallt är det nu mer regel än undantag att någon annan än ursprungsproducenten har gjort remixen. När singlar nuförtiden släpps med säg 10 olika mixar, av säg 5 olika producenter, så förstår man att folket blir lite förvirrade… Eller vänta nu, jag kanske faktiskt körde en ”extended mix” på your song? Trots allt över 6 minuter…

Nu ska jag fundera vidare över vilken man som Robban inte verkar tycka så mkt om. Jag säger bara en sak. Tuppjuck.

/Hannes

När man säger så

2007-10-06T21:05:00.001+02:00

'Wallmans' är ett skämt. Ett transigt löjligt skämt, vars enda behållning finns hos en en publik född på tusentalet. Jag har ett hopp/löfte till Robban år 2027. Snälla, fortsätt lyssna på bra musik...

New world order

2007-10-06T20:55:00.001+02:00

Jag sitter på en personalfest i Helsingborg på' Wallmans' och förundras över vilken total katastof den här showen är. Jag längtar tills det här tragiska fenomenet dör ut. Ja, jag är packad, jag stavar som en humanist. Tur att jag har en grym bordsdam, som inte alls ställer sig upp och sjunger när speakern börjar sjunga tiotusen röda rosor...

Extrapolering

2007-10-06T03:19:00.001+02:00

Här finns de resterande 453 bilderna

Like a glove?

2007-10-06T03:06:00.000+02:00

On Thu, October 4, 2007 5:52 pm, Qurator Östgöta Nation wrote:
> Hej!
>
>Ja, snittar går bra, våra jobbare kan hjälpa till, och ja, Mitch Buchanon får
>spela...
>
> Lydia undrar vad Lydiahouse är. Och självklart delar vi på kostnaden om
> ni får hit en zebra. Dock kommer det att begränsa antalet besökare pga
> pälsallergi.
>
> Vi ska också göra reklam för er genom att sätta upp tillägg på våra
> planscher för DT och då skriva något i stil med "increaseparty med
> recordspin" och era tre namn utan inbördes ordning.
>
> Vi ser framemot att samarbeta med er denna kväll.
>
> Med vänlig hälsning
> Östgöta Nation
>
> Alexandra D Stark
> Qurator Östgöta Nation
> Adelgatan 4 . 223 50 Lund
> 046-12 03 20 www.ostgota.nu
>
> *FOLKE KOMMER - KOMMER DU?*
> 13 oktober på AF
>
> robert.olofsson@recordspin.se skrev:
>> ---------------------------- Original Message
>> ----------------------------
>> Subject: 25
>> From: robert.olofsson@recordspin.se
>> Date: Thu, October 4, 2007 5:09 pm
>> To: q@ostgota.nu
>> ------------------------------------------------------------------------
>> --
>>
>> Hej!
>>
>> Tänkte "stolpa" upp kvällen som vi hade tänkt oss.
>>
>> 21.00-22.00 Snittar. Som jag förstått det står vi för kostnaden för
>> snittarna, och era jobbare lagar dem? Det vore trevligt att kunna
>> servera en lättare "fördrink" eller något i den stilen. Vi har vänner som är
>> svampar, hur påverkar detta?
>>
>> 22.00-02.00 Ett "vanligt" DT, men med skillnaden att jag, Hannes, och
>> John skiftas om att spela. Vi kommer att spela snällhouse, brutalhouse och
>> Lydiahouse. Kan Magic Mitch få spela första halvtimmen mellan 22.00-22.30. Det vore även kul med lite extra utpyntning, som t.ex. ballonger, visselpipor och gogodansare. Kanske en levande zebra. Jonglörer. Är detta en kostnad som vi ska stå för, eller kan vi dela kostnaden?
>>
>> Vänligen,
>>
>>Robert Olofsson
>>

Please increase me!

2007-10-06T02:37:00.000+02:00

Torsdagen den 25:e oktober smäller det! För att fira att två har blivit tre, smäller Recordspin till med en hejdundrande increasefest på Östgöta Nation. Kl. 21.00 serveras snittar och mousserande, och kl. 22.00 drar vi igång kalabaliken. Linan ser preliminärt ut som följer:

Magic Mitch (från Display records)
John "Steve Jones" Wang
Hannes "8 beats a week" Dalhberg
Robert "Rung/Djoonas" Olofsson

Vi utlovar alla trötta klubbklyschor, men mer! Den basigaste basen, vokalaste vokalen och framför allt, ingen jävla minimal, utan MAXIMAL house! Inträdet kostar 50 riksdaler, och studentleg krävs. Festen pågår till klockan 02.00, sedan föreslår vi att ni, likt oss styr kosan mot AFborgens stora sal, där vi ansluter till juristernas festande. Vi erbjuder en natt fylld av överraskningar, manlig kärlek, mat, musik och passion, så kom och ta för er!

/Recordspin Crew

150 - This is not Sparta

2007-10-04T16:17:00.000+02:00

Pressmeddelande

TORSDAG 4 OKTOBER

Recordspin AB och recordspin.se utökar verksamheten med Hannes Dalhberg - men lovar fortsatt hög kvalité

VD John Wang: Vi ser en fortsatt hög tillväxt på hemmamarknaden, och satsar där offensivt med att expandera verksamheten med 50%.

Robert Olofsson, grundare Recordspin: Vi ser en stor potential hos Dalhberg, vars talang ligger i linje med vårt varumärke.

Hannes Dalhberg kommer närmast från en frilanstjänst, och kommer att börja sin tjänst hos Recordspin med omedelbar verkan. Han är lyrisk när vi når honom för en telefonintervju på sträckan mellan Växjö och Lund.
-Stort grattis! Det här kunde du inte ana?
-Eh, vad menar du?
-Ja, att vi ska börja arbeta tillsammans.
-Ja, jätteroligt. Du, jag har dålig lina, vi hörs.
-Ja, det gö..

Mer info inom kort.

I am not a fridge

2007-10-04T15:26:00.000+02:00

Ibland bara händer det. En synnerligen trött reklamslogan som sällan kan appliceras på riktiga livet, där en i mitt tycker mer passande titel vore "Oftast händer det inte". Men vem är jag att vara negerande och motsträvig. I fredags spelade Axwell på Slagthuset i Malmö, och jag var aningens bitter för att min spelning skulle sluta 03, och således omintetgöra en snabbis in till Malmö för att hinna se favoriten i egen person. Särskilt eftersom "alla" andra skulle vara där. Förutom John då. Så jag lunkar istället iväg mot spelningen, väntar på att sittningen ska ta slut, river av ett par skrålhits, och önskar att spelningen bara kunde sluta om så lite tidigare. Vips så har klockan blivit 01, och jag ser att allt fler festdeltagare droppar av pga. ragg/fylla. Milt upphetsad börjar jag känna att det kan finnas hopp, och mycket riktigt, 01.30 stänger vi, och 02.00 kör jag och Dalhberg mot Malmö.
OBS. Notera den synnerligen extravaganta djstilen Axel har.

Överlag en sjukt grym spelning, bra publik, och bra ljus. Enda downern på hela kvällen var att jag blev av med min mössa, och att Ax spelade Waiting for. Den jävla skitlåten.

/Robban

Kort paus i arbetet

2007-10-01T14:17:00.000+02:00

Jag och min kära vän Jessica skriver oförtrutet vidare på vår uppsats. En liten kort paus tar jag nu över en espresso och en *****boll. Tänkte tipsa om två bra nya låtar:

Tom Novy - My House

Frank Ti-Aya - Unity

Längre än så här blir tyvärr inte pausen. Sorry för de sketna länkarna, men sitter ju med bärbar i skolan, så jag kan tyvärr inte zshara låtarna nu. So what do you think about them?

/John

DUBBELCHOCK!!!

2007-09-27T02:30:00.000+02:00

Tillbaka i Lund efter en fantastiskt bra uppstyrd fest hemma hos Dahlbergs i Växjö, hinner jag knappt komma innanför portarna innan det är dags att börja spatsera mot W och kvällens spelning. Blir serverad en mozarellalasagne, men orkar bara hälften. Sen händer baske mig ingenting. Inte förrän runt midnatt börjar något som kan kallas dansgolv anta skepnad. Men det blev aldrig så bra som det kan vara på W, trots CSN i fickan hos de flesta. Kvällens behållning var att Gianluca fungerade fläckfritt, och att jag kunde spela Mandys och Booka Shades Body language som sista snabba låt. I övrigt var det en högst ordinär insats, med en del pop, lite motown, en del house, lite big-beat, och faktiskt en del 80-tal. En salig blandning hits helt enkelt. Ungefär kl. 01 dimper detta MMS ner i inkorgen, avsändare Bogdan, vår filmredigerare nere i Belgrad:Fii fan, fhesT asså! pArtyy patty!!! HEEEllllooo! sEnastte fiLmen, knass! DheT e nåt FEL!

Lätt förvirrad skickar jag tillbaka ett koncist:

Vad fan menar du?

Hinner mixa in Block rocking beats med Chemical Brothers i Stirra ner med Timbuk innan han svarar:

De eä nåt feL mä fiLmen! kOlla noGa!!!

Börjar få en malande känsla i magen, och när klockan nåt stängning packar jag hastigt ihop mina saker, och traskar hemåt i rask takt. Vad fasiken menar han, filmen var ju hur bra som helst? Väl hemma öppnar jag upp filmen, men hittar inget särskilt. Inte heller vid andra titten. Men tredje gången förstår jag vad Bogdan menade. Jag tappar hakan fullständigt. Se det skakande materialet själva...

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men "John" (om det nu ens är hans riktiga namn) har ju onekligen en hel del att förklara. Vem fan är killen på scen? Har John en okänd tvilling? Eller är det en Johndräkt? Jag fattar ingenting alls...

/Robban

Moona

2007-09-26T16:22:00.000+02:00

Jag sitter på Café Athén i AF-borgen och skriver uppsats. Helt plötsligt kliver en man upp till en mikrofon och meddelar att Mona Sahlin finns i lokalen för att svara på frågor. Det bjuds även på kaffe och kaka. Intresset verkar måttligt, och hon stannar i runda slängar en halvtimma. Frågan är, vilken låt kommer ni att tänka på när ni ser Mona? Lägg era förslag i kommentarfunktionen! Ska bli riktigt spännande!

/John

Marc Houle - Techno vocals

2007-09-25T13:46:00.000+02:00

Det här, mina vänner, är riktigt fläskigt. I like a lot.

/Robban

Masturbation is not a crime

2007-09-25T02:36:00.000+02:00

Yo!

Tänkte berätta om min lätt bizarra lördag. Startade lugnt och skönt, om än lite schleten efter fredagens holabalo på AF, och satte mig i bilen 18.45 med riktning mot Älmhult. Kommer fram till Balders Hage, och möts av ett gigantiskt dansgolv. Mitt framför den, uppe på en stor scen, fanns ett vitt futuristiskt djbord, inte ett djbås, som utan tvekan signalerade vem som skulle vara kvällens stjärna. Då mina egotendenser kickas igång väldigt lätt, föll jag för detta visuella fjäsk som Bambi på hal is. Packar upp Gianluca (Mr laptop) ur sitt förvar, och gör honom redo för en kväll av Idolfavoriter, Radio RIX, eurodisco, och hits en masse. Prick nio öppnas portarna, och in springer en massa personer i nedre tonåren. Den närmaste timmen fylls lokalen på, och framför mig har jag ett hav av dansande kids, en sisådär 800 stycken. Danny, Darin, A-teens, Britney, Zelmerlöv, mitt dansgolv ger de förkastade sin upprättelse, och sjunger med spiknyktert pipiga målbrottsröster med i varje refräng.

När en liten tjej kommer fram i slutet och undrar om jag inte ska spela hennes önskelåt snart, för hon ska nämligen skjutsas hem snart, går det inte att värja sig. Naturligtvis blir jag fruktansvärt nostalgisk av hela tillställningen, och blir dessutom väldigt förvånad när vissa av de låtar jag själv dansade till i högstadiet funkar grymt bra. Gianluca levererar under hela kvällen, och förutom en tråkig miss, blir den tredje laptopspelningen väldigt lyckad. Ägaren som själv varit gammal dj, ger mig bra beröm, och konstaterar med ett leende mot laptopen att: "Det är ingen sport längre". Något säger mig att det inte är sista gången de orden yttras.

Slutet gott allting gott. Wrong. Lite bensin i tanken, inga mackar i närheten, ett VISA som pajjat, enbart kontanter, och världens tjockaste dimma stavas problem halv 3 på natten i mörkaste Småland. Hinner få riktigt panik innan jag rullar in i Osby av alla ställen, och kan tanka. Börjar köra hemåt, när jag efter en halvtimmes körning ser en skylt med texten KRISTIANSTAD 21, när det egentligen borde stå något i stil med HÄSSLEHOLM 15. Hittar på ett antal nya svordomar, vänder tillbaka till Osby, och checkar sent omsider in hemma klockan 04.45, en hel del timmar fattigare, men med en härlig upplevelse i bagaget.

Ett par dagar senare på deras hemsida:

En gång till!En gång till!En gång till!

Allt man hörde från dansgolvet var EN GÅNG TILL! DJ:n tittade på mig och undrade om han fick spela en låt till. Alla hade riktigt kul och det hade vi oxå. DJ:n kommer vi att boka in fler gånger.

Jomantackar. Tack själva!

/Robban

They call you miss, I call you hoe

2007-09-24T23:33:00.000+02:00

Yo!

Helgen försvann som en vind, men tårar rann inte från min kind, utan istället ska man kämpa för att vända tillbaka dygnet på rätt sida normal tid. Det går sådär i nuläget. Vi har varit dåliga på att berätta om den senaste tidens eminenta spelningar, men jag försöker komma ikapp lite här. Fredagen spelade som sagt både jag och John på Krischans, Sydskånskas, Hallands, Västgötas och Helsingkronas storslagna Novischfest i AF-borgen. Det hade alla ingredienser för att bli en lyckad kväll, och jag tror att alla inblandade parter var mycket nöjda, inklusive oss själva. Jag ska inte avslöja alltför mycket om Johns inblandning i det hela, men som han satte ribban. Själv nöjde jag mig med att ge alla rock & pop-fanatics en riktigt orkan av riff, falsettsång, solon och elgitarrer. Det är ju två ytterst vanskliga genrer att blanda, då den gillandet av den ena genren inte alltid innefattar omtyckandet av den andra. Men såvitt jag såg, så hade folket som var där och röjde förbaskat kul. Roligaste låten att spela var nog Backyard Babies Say when,även om det värmde hjärtat att spela Morning Glory och Some girls are bigger than others. Bästa låten på hela kvällen var nog ändå TTA First class riot, som drog ner mängder av jubel båda gångerna jag spelade den. Beröm är alltid otroligt roligt att få, och det snålades inte med den varan denna kvällen. När man dessutom blir erbjuden att spela hos en av Lunds rockklubbar, kan det liksom inte bli bättre. Inte illa pinkat för en som har rötterna i eurodisco, och fuskar med att mixa house på fritiden.

Steve Jones. Längt upp på stora scenen stod han och levererade, och folket bara skrek efter mer. Vi har skickat iväg våra klipp till Bogdans Cút ´n Paste nere i Sarajevo, och tillbaka fick vi denna filmen och en faktura på Buttman Greatest Hits DVDn.

2 B continued...

Robban

Kvällens spelning

2007-09-22T18:07:00.000+02:00

Balders Hage: Smålands största disco!

Häng med till ett av Sveriges grymmaste discon med ljud och ljus i världsklass! Här spelar alltid dom bästa dj:s och här kan du se svenska och internationella artister live på vår stora scen!

Balders Hage är ett av Smålands största nöjesställen som har underhållt ungdomar i olika åldrar i flera generationer. På vår scen har de flesta av Sveriges atist elit underhållt med sina hits. Förutom ett storslaget discotek har vårt fantastiska kök lagat ett av de mest utsökta julborden genom tiderna på Balders Hage. Detta är något som vi av tradition och våra gästers önskan, gärna håller fast vid.

Blir nog bra det här...

/Robban

Walking into the wall

2007-09-21T16:02:00.000+02:00

Mjaha jaha.

Gårdagskvällen på ÖG var riktigt jäkla kul, och mr laptop fortsätter att imponera på mig. Att mixa in en önskelåt, under tiden den önskas har fått helt nya proportioner nu. Snabbt in, 30 sekunder ösig refräng, in med nytt, djandets one night stand. Fortfarande är "setet" långt ifrån färdigt, och jag utnyttjar säkerligen bara 20 % av kapaciteten. Potentialen är dock skyhög som ser det, och det enda jag ångrar är varför i helskotta jag inte bytt plattform tidigare.

Ikväll ska jag och John spela tillsammans igen, fast på olika dansgolv. Petter kommer och supportar också. Förhoppningsvis kör han ett par låtar från kommande plattan, God damn it ger helt klart mersmak.

Ciao

Robban

Fräckis

2007-09-20T21:57:00.001+02:00

Bra krut från spexet på göteborgs sittning, nu är det dags att styra skeppet ögs mot en säker succé, medan Wang försöker göra dito här. Blir en intressant battle, om än på olika dansgolv. To be continued...

House on dancefloor, indie on toilet

2007-09-19T17:08:00.000+02:00

Hallå ja.

Nyss hemkommen från uppsatsskrivande och en fin liten sak ligger innanför dörren och väntar. Mitt i det digitala tidevarvet då man läser morgontidningen på nätet och äter frukost framför datorn har jag behållt en av de gamla klassiska papperstidningarna. Även om innehållet inte är särskilt jobbrelaterat prenumererar jag fortfarande på tidningen Sonic. För det mesta mycket välskrivna artiklar, och ett otroligt brett recensionsutbud.

Denna tidning har en förmåga att hamna på toaletten. Perfekt läsning. En recension vid kortare bestyr. Djuplodande artiklar vid längre. Sittandes på den mest fridfulla plats kan man drömma sig tillbaka till tiden på Oslagbar, och då menar jag inte bratklubben i Lund, utan indiediton i grottan på Upplandsgatan. Det var tider det, wtc-jackor all over. Öl i plastglas. Nåväl...

Dagens nummer av Sonic pryds av Fagerstasönerna som de flesta tycker något om. Jag hör inte till de största fansen, men att de nått framgång kan man ju inte förneka. På den nya skivan samarbetar de med flertalet namnkunniga producenter, bl a Pharrell. Jag tillåter mig att citera direkt ur Sonic, angående Pharrells rockkunskaper:

En rolig grej med Pharrell var också att han just upptäckt rock, säger Nicholaus. Han har liksom aldrig hört rock förut. Vi höll på med nån låt och lyssnade på beats och så kanske Pelle säger "det där låter som Burning Down The House". Och Pharrell blir helt till sig: "That's a great title for this song!" Han visste inte att det fanns en låt som hette så. Och lite senare: "Ja, det där låter som Smoke On The Water". "That's also a good title for a song!". Vi var ju tvungna att fråga, hade han alltså inte ens hört Smoke On The Water? "Jo, vänta nu tror jag att jag vet, det är den där daa-daa-dadada..." Och så är det riffet till Iron Man.

För er Lundaläsare, glöm nu inte comebacken av Kålles imorgon i Gasquesalen. It will be wicked!

/John

Faktap

2007-09-18T16:07:00.000+02:00

* 95 % av alla djs har känt obehag då det återstår 40 sekunder kvar av en låt, och de ännu inte har bestämt nästa låt. Nästan ingen rapporterar händelsen.

What are you, Seal?

2007-09-18T12:09:00.000+02:00

Blä, suck och host.

Att vara sjuk är precis lika tråkigt oavsett vad man gör, så jag ska inte skryta om hur kul jag tyckte det var på Cardinal i lördags, spelandes hits till 05. Men om lördagen innebar att bita ihop och köra på, var fredagen desto mer speciell, då det var mitt första laptopgig! Eftersom jag var sinnessjukt nervös redan från början, och inte riktigt lika förberedd som jag borde ha varit, blev det en hel del nagelbitande på vägen till Helsingborg. Men jag riggade upp grejerna, och började testa lite. Och tja, enorm skillnad mot vanliga cdr. Det visste jag ju sedan innan, men väl på plats förstärktes den känslan radikalt. Inga lurar behövdes, (nästan inte iaf), inga problem med att köra ett par låtar samtidigt, alla låtar i perfekt tempo osv osv. Samtidigt har jag nog aldrig varit mer koncentrerad under en spelning, jag måste verkligen sett ut som en supernörd som inte vågar lyfta blicken från datorn. Trots det blev det en del småmissar, lite låtar som började utan bas, uppspeedat tempo på vissa låtar osv. Jag och min midikontroll är inte bästisar riktigt än, men jag ska tvinga honom att acceptera min vänskap. Men överlag är jag riktigt nöjd, och fick väldigt bra kritik efteråt, vilket naturligtvis uppskattas. Nu laddar jag för nästa gång, torsdagens Downtown, med uppvärmning på Göteborgs allra första (och sista?) Kålles på väldigt länge.

På fredagen är det återigen dags för en dubbelmacka med extra allt signerad Recordspin, då vi har den stora förmånen att få spela på Tornanationernas Novischfest på AF. 1200 gäster, Petter på scen, John Wang på stora golvet med fläskiga beats, och myself i konsertsalen med indiehits och pop för hela slanten. Det blir nog bra.

Slutligen, en av de bättre låtarna på länge. Rex the Dog - Circulate som släpps på Kitsuné. Helt fantastisk, no more, no less.

Ciao

Robban

Den som gapar efter mycket

2007-09-16T18:54:00.001+02:00

Bilfärd på Österlen med lite Fonzarelli från högtalarna. Och jag kan inte låta bli att fundera på hur gött det vore att ha en pitch på cdn. Mastertempo. En spelare till. Då skulle det bli åka av.

Hört i Hässleholm

2007-09-16T04:15:00.000+02:00

Hej vänner!

Jag vet att jag inte skrivit på ett tag, men jag kommer inte försöka ta ikapp allting nu. Klockan är kvart över fyra och jag har precis kommit hem efter gig på Kings Head i Hässleholm. Jag spelade även där igår. Tänkte att jag skulle ha papper och penna framme och skriva ned eventuella roligheter. Så mitt ibland alla ambitiösa låttips och sågningar kommer här veckans citat från Hässleholm, utcut version.

Fredag:

Två tjejer kommer fram kl halv tolv.
tjej 1: Spela E-type.
jag: Nja, det är nog lite väl tidigt för det.
tjej 2: Hon har faktiskt jobbat som DJ i Göteborg!
jag: Och ni vill höra E-type?

En tjej med enorma silikonbröst kommer fram. Skum blandning av Linda Rosig och Hammerfallsångaren (??).
tjejen: Kan du spela något med Motörhead?
jag: Nej tyvärr, jag spelar inte sån hård musik här.
tjejen: Vad är det här för djävla fittställe?
jag: (tyst)
tjejen: Guns n' Roses da?
jag: Nej, det är också för hårt.
tjejen: Men nåt med Beyonce da?

Lördag:

En något äldre man kommer fram tidigt på kvällen. Sannolikt en middagsgäst som dröjt sig kvar i nattklubben.
mannen: Har du något med Boppers?
jag: Nej, tyvärr.
mannen: Synd, för vi som är uppåt femtio gillar ju rockabilly. Och då är ju Boppers nr ett liksom.
jag: (tystnad)
mannen: Men du, Danny och Play It For The Girls, den gillar ju tjejerna!

En kille kommer fram med ett gigantiskt tuggummi mellan tumme och pekfinger.
killen: Du har ingen papperskorg här va?

En tjej kommer fram.
tjejen: Kan du inte spela något mer ösigt?
jag: Okej, men ösigt på viliket sätt? Har du någon låt du skulle vilja höra?
tjejen: Äh, jag kan ingenting om musik. Jag har taktkänsla som en höna, en väldigt kåt höna.

Så nu vet ni hur jag hade det i helgen. =)

Nu blir det sängen!

/John

Dennis

2007-09-13T22:56:00.001+02:00

Livsviktiga ingredienser i ett djbås. Cdspelare, mp3, och viktigast av allt, matlåda. Är man hungrig så är man - John Wang

Remote controller

2007-09-13T04:14:00.000+02:00

Uppsnappat från Helsingborgs Dagblad.

1. Vad tycker du om Helsingborgs klubbliv?
2. Vad saknar du?

Aida Botonic, 19 Åstorp
1. Det bästa med Helsingborg är Kingston på The Tivoli. De spelar den bästa musiken - rnb
2. Det är för mycket house i Helsingborg. När man ska dansa är det två bra låtar, sen byter de till house. Då kan man inte dansa mer. Sen är det för hög åldersgränser. De borde ta hit dj:n David Guetta.

Konkey Dong

2007-09-13T02:54:00.000+02:00

Yo!

Nytt inslag i bloggen, Recordspin listar listor. Har funderat över att låttipsen vi kommer med är kanske lite väl obskyra för vissa, (och lite väl mainstream för vissa kanske) men här ska vi gå igenom mer "folkliga" låtar. Och vad passar då bättre än svenska digilistan? Listan kan ses i sin helhet här. Denna vecka ser den ut såhär, och såhär tycker jag om den, och de låtar som finns på den:

Plac Artist Titel Omdöme
1 Sean Kingston Beautiful Girls Totalt värdelös. Önskas ofta, men folk står stilla till den.
2 Britney Spears Gimme More Uppenbart stödköp av fansen. Värdelös.
3 Lars Winnerbäck med Miss Li Om Du Lämnade Mig Nu Inte hört. Förmodligen värdelös.
4 Timbaland feat. Keri Hilson The Way I Are Den mest önskade. Folk står dock stilla. Värdelös
5 Fergie Big Girls Don't Cry Tråkig låt, med helt fel sångerska.
6 James Blunt 1973 Inte hört än, lyssnar inte på radio Rix.
7 50 Cent feat. Justin Timberlake Ayo Technology Hmm, helt ok låt. Spelar dock inte.
8 Akon Sorry, Blame It On Me Värdelös.
9 Mange Schmidt feat. Petter Giftig Grymt beat, tramsig text.
10 David Guetta & Chris Willis Love Is Gone Har växt, och funkar riktigt bra. Helt ok.
11 Foo Fighters The Pretender Nja...
12 Nina Kinert Through Your Eyes Förmodligen värdelös
13 Martin Stenmarck 100 År Från Nu (Blundar) Värdelös
14 Hellogoodbye Here (In Your Arms) Bra låt, spelar den dock inte ute.
15 Kanye West Stronger Grym låt, kommer att vara sönderspelad inom 3 v.
16 Backstreet Boys Inconsolable Tråkig
17 Rihanna feat. Jay-Z Umbrella Trött original, spelar Vandalism och Haji mixarna.
18 Kleerup with Robyn With Every HeartbeatBra för att vara Kleerup, kass för att vara Robyn.
19 Ola Natalie Tar över som tjejlåten efter Cara mia. Värdelös
20 Oh Laura Release Me Bra låt, Atticmixen funkar riktigt bra.
21 Will.i.am I Got It From My Mama Tråkig.
22 Linkin Park Bleed It Out Värdelös
23 Peter Jöback Stockholm I Natt Tråkig
24 Rihanna Shut Up And Drive Tråkig, kunde valt en roligare singel.
25 Ark Prayer For The Weekend Grym, borde ligga högre
26 Danny feat. Therese If Only You Hmm, gillar den lite grann
27 Brick & Lace Love Is Wicked Grym för 1,5 månad sedan, nu värdelös
28 BWO Let It Rain Värdelös. Ge oss tillbaka Alcazar Bard.
29 September Can't Get Over Finns viss potential, men nej.
30 Avril Lavigne When You're Gone Värdelös, tyvärr

Blev en del bu, och lite bä. Finns ju ett par ok låtar där, men väldigt få låtar som gör mig annat än sömning. Förvånansvärt mycket rnb på listan om ni frågar mig dock. Och hur fan kunde Beutiful girls hamna etta? Helt otroligt.

/Robban

Fat, drunk, and stupid is no way to go through life, son

2007-09-11T23:32:00.000+02:00

Yo!

Hemma efter att ha ägnat ett par timmar hemma hos Patrik, som hjälpt mig att konfigurera min laptop för djing. Väldigt snällt och enkelt för honom, och mödosamt och svårt för mig. I like smart friends. Fick även att testa på att mixa med vinyl, och det var allt annat än en barnlek, iaf för mig. Fruktansvärt svårt helt enkelt. Vi hade även ett bra djsnack om hur viktigt det är med sladdar, klubben Discobedience som Patrick styrt upp rejält, och Ibiza. Så nu när förhoppningsvis alla mina investeringar fungerar som det ska, är det dags att skippa cdspelarna och bli en laptop-dj på fullaste allvar. Bara ett problem, han vill att jag ska bygga en sladd. Knepigt värre, speciellt för en med tummarna mitt i händerna. Får nog outsourca det där till Hallands, de verkar ha greppat det där nu, sedan helgens fadäs. De uppenbara fördelarna med laptopen som jag ser det, är förutom att slippa oroa sig för hack, slitage, eller andra fysiska bekymmer med själva musiken, att man kan ta själva djandet till en helt ny nivå. I nuläget kan mitt stundtals mycket Tayloristiska arbetsmoment beskrivas såhär.

Göra en mix, justera volym och EQ, plocka ur cdn som spelades, fundera över en ny låt, stoppa in ny cd, sätta cue-punkt, gå igenom mixen i huvudet, (i bästa fall en kort paus här), göra mixen, justera mixen, ta emot en önskning från en kille som vill höra Var ska vi sova inatt med plågad min, och sedan repetera steg ett igen. Ibland kan jag hinna slänga in en acappella här och där, eller leka lite med effekterna, om det finns något sådant dvs.

Mitt nya arbetsmoment kommer förhoppningsvis se ut så här. Tryck på play, lek med effekterna, välj ny låt, lek med effekterna, ljug för killen och håll med om att det är en bra låt, välj ny låt, lek med effekterna.

Ok, det var kanske lite förenklande och fördummande, men i grova drag tror jag att jag kommer att spara enormt mycket "dötid" i form av att justera mixar, och bläddra genom cdcaset. Dessutom kan man förbereda sitt set på ett helt annat sätt än man skulle gjort i vanliga fall. Det kommer helt enkelt att bli en väldigt spännande tid framöver.

Eller så blir det bara kaka av det hela. Oddsen är väl 2/5 på det skulle jag tippa. Any takers?

Ciao

Robban

Toga

2007-09-10T18:04:00.000+02:00

Yo!

Hög tid att tipsa om gottiga låtar, var ett tag sen sist.

Tocadisco feat. Lennart A Salomon - Better begin (Alex Gopher remix)
Tonite only - Where´s the party at
Axwell - Submariner (Axwell goes trance? Hmmm)
Richard Dinsdale - She wants me (Så ****** fet)
Utah Saints - Something good (Van she tech remix)
50 Cent & Justin Timberlake - Ayo technology (Magic remix)
Kleerup & Robyn - With every heartbeat (Coronell remix)
Stonebridge - You don´t know
Eminem & 50 Cent - You don´t know (White)
Dj Debonair - Samirs theme
Addeboy - Fine house
The Attic - Remember tomorrow (Amarillo remix)
Thomas Penton - Midnight freak
Boys Noize - & Down
Marquess - Vayamos Companeros (Remix)

Mest oväntade: Duran Duran feat. Justin Timberlake & Timbaland - Nite runner

Mesta missen: Calvin Harris - All the girls (Kom redan i april, men dök under radarn. Synd, för det är så jävla bra låt)

Mest snabbväxande: Hard Fi - Suburban Knights (Angello & Ingrosso remix) (Gillade inte alls den i början, men precis som så många Mafiaproduktioner växer den som en varböld. Hur bra som helst.)

Mest i backspegeln: Eddie Money - Take me home tonight (bästa 80-talsosten på länge)

/Robban

They took the bar! The whole fucking bar!

2007-09-09T22:00:00.000+02:00

Yo!

Så blev det fredag, och Hallands stod på tapeten. Hoppar in i djbåset, och märker att det saknas två viktiga sladdar till cd-spelarna. Inga sladdar, ingen musik. Terminsstarten märks av här också, då det redan börjar fyllas på rätt bra med folk redan kl tio, om än utklädda. Tiden går, och inga sladdar. Efter vad som känns som evigheter vaskas vaskas det fram sladdar, och musiken kan komma igång. Då märker jag att bara den ena sidan av lokalen har ljud. Efter lite felsökning, märks problemet, en av sladdarna till högtalarna är avsliten från fästet. Det som ser ut sabotage riskerar att paja hela kvällen, ljudet kommer inte att klara av 300 gäster. Som en Messias kliver en vass teknolog fram, och börjar analysera felet. Det slutar med att han otroligt nog lödar ihop sladden! Även om ljudet av kvällen inte var optimalt, räckte det undan för att undvika en potentiell katastrof. Lex Hallands, så finns det all anledning att fräscha upp ljudsystemet. Dock var det ett grymt tryck i lokalen, och det blev en del roligheter spelade, som sig bör.

Lördagen startade med att piska Dahlberg i squash, för att egga upp honom inför sin första spelning på ÖG på ett bra tag. Vilket uppenbarligen var rätt taktik. Käkar lite, går igenom torsdagens set, och lämnar honom sedan ensam att ladda upp, medan jag drar iväg till Hässleholm. Hinner bli en smula bitter på att hösten definitivt är här, medan Ralf Edström möjligtvis har ett par järn under västen, medan han refererar matchen med litet m. Väl framme på Kings Head blir det en del väntan som det alltid blir på lördagarna, innan de första damerna börjar trippa ner till dansgolvet. Sedan följer en lång stunds katt-och-råttalek, men jag är inte direkt någon råttfångare från Hameln, så det går sådär med att locka damerna till dans, minst sagt. Efter hand som lokalen fylls på med fler gäster, börjar tempot ökas successivt, men det saknas gnista och geist hos gästerna. Trots att jag fullkomligen vräker ur mig hit efter hit, blir det aldrig något riktigt bra drag förrän vid ca 01. Tidigare har Kings kört enbart klubbmusik, med fokus på house och rnb, och den musiken har fungerat bra på lördagarna tidigare. Men numera är det även tillåtet att lira "partymusik", med allt vad det innebär. Utan att någon direkt önskat den typen av musik, inser jag att det är precis vad som krävs. Så sista halvan av kvällen blir väldigt mycket hej och hå, och ett förhållandevis grymt dansgolv. När en tjej kommer fram och frågar om jag är ny på stället, inser jag att hon är ironisk, och säger snabbt försvarande att "nej, men vi har nya direktiv gällande musiken osv osv..." Hon är allt annat än ironisk när hon säger att hon tyckte att musiken varit riktigt bra under kvällen. Sista kvarten kommer det fram ett par till som tycker det varit en väldigt bra kväll. Så slutet gott, allting gott.

Hemkomst, "efterfest" med Alex, Lydia, Hannes och Tobbe, och sen sängen. Precis som nu.

Ciao

Robban

Because we are your friends

2007-09-07T02:36:00.000+02:00

"Det är låt som spelas sjukt ofta på radio och sånt. Kan du spela den?"

I nuläget härligt pigg efter en hejdundrande B2B-spelning med John på ÖG igår. Jag hade oturen att återigen fastna framför ett par DJ AM set på tuben, och lyssnade även in mig på ett helt vrickat och bra set från Diplo. Satt sedan ett par timmar och kategoriserade låtar och skrev upp BPM, kort och gott, jävligt oglamouröst harvande. Dessutom började man må lite vanskligt efter onsdagens besök på premiären av Wermlands nysatsning Lipstick som var sjukt lyckad, fullknökad med folk. Kan nog bli en mycket bra höst för W. Detsamma gäller för ÖG, vid midnatt stängdes dörren, och en-in-en-ut började. Svettigt, intensivt, och två par hundra glada människor som var på grymt humör. Kan dessutom varit ett av de snyggaste kvällarna på länge, andelen snygga tjejer och hunkar var ruskigt hög, vilket påpekades av många. Extra roligt var att Sara, Lenerius, Henke Roef och 91:an Lindahl förgyllde.

"Vi läser ju er blogg för fan, blir det någon Teasing Mr Charlie eller?

Så förutsättningarna var perfekta, och med undantag av en (två) rysligt idiotiska borttryckningar av samma låt som spelades av mig, var det ett ballt set. Nu är inte Downtown någon ren houseklubb, men så som vi lirade igår så får nog konkurrenterna passa sig. De låtarna som verkligen fick sjuk respons och hög händerna i taket-faktor var mögelosten Waiting for a star to fall, Sexy fuck Pakito, Mysto Pizziremixen på Lovestoned, Ultimate funk, TV rock på Detroit, naturligtvis Rise up i Vandalismremixen, seglivade PATT, magnifika I found you, (usch, jag får gåshud när jag tänker på vilket härligt drag det var till den) och original-Calabria.

"Alltså, har du tänkt på vad du spelar egentligen?" (Acapellan på Face up, ass down)
"Eh, ja, och?"
"Tycker du verkligen du ska spela låtar med såna texter?"
"Eh, ok..."

Inget toppar dock John numera legendariska mix mellan Madonnas Jump i Axwellremixen och David Guettas Love is gone. Dansgolvet som vi kände till det, försvann i en stor explosion av kroppar, vrål och glädje. Lägg till Adam Tensta, ett gäng old skool hiphop, Samim, Miami, Crooklyn Clan, Justice på Justin, Travailler, Rex the Dog, Samirs theme, Mr Brightside av JLC, Ferry Corsten, Black spot on the sun, Razorlight, och ******* Ironman som näst sista låt. Ballistic.

Nästa torsdag kör vi igen, don´t miss it.

/Robban

Ps. Killar, vi letade febrilt efter Mr Charlie, men hittade inte den. Sjukt tråkigt, men på torsdag smäller vi garanterat av den primetime. Ses då!

EDIT. Ladda ner ett smakprov av vårt set här.

Välj en dvärg själv, det finns sju stycken

2007-09-04T17:25:00.000+02:00

Sitter här igen, trött och seg. Har inte riktigt varit mig själv sedan lördagens spelning på Cardinal, mådde precis som efter en galejkväll i söndags, vilket inte känns så rättvist, då man faktiskt jobbat och avstått från just galej. Är det så här det ska vara, formtopp vid 23, och nedgång vid 25?

Men nog gnällande om fysiska besvär, jag tänkte ta tillfället i akt och berätta om min käraste ägodel. Eller kanske näst käraste, jag gillar min bil rätt mycket också, men inte på samma våldsamt passionerade sättt. Och nej, min flickvän är inte min ägodel. Än.

Saken syns knappt, den är så liten att den skulle rymmas i en atom. Eller två. Men namnet den bär avslöjar dess storhet. Fat pig 3. Likt sina föregångare fat pig 1, och sedanmera fat pig 2, är den objektet för min kärlek. Ty i denna ljuvliga excel-fil ryms hela mitt jag. Iaf hela mitt djliv, vilket uppenbarligen i nuläget är en stor del av mitt jag. I fat pig 3 finns en sammanställning över alla mina djskivor, sorterade efter bpm, genre, låttitel och tonart (så gott det går). Jag vill inte ens gissa hur många timmars jobb man lagt ner för att knappa in alla variabler, men det överstiger vida arbetet med att föra över musiken till datorn. Det skulle bli väldigt jobbigt om den filen försvann, helt klart. Från Joy Division och Quincy Jones, till Common och Dj Bangaleter, via Robyn och Freemasons finns info om all musik jag kan tänkas spela ute. Alla i nuläget 3067 låtarna finns med, på 219 plattor. En hel del skit såklart. Nästan bara skit när jag tänker efter, men det vägs upp av att de 20% som ändå är bra, är så väldigt ruskigt bra.

I love you fat pig 3.

/Robban

Fine house

2007-09-01T18:51:00.000+02:00

Blä.

Är så läskigt trött just nu, och inte alls direkt sugen på att åka iväg och jobba. Vill helst bara slappa framför tvn, och kanske sippra på lite Limoncello. Men inte, nu ska det tjoas och tjimmas i knappa 6 timmar, och sedan hemfärd på det, och i säng vid sisådär 06.30. Å andra sidan brukar det bli rätt kul. Personalen är jäkligt schysst. Snygga människor. Äh, blir nog bra det här. Vi säger så.

/Robban

Puta madre

2007-08-31T04:10:00.001+02:00

John blev så jävla lack på mitt förra inlägg, så jag kör mitt nästa direkt, bara för att tysta hetären. Härmed presenterar jsg Recordspins top 5 djs som är most likely to cause a tremble with the girls. De flesta djs såsom undertecknad orsakar bara möjligtvis en lätt tingle hos damerna, men nedan rankade presterar desto bättre. Observera att ingen extern rangordning förekommit.

* Fedde le Grand. Motivering. Med ett ansikte som världens mest sugne oskuld kniper Fedde en plats på listan.

*Steve Angello

. Tja. Det går inte att komma ifrån att en hel del kvinnor tycker den här mannen ser läskigt bra ut, Tja...It´s a womans world.... *Axwell. Allas vår egen Axel, med ett yttre som smälter de mest härdade hjärtan. Så länge han inte öppnar munnen och berättar om trista beats på skånska så finns det inga naturliga hinder. *Hannes Dalhberg. En man av onaturlig skönhet, vars vackra drag endast emotsägs av hans fäbless för sköna vocals och oregelbunda beats. ´*

*John Wang. Med en beslutsamhet som får de mest tveksamma damer att önska indie, och två mörka ögon som inte mindre än befaller, tvekar de taliga sällan.

Vi som inte ens var nära.

Joachim Garraud. Rultig är ordet ni söker efter. Dock har han snäll blick och skönt hår. Men dock blir han tyvärr inte vackrare av det.

*Pete Tong. Mannen som bringat glimrande house till de mest adekvata i Sverige sedan ett par årtionden tillbaka lär inte vinna några skönhetsmedaljer. Men kompetent är han.

*Martin Solveig. Till skillnad mot sina närmaste kollegor Bob Sinclar och David Guetta är han inte bara mindre känd för den stora massan, han ser dessutom ut som en fransk Mr Bean. Sorgligt nog på mannen som gjorde 2000-talets bästa afro-house.

*Paul Oakenfold. En levande botoxreklam. Lägg desstom till att hans senaste ok låt var Southern sun, så förstår ni att han är ett stort grafiskt skämt.

*J.U.S.T.I.C.E Jo, visst, måhända är de 2007 års mest överskattade grupp, men det hjälper inte det faktum att de ser ut som en seriemördare och hans hjälplösa offer. Svart behöver inte betyda tråkigt, och framförallt inte psykopat.

/Robban

John tycker det är trams

2007-08-31T03:23:00.000+02:00

<<<<<<<<<<<

Var på ÖGs ikväll och lyssnade på Dj Johaan som i somras spelat på Pepes, Strand osv. i Båstad. Helt enkelt en bra lirare, som uppenbarligen har bra koll på vad som funkar och inte. Jag kan dock inte bli mer än en smula förvånad över en viss konsistens hos låtvalet. Fedde le grand, Zookey osv. Till hans försvar kan nämnas Tocas remix på Ultimate funk, samt Ida le Corrs Let me think about it, som funkade grymt bra, + alla Jackson 5 och typ 300 pers+ i lokalen. Men ändå. Kan inte låta bli att känna att det är något som saknas. Det där stora extra finns inte. Visst, jag är sjukt miljöskadad och förväntar mig under varje kväll, men ändå. Johaan kör också på data, dock Serato, ska bli jäkligt kul att höra om det blir ngn skillnad.

Sleep tight

/Robban

Dra på trissor

2007-08-30T18:35:00.000+02:00

Ibland är glädje ett så ofullständigt begrepp. Inte ens eufori passar. Oh baby Nirvana is a place on earth, som Belinda Cobain skulle sjungit.

"Jag har alltid brunnit för att arbeta med människor. Jag har alltid brunnit för fotboll. Som fotbollstränare har jag förmånen att få kombinera dessa två intressen! Jag har inte tagit detta jobb för att bli älskad utan för att jag älskar detta jobb!"

Kvällens låt blir Hard to stop med Alex Romano och Olov Basoski. Nu, spionage på Johaan.

/Robban

Why don´t you dance to my beat?

2007-08-29T23:11:00.000+02:00

Yo!

Igår var jag och John på djmöte. Tillsammans med våra kollegor smidde vi planer inför hösten och vintern, diskuterade igenom sommaren samt åt mat. Men det viktigaste av allt, liksom vid alla tidigare möten, var de nya namnen i den svarta pärmen. Det jag nu ska avslöja, har hitintills varit okänt för alla utom de innersta kretsarna av djs. Det är nämligen i den vi noterar alla olustigheter och irritationer, som till slut leder till svartlistning. Önskar du Basshunter fortfarande? Notering. Släpper du dig bredvid dj-båset? Notering. Säger du "Där står du i ditt jävla bögbås" till djn? Notering. Spiller du drink på plattorna? Notering. Ett antal noteringar leder till svartlistning, ungefär som ett gula kort leder till ett rött i europeisk fotboll. Ibland blir det svartlistning direkt, personen som kläckte ur sig "Du är både ful och spelar dåliga låtar" lär inte direkt få höra sina favoritlåtar spelade de närmsta åren vill jag lova. En svartlistning i pärmen får konsekvenser från Ystad i norr, till Haparanda i söder, på tvärtomspråket. Samma sekund som en person blir svartlistad, sätts en spanare iväg för att fota personen, samt alla i dennes sällskap.Så att nästa gång personen närmar sig djbåset, kan djn snabbt kika efter mugshots i sin fickpärm, och vidta lämliga åtgärder. Visst, det kan tyckas hårt, men vi är inte semi-sadister, man kan faktiskt göra bot. Smicker är en välbeprövad klassiker, dricks inte så subtilt, men mycket uppskattat, och det kanske enklaste av allt är trevligt leende.Lyckligtvis känner vi bara en person som är noterad, så förhoppningsvis är resten av bloggens läsare säkra. Än så länge.

/Robban

5 saker som gjorde denna kvällen minnesvärd

2007-08-26T06:18:00.000+02:00

*Stampdans. Vilken normalt funtad människa gör den här dansen? Den där som får personen som dansar att se ut som den inget hellre vill än att stampa i sönder mullvadshögar. Allt fokus på benen, rakt mot marken, gärna med armarna hängandes lealöst bredvid. Såg två stycken oberoende av varandra gå loss på parketten. Strange.

*Önskningar. Ett av mina mer mediokra ragg sen stenåldern tillbaka dyker upp och önskar schlager. Hon känner inte igen mig, vilket givetvis är skönt. Jag drar loss ett par schlager, men hon är snabbt tillbaka. Och tillbaka. jag slutar räkna efter 8 gånger på två timmar. Hon stod för sammanlagt 87% av kvällens önskningar. Idiot.
*Kommunikation. Ett antal av denna kalibern ikväll.

Semipackad tjej: Kan du spela något danskt?
Jag: Danskt?
Semipackad tjej: Ja, danskt.
Jag: Nej. Det finns ju inget, och även om det fanns det så....tja...
Semipackad tjej: JO! Depeche och AC/DC och sånt.
Förvirrad jag: Ok...

Stängning, musiken har varit tyst i ca 3 min, jag håller på att packa ihop mina saker.
-Stänger ni nu?

Tjej: Är du singel?
Jag: Eh..Nej.
Tjej. Ah.
Paus....
Tjej. Nej, det var min kompis som tyckte du var het.

*Timing. 6-timmarsspelning sätter sina spår sisådär vid en halv 4, och jag måste springa till pojkarnas. Sätter på en färdigmix med 5-6 låtar, så jag har god tid på mig. Lagom tillbaka hör jag låten som spelade INNAN jag satte på färdigmixen, och hinner tänka "hmm, så ska det inte vara" innan jag ser Micke i baren och en gäst stå och fibbla vid cdn. Givetvis hade det blivit tyst under tiden jag varit borta av någon okänd anledning. På 6 timmar spelar jag ungefär 180 låtar (320 min/ 2min/låt). Givetvis prickar jag in just den som fuckar upp. Skön 0.33-outare. Jag blir plötsligt så glad för att jag snart aldrig mer ska stoppa in en satans cdskiva i en satans jävla cdspelare mer.

*Tröst. Sista kvarten kommer det det fram en tjej som berättar att hon hade haft ett par tjejkompisar nere från Sthlm för en månad sen, då jag spelade. Jag hade spelat alla deras önskningar, och efteråt hade de bara pratat om hur bra djn var. Jag rodnar lite lätt, och håller med henne tyst för mig själv.

/Robban

Gigi

2007-08-25T06:27:00.000+02:00

God morgon.

Ganska nyss hemkommen från Harrys i Malmö. Ni som bor här nere i vår södra landsände känner nog till att det har varit malmöfestival. Ikväll spelade Melody Club och Arken på stora scenen. De senare missade jag, eftersom jag börjat spela då, men såg ett par låtar med MC. Lika miserabelt som senast jag hörde dem. (Popaganda 2000 kanske??) Synd. Tur att man kan göra bra studioplattor utan att kunna spela instrument. Jag utgår att Arken var lika vassa som vanligt.

Anyhow, festival betyder lite märkliga människor. Men de var många i alla fall! Över 600 pers och ett duktigt all time high för Harrys avseende fredagar. Riktigt kul!

Kvällens kommentar:

Tjej: Varför spelade du inte sista versen på Gigi D'Agostino?
Jag: Jag spelade ju två och en halv minut, tyckte det räckte.
Tjejen: Det var väldigt dumt, han har så sexig röst.

Ja vad ska man svara på det??

Sleep tight!
/John